Hur roligt det än blir med nya väggar och rum att möblera, så är det inte kul att behöva packa ner sitt liv i lådor, fixa släp och bära tunga möbler som man aldrig skaffat om man tänk på att man skulle bära dem till släp och uppför branta trappor. Katterna njuter i alla fall av livet i en låda, eftersom...Ja, våra katter har en stor förkärlek till lådor. Så fort en tom och nyligen ihopsatt låda kommer fram, så hoppar en katt i.
Elvis tycker nog inte det är riktigt lika roligt. Matte är faktiskt lite orolig för honom eftersom han aldrig verkar bli helt frisk. Veterinären som jag tillslut fick tag i härom dagen sa att vi nu ska testa medicin för Elvis urinläckage, men ska jag vara ärlig så verkade hon inte ha någon direkt koll på vad det var för medicin eller hur den funkar. Elvis ska få hem ett recept på posten och så ska jag börja med en svag dos för att se om han slutar att droppa urin och kan vara helt lös i lägenheten på natten igen. Nu har han fått hallen och sin egen koja att sova i, vilket inte är ont om plats, men matte känner sig taskig som spärrar av honom från resten av lägenheten! Elvis har dessutom varit lite vinglig på promenaderna senaste dagarna, och på en av promenaderna så haltade han faktiskt till lite. Jag funderade på om det kan vara träningsvärk sedan han sprang i vågorna på semestern samt hundträffen och våra joggingturer, men jag vet inte.
En stor frustration breder ut mig när jag tänker på att Elvis sällan är helt frisk och pigg mer än några veckor i taget. Det känns orättvist och hemskt att inte veta om han faktiskt mår bra eller inte. Dessutom känner jag en enorm besvikelse över att veterinärerna inte kan hjälpa mig att hitta en förklaring till varför Elvis drabbas hela tiden, och att symptomen är så spretiga. De behandlar en sak i taget, och ENDAST den saken. Det är något väldigt märkligt med veterinärers sätt att ha detta tunnelseende som inte kan ta in något annat av djurets liv, bara magsmärtorna, eller bara urinproblemet, eller bara ögoninflammationen.
Elvis har varit sjuk fram och tillbaka hela sitt liv, det började med den där konstiga "växtvärken", sedan opererade han mandlarna för att han inte kunde svälja, sen var ögonen i omgångar, tassarna i omgångar, urinvägsinfektion gånger 1000 innan de tillslut insåg att prostatan var förstorad och inflammerad, sen opererade Elvis magen och sen var det sträckning, hälta, mage igen, och igen och sedan nu urinläckaget. Det borde kännas märkligt för en veterinär att Elvis är där jämt, för olika orsaker. Dessutom har jag sagt till dem att hans mamma hade cancer i njurarna, samt att Elvis har haft positiva blodprover för borrelia, som inte blev behandlad eftersom det visade väldigt få antikroppar och de trodde då att det var en "gammal" infektion av borrelia. Jag är också orolig för att chocken som Elvis fick när det smälldes fyrverkerier på valborg påverkat hans hälsa. Han är så otroligt mycket mer känslig för ljud och synintryck nu, hans känns ofta på helspänn och oroar sig för festerna utanför. Innan så brydde han sig inte om någonting sånt, vare sig ljud eller synintryck fick honom att ens se sig omkring. Kanske är det så att han har mycket stresshormoner i kroppen som inte försvinner. Långvarig stress kan ju leda till alla möjliga sjukdomar och symptom?!
Nu får Elvis i alla fall vila lite. Det blir kanske något besök på hundträffarna, det blir lite rallylydnadsträning och lite promenader, sen får vi se vad vi ska hitta på. I nya lägenheten får Elvis en stor egen hörna i hallen, samt en plats bredvid balkongen vid soffan och tv:n. Dessutom blir det dubbelt med utrymme så att alla kan umgås och busa utan att trängas. Elvis uppskattar verkligen inte nedpackningen, alla lådor och allt som måste fixas innan flytten, men jag är faktiskt övertygad om att han kommer älska nya lägenheten, nya promenadrundor och ett LUNGT bostadsområde utan fyllefester, krossat glas och vuxna människor som tror att de precis fyllt 16 år. Nu är matte grymt trött på campus, på Växjö och på den trånga lägenheten. Nu vill vi vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar