Snart dags för det nya året...

Nu är vi hemma igen. Det är skönt, men lite tomt efter julen alla roligheter. Elvis var trött när vi kom hem, men repade sig snabbt. Vi har hunnit med lite promenader och bus, och igår var vi ute på långpromenad, då Elvis var så rastlös inne att han höll på att explodera. Vi gick och gick och gick och gick... eftersom matte inte hittar så bra så chansade vi på en ny runda, men den tog aldrig slut. Efter mycket om och men så kom vi fram till stället där jag trodde vi skulle komma runt, tillbaka hem, men nej...det var en återvändsgränd! Vi gick och gick lite till och kom till golfbanan, fick gå genom hela grannbyn och tillslut kom skyltar mot Gullbrandstorp igen. Trots att vi gick i rask takt så tog den en och en halv timme! Jobbigt, men nyttigt för både mig och Elvis!

Vill också tipsa de som gör Beckfilmerna att jag nu har den perfekta platsen för deras nya film (vad kan det bli.... nr 156 i ordningen!?) Hur äcklig och mystisk omgivning som helt under promenaden, med tomma jordkällare, lagerlokaler, mögliga bilar och träd, såg helt övergivet ut som en spökstad!

Vill naturligtvis ta upp (åter igen) detta med fyrverkerier i bloggen. Jag önskar att alla människor kunde fråga sig själv varför? Varför är detta så nödvändigt vi nyår? Finns det verkligen en enda positiv sak med dem som väger upp allt det negativa?!

Ni som har hund hoppas jag verkligen tar ert ansvar och låter bli fyrverkerier och stöttar de företag och affärer som tagit ställning emot. Ni som inte har hund -ni har ingen anledning att skjuta fyrverkerier bara för att ni inte är hundmänniskor! Miljön är viktig för oss alla. Fyrverkerier sprider gifter i form av bland annat tungmetaller som sedan ligger kvar i naturen lång efter att vi har dött. Detta är den jord, den miljö som vi ska ge till våra barn. Är det verkligen värt det!?

Jag vill också säga att det är viktigt att ni förbereder era hundar på ett bra sätt inför nyårsraketerna. Det bästa är att motionera och aktivera dagarna innan och nyårsafton innan det börjar smälla. Hundarna ska gärna bli fysiskt trötta, men också jobba med huvudet. En trött hund har mindre energi att vara rädd och genom rörelse får hunden (liksom vi människor) endorfiner i sitt system som gör den mer nöjd och glad, vilket kan hjälpa till att jämna ut de hormon som sänds ut då den är rädd och panikslagen!

För information om hur du kan göra om din hund blir panikslagen eller rädd, Gå in på http://www.antismallarupproret.se/ och läs!

Hoppas ni får ett lugnt och fyrverkerifritt nyår, så hörs vi år 2013!

Julhelgen snart över

Nu har det hunnit vara både julafton och juldagen och idag är det redan annandag jul! Det går så fort så fort, men det har varit väldigt trevligt. Vi har varit i Agebo och firat jul hela famijen, katterna har fått bo på övervåningen och Elvis hare haft sin hörna i hallen.

Dagen innan jul var hundarna och jag ute på promenad i skogen. Det är minsann inte lätt i tung och djup snö att försöka promenera de vanliga skogsrundorna. Marabou skulle dessutom hänga med när Elvis börjar busa och springa, men det var lite för jobbigt för honom och han blev väldans trött fast vi bara var ute en tjugo minuter eller nåt sånt.

Julafton var vi hos min syster och hennes familj och då fick hundarna vara kvar i Agebo. Elin och jag åkte hem mitt på dagen för att hålla dem sällskap, ge djuren mat och gå med vovvarna. Det vara skönt att komma hem lite och få vila sig, för det är full fart med två små och pigga barn som väntar på jultomten hos min syster.

Juldagen blev det lugnare. Jag la ut två blodspår, ett kort och lite krokigare och ett längre men lite lättare. Marabou fick ta det korta spåret och det gick som vanligt kanonbra. Han är lugn och systematisk och viker aldrig av från spåret. Elvis brukar stressa mer och jag trodde han bara skulle springa runt som en yr höna, men tack vara djupsnön vara han tvungen att sakta ner lite och det gick faktiskt väldigt bra för honom. Båda hundarna blev glada och trötta!

Nu ska vi äta lite och vila oss. Imorgon fortsätter vardagen som vanligt. Plugg och jobbsamtal att ringa, en del att planera och fixa, handla och packa upp grejer. Tur att det bara är jul en gång om året trots allt!

En kort uppdatering

Tänkte bara skriva några rader och berätta att Elvis, Elin och jag varit i hundaffären dogz här i Halmstad för första gången eftersom jag behövde köpa julklappar till hundarna och gärna ville kolla in affären också. Vi har inte direkt hunnit kolla upp hundaktiviteter eller djuraffärer än, men måste se till att ta mig ut och skapa lite kontakter nu när plugget börjar ta slut!

Vi köpte ben och tuggstänger som julklapp och Elvis fick en rosa benring som han alltid brukade få när vi bodde i Emmaboda. I butiken fick alla vovvar en julklapp också, även om Elvis inte kommer kunna leka med den röda mjukisråttan eftersom den vara alldeles för ömtåligt för hans leksätt!

Idag var vi ute på promenad och då passade Elvis på att hitta pantflaska och en burk som låg längs promenaden. Blir inte klok på folk som bara slänger sånt omkring sig! Elvis plockade i alla fall upp dem och vi tog med dem hem och slängde dem där de ska vara!

Nu gör vi oss redo för jul. Igår åt vi alla julbord. Katterna fick lite olika smaskigheter i sina skålar. Elvis fick smaka lite julmat och Elin och jag dukade upp ett eget minijulbord. Hoppas alla hundägare tänker på att julmaten inte är till för hundar i första hand, och även om det är okej att låta dem smaka lite, så är det inte nyttigt att ge dem för mycket och låta dem "smaka lite" varje dag i julhelgen! Elvis fick en liten bit skinka, köttbulle och korv, annars fick han grönsaker en brödbit. Det är mer än nog och nu blir det hemlagad hundmat och lite torrfoder igen! Tänk också på att chokladaskar inte ligger säkert under julgranen bara för att den är inslagen. Hundar tar lätt reda på vilka paket som det är något ätbart i eller inte. Choklad, paketsnören och julblommor är faror som kan lura om man har en alltför nyfiken och matglad hund!

Ha en riktigt fin jul så hörs vi snart igen!

Snart dags för jul...

Nu är det inte långt kvar till det är julafton, med allt vad det innebär. Detta året har jag inte köpt en massa julklappar till alla möjliga folk, utan bara till de närmsta i familjen. Än har jag inte köpt något till Elvis, men tänker att han fått mer än sin del i form av alla besök hos sjukgymnast, täcken, hemlagad mat, djurkommunikatör och mycket mer... Ett ben eller något kommer dock att köpas med till båda honom och Marabou, liksom bara för att de ska få öppna eftersom de tycker det är så roligt! Julen ska bli trevlig, men samtidigt önskar jag att den kunde flyttas fram en månad så att allt hunnit bli klar med plugg och så innan man ska ta ledigt. Tror det blir lite svårt att slappna av när man vet att examensarbetet alltid skulle behöva lite mer fix och rättning!

Denne veckan har gått fort på något märkligt sätt, kanske mest för att jag haft mycket att göra, men också känt mig lite hängig och haft lite ont i ryggen. I tisdags tog Elvis och jag en promenad, men annars vilade vi mest och försökte ta det lugnt. I går var det nödvändigt med en längre promenad och Elvis och jag tog oss runt den lite längre skogsrundan och gömde hans leksak några gången. han var väldigt pigg och riktigt koncentrerad. Sista gången jag gömde den var han dock lite för trött och började tänka på annat mitt i letandet. Tillslut hittade han den i alla fall och vi gick hemåt.

Idag har vi varit hos hästen och Elvis fick hänga med nu när vi skulle rida själva. Askur var pigg och på lite dåligt humör i stallet. Han gick av och an och skulle kolla hur mycket tålamod jag hade. Ute på rundan gick det jättefint. Jag kunde idag öva i lugn och ro på tölt och trav med honom, något som han slarvar mycket med annars, speciellt när han stressar upp sig. idag gick det mycket bättre och han fuskade bara en gång och bestämde sig för att galoppera istället, men det gjorde inte så mycket. Idag har jag varit hos kiropraktorn igen också, är så glad att jag verkligen hittat någon som är kunnig och som tänker långsiktigt. Nu har jag ytterligare övningar jag ska göra hemma för att stärka ryggen, men idag bli det nog inte så mycket av det. Jag är så otroligt ont i ryggen efter dagens behandling och känner mig helt mörbultad! Imorgon hoppas jag verkligen att förskolecheferna hör av sig och erbjuder mig en tjänst. De sa att de skulle höra av sig denna veckan och jag får snart panik över att inte veta! Ringde den ansvariga för alla rekryteringar i kommunen idag med och bad henne skicka mig vidare till fler förskolor. Kan inte bara sitta och vänta, utan jobb går jag under efter studierna, och det har man minsann inte fått någon hjälp med i utbildningen!

Nu ska Elvis och jag vila och försöka hämta energi till julhelgen. Det kan nog behövas! Elvis verkar lite trött och öm i kroppen idag, men det är kanske inte så konstigt. Lite halt ute så han har halkat lite fram och tillbaka, lite kallt och så en lång runda med hästen. Idag har han bara 1/4 cortison också, så det gör nog sitt till det med. efter ju hoppas jag att han bara har kosttillskotten och medicinen för urinläckage. Det skulle vara den bästa julklappen om han är pigg, frisk och medicinfri! (Ett jobb hade varit en fin julklapp det med!)

Ha det fint och ha en fin jul om jag inte hinner uppdatera mer innan den 24e!

När dagarna går långsamt

Vissa veckor och vissa dagar går otroligt långsamt. Jag har tråkigt, är lite förkyld och sitter och petar med examensarbete som börjar bli väldigt tradigt att läsa igenom om och om igen, även om det börjar bli färdigt och är känns helt okej.

I torsdags och fredags var Elvis och jag i Agebo och sov över där. Elvis tyckte nog det var rätt kul med lite omväxling i vardagen och han var väldigt lycklig över att få sova i sängen hos matte. Vi passade på att träffa Marabou och mamma och pappa när jag ändå skulle till universitetet för handledning.

Helgen bestod av töväder, vilket gjorde det nästan omöjligt att vara ute. Jag var iväg en sväng och red, vilket var fantastiskt roligt eftersom jag och Askur börjar komma väldigt bra överens. Han är verkligen envis och väldigt speciell, men kan också gå hur fint som helst när han själv vill! Elvis fick inte följa med ut och rida, dels var det med fler hästar som kanske inte är så hundvana, sen var det extremt halt bitvis och väldigt tungt att springa i snön över åkrarna där vi rider.

Elvis börjar få upp sin kondition och få riktigt bra muskler nu, och det är kanonkul. Vädret är väl inte direkt till vår fördel nu eftersom det är halt och jag är orolig att Elvis ska halka eller ännu värre, sträcka sig om han fastar i snödrivorna av blötsnö som ligger längs våra promenadsträckor. De senaste dagarna har mest bestått av kortare promenader runt skogen bakom vårt hus, och lite längre koppelpromenader. Vi försöker hitta på saker inomhus också för att tiden ska gå, men det blir inte riktigt samma sak. Elvis får sin lunch i godisbollen som han knuffar omkring och retar katterna med. En annan hobby som Elvis skaffa sig är att hämta saker som är mattes och lägga dem hos henne (ifall hon skulle behöva dem liksom). Tillslut sitter man i soffan med tjocka vantar, tofflor, strumpor och lite andra småsaker och funderar på om det är värt att lägga tillbaka dem eller inte. Eftersom detta behov av att hämta saker verkar så stort övade jag Elvis idag på att hämta saker på kommando istället. Det var apportbocken, en sked, ett hundhalsband och en liten handduk. Det gick faktiskt riktigt bra, men skeden var svårast och den ville han gärna knuffa fram till mig så han slapp bära den. Alla sakerna kom till rätt ställe två gånger, sedan fick han öva att bara hålla sakerna en stund, vilket också gick fint!

Nu vilar Elvis i sin bur, och väntar på kvällsmat och promenad. Matte kokar äppelmos, dricker te och försöker komma vidare med examensarbetet. Ytterligare jobbintervjuer är gjorda, och frustrationen växer över att alla är sååå intresserade, men inte kan ge svar. Väntar och väntar, och är aningen panikslagen över att det snart är januari och då finns inget csn som räddar oss, jag bara måste, måste få en tjänst!
Ha det fint och håll tummarna för en vit jul, en lugn vecka och för en anställning till flitiga matte!

Dags att bestämma sig

Idag mår matte inte så bra. Det är mycket som ska bestämmas nu, stora beslut som inte går att göra på en handvändning. Jag kan väl erkänna att sådana stora beslut inte är min starka sida. Imorgon måste jag ta tag i detta med jobbet, det framtida jobbet. Försöka stå på mig lite och ställa obekväma frågor om lön och arbetstider och vad de har att erbjuda mig. Jag måste bestämma vart jag sak jobba de närmsta åren, shit vilken lyx. Att ha flera möjligheter. Ändå hade det varit så mycket lättare att bara få ett erbjudande. Bli placerad på ett jobb. Bara få det utdelat. Ångesten är stor. Både på själva valet av tjänst men också på hur det ska gå. Jag har ju aldrig helt jobbat på en fast tjänst tidigare. Aldrig sett helheten av en förskola. Det är stort med allt ansvar. Fantastiskt och helt underbart, men väldigt, väldigt stort!

Elvis tar min oro med ro. Han ligger vid mina fötter och sover, trött på att jag lunkar av och an, suckar och funderar. Idag har jag kokt ny hundmat till honom, som troligtvis räcker resten av månaden. Skönt! Vi har inte kunnat gå någon direkt långpromenad idag eftersom snön yr och det blåser riktigt jobbiga vindar utanför. I fredags var vi i alla fall iväg och red igen. Det var skönt att komma ut, men lite jobbigt eftersom Askur inte gillar ljudet av Elvis prassliga pyjamas. Även om hann är världens snällaste, så var han oerhört fjantig sist och jag fick bli riktigt arg och kliva av en gång för att lugna honom. Det känns trist, eftersom Elvis behöver något på sig så ryggen håller sig varm och torr, och han kan bara ha just den pyjamasen när han springer lös i skogen. Suck!

I går var vi ute i skogen Elvis och jag. Vi gjorde lite godissök i snön och Elvis tyckte det var riktigt kul. Ett bra sätt att få honom ut i den djupare snön på ett lite lugnare sätt så han lyfter benen ordentligt. Vi fortsatte med att öva på att hämta min vante när jag "tappar" den, något som han börjar blir riktigt bra på nu. När han och jag kom in igen gömde Elin hans kisse i en låda. Elvis var förbannad som bara den på lådan, men hur mycket han än skällde och hoppade så öppnade den sig inte. Det slutade med att lådan fick bitas upp och golvet blev fullt av små, små kartongbitar. Men det kan det få vara värt.

Nu ska matte försöka varva ner med en dusch och sen lite te och fika framför tv:n. Veckan som kommer är ännu helt oplanerad förutom en eventuell jobbintervju imorgon om det nu blir så. Kanske får vi inte lite träning i snön och ridning i veckan i alla fall. Sen får vi väl se vad som händer.

Ha det fint och ta hand om er!

Sjukgymnast och motion

Nu är det snart helg igen. Hjälp vad veckorna går fort! I onsdags hade Elvis och jag en rätt lugn dag, vi gick lite promenader och på kvällen rakade jag hans öron och tassar i hopp om att det skulle fastna lite mindre snö i dem. Vet inte om det gjorde något jättestor skillnad, men det ser ju lite snyggare ut i alla fall.

Igår var vi iväg hos den fantastiska sjukgymnasten igen. Det går riktigt bra för Elvis nu, vi har minskat kortisonet rejält och han hade ökat en centimeter i muskler på sitt "dåliga" ben. Han var mer rörlig och hade mycket mindre smärta på de punkter där han hade jätteont sist.

Han fick ligga på vibrationsplattan en stund på slutet och det ser så mysigt ut när han somnar på plattan, lugn och fin. Han hade dock en låsning i nacken som var rätt jobbig, det kanske är därför han inte varit med och haft ögonkontakt senaste dagarna ute. När vi kommer dit nästa gång ska vi ha med Elvis klövjeväska och testa hur den ska sitta och hur mycket han kan bära, så att han får upp lite muskler fram också. Detta känns så bra, att han har gått från att vara halt och vara helt hängig och förvirrad, till att ha fått sin rörelseförmåga åter, bilda nya muskler och vara koncentrerad igen!

Nu ska vi snart iväg till Askur och rida en sväng. efter att hästarna stått inne hade Annika fått på broddar så nu ska vi pulsa i snön lite. Det blir nog bara en kort och lugn sväng idag, eftersom Elvis är lite trött sedan gårdagen, Askur inte har den bästa konditionen och jag fortfarande har lite ont i ryggen. Men det blir skönt att komma ut lite i alla fall. Sen ska matte på stan och försöka få ihop de sista böckerna till examensarbetet, köpa vinterskor så hon slipper gå runt i gympaskor i djupsnön och sen hem och skriva, äta och vila. Underbart.

Blev erbjuden mitt första jobb idag. Heltid och med mentorsår och tillsvidare anställning. Har dock bett att få helgen på mig att fundera, är ett viktigt beslut och mycket som ska vägas för och emot. Så måste höra med det andra området hur de tänker. Snart är det vuxenliv och vardag utan att ständigt ha något att läsa och skriva. Kommer kännas konstigt men skönt. Att vara ledig på riktigt!

Ha de fint i snövädret!

Snö, vinter och kyla

Plötslig började snön falla från himmelen. Jag som inte alls var beredd på att det var vinter, jag hade ju precis hunnit med att vänja mig vi hösten. I söndags var Elvis med hos hästen igen, men det var inte direkt jättemysigt eftersom Elvis hade slagit av öronen helt och inte lyssnade på ett ord jag sa. I skogarna som vi red runt var jägare och deras hundar ute och jagade och Elvis nosade och ville dit han också. Bitvis fick han gå kopplad, vilket inte var så kul tyckte han, och inte jag heller. Det blev också lite för långt för Elvis, han har varit trött i kroppen sedan dess verkar det som, så det får nog ta ett tag till innan han kan hänga med på en sån lång runda igen. Kanske får han bara följa med till hästen när jag rider själv utan Annika och hennes häst, dels för att han verkar lyssna bättre då och dels för att jag kan avgöra längden på rundan lite bättre.

I går snöade det och snöade och snöade, det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Eftersom det både snöade och blåste var det helt hopplöst att vara ute och gå. För att vi skulle ta oss ut lite trots allt så fick Elvis på sig både fleecen och regnoverallen och matte klädde sig i termobyxor. Till min stora förtvivlan insåg jag att jag helt glömt att skaffa mig vinterskor!! Jag har bara ett par tunna, halvfodrade finstövlar, och ett par kortare ridskor, det är allt. Inte kul! Det finns inga direkta pengar att införskaffa vinterskor för heller, så tanken är nu att leta efter något begagnat, kanske imorgon om det finns tid.

Idag har matte varit på ännu en anställningsintervju. Det är spännande med också lite jobbigt att inte alls veta vart man ska hamna och få jobb någonstans, hur många procent man blir erbjuden och vilka tider och scheman man kommer få. Jag har i alla fall ställt upp Elvis på kö hos hundrastaren som ska höra av sig när hon får en plats ledig. Har också en privatperson på gång som verkar väldigt ambitiös och intresserad, men det är alltid lite extra svårt med någon som inte har utbildning inom hund. Det ska ju funka mellan Elvis och rastaren, men också vara någon som jag kan lita på att den gör det den ska, hör av sig om det är något och behandlar Elvis på ett bra sätt. Det blir knepigt att besluta om det. Jag har i alla fall tänk att jag även om Elin kommer jobba också, inte vill ha honom på hunddagis. Det verkar bara vara hunddagis med små burar och lite vanliga koppelpromenader här, och då kan han lika gärna vara hemma. Det är inte som när han är hos Elsa om sommaren direkt, kanske är man lite bortskämd med det, men jag tycker inte att en social hund som Elvis ska behöva sitta i en bur om dagarna. Fördelen med de jobben jag ansökt om nu är i alla fall att de ligger nära och jag behöver inte lägga en massa tid på att pendla fram och tillbaka.

När jag fått besked om jobb och jul och nyår är över ska jag börja ta tag i det här med hundträning och blir lite mer social. Elvis och jag har inte direkt tagit oss ut så mycket än, men det kommer nog så småningom. Det är svårt att vara helt ny i en stad, när man varken har jobb eller skola som kan hjälpa en att skapa nya kontakter. Känner mig bitvis lite ensam, men jag vet att det blir annorlunda när jag väl är klar med examensarbetet och kan få jobb och vardag på ett annat sätt.

Nu ska jag ut och kolla posten, borde inte nya hundkalendern komma snart?! Elvis vilar och snart blir det mörk ute, får bli pannlampa, reflexer och varma kläder när vi ska ut sen.... Ha det fint i snövädret!

Korta dagar och mycket att hinna med!

Dags för en liten uppdatering här innan jag gör mig och djuren redo för natten.
I helgen var det fullt upp här hemma med att baka lussekatter och pepparkakor, vilket jag insåg behöver göras snart igen för de går åt snabbt, snabbt när man ska fika lite... och ofta. Elvis var med till Askur igen och denna gången fick han springa lös i skogen när vi red. Det var en mycket positiv upplevelse då Elvis faktiskt var lydigare än någonsin. Han sprang en bit före oss när vi red, men kom när jag ropade och höll sig utanför allas tomter. På hemvägen mötte vi några grannar och en av dem var lite hundrädd så jag blev något nervös för att Elvis skulle bli för glad och börja hoppa. Dröm om min förvåning när han satt bredvid mig och Askur efter att lugnt ha hälsat på de nya människorna. Han bara satt där helt tyst och kollade på mig till vi skulle rida iväg igen. Fantastiskt.

Där vi rider i skogen finns en skjutbana som användes för fullt under ridturen. Det var verkligen kanonbra för Elvis som ju behöver öva på det där med ljud sen den hemska valborg som vi hade i Växjö. Det smällde och smällde och smällde och smällde, men Elvis hade liksom ingen val. Han kunde inte springa bort för han vågar inte lämna mig helt, och han kunde inte stanna och krypa ihop för vi rörde oss hela tiden. I fyrtio minuter ungefär smällde det i ett som små knallskott blandat med lite högre dova smällar. Elvis viftade faktiskt på svansen och lyckades koppla bort det otäcka och njuta av att var med igen hos hästen. Det var så fantastiskt!

På söndagen var vi bara hemma, matte hade ont i magen och ojade i soffan hela förmiddagen. På eftermiddagen mitt i regn och riktigt tuff blåst gick vi ut och tränade rallylydnad, för det ska ju funka i sånt väder också tänkte matte. Det tänkte inte Elvis. Han ville gräva på planen där vi satte upp banan, han gjorde några helt okej försök på några skyltar och sen kollade han på mig som om jag var dum i huvudet som tvingat ut honom i det vädret. Trots detta gjorde vi sedan en hel bana helt okej med hjälp av några extra klick och belöningar. Efter en halvtimme gick vi in, dyngsura och kalla, men i alla fall lite nöjda med att vi tog oss ut trots allt.

Idag har vi varit ute två lite längre promenader och nu ligger Elvis och väntar på att bli borstad och kliad på magen. Imorgon ska matte till kiropraktorn igen och då hoppas jag att det sista onda i ryggen ska lösa sig så jag verkligen känner att jag kan röra mig igen!

Hoppas allt är fint med er och att ni passar på att mysa med era fyrfota vänner såhär mörka och regniga kvällar=)

Ridning och promenader

Hej och hå!
Veckorna går så fort så fort och det händer mycket här hemma.
I onsdags var Elvis med hos nya hästen som jag ska börja ha hand om. Det var riktigt spännande att se hur de reagerade på varandra, men det var helt odramatiskt. Askur, som han heter, bara tittade lite snabbt på Elvis och sen var det färdigt. Elvis är ju så van vid hästar att han inte verkade reflektera över att det var en ny häst. Kanske är det lite häst som häst i hundens värld?!

Förutom ridningen så håller jag igång Elvis promenader om dagarna, vilket är nyttigt för både honom och mig. Vi går både i skogen och på vägarna runt samhället. Ibland har det blivit riktigt tidiga morgnar och då suckar både Elvis och jag lite extra innan vi tar tag i promenaderna. På morgonen och kvällen går vi annars en kvart runt kvarteren eller runt skogen bakom huset, det är helt perfekt för att Elvis ska hinna kiss och bajsa, få röra på sig lite och jag hinner sträcka ut ben och rygg som jag haft problem med senaste tiden.

Torsdagen var jag hos kiropraktorn och fick en hemsk behandling där det knakade i varje del av rygg och nacke. Hemskt obehagligt, men så välbehövligt. Nu ska jag på återbesök på tisdag, och hoppas att det sista onda i ryggen kan lossna så jag kan röra mig, träna och sova ordentligt igen. Om bara ryggen blir bra så ska jag komma igång med mina joggingrundor igen och nu är Elvis tillräckligt pigg för att hänga med också!

Imorgon ska jag till Askur igen, är dock inte säker på att Elvis får hänga med, kanske ska vi rida en längre runda och då vet jag inte om han orkar riktigt. På söndag tänkte jag träna lite rallylydnad och hoppas att vi kommer igång med det igen. Nästa vecka är det fullt med intervjuer, möten och annat för matte, så vad som händer i form av hundaktiviteter återstår att se.

Ha en fin helg allihopa, ta hand om er!

Hos sjukgymnasten

Tänkte bara göra en kort uppdatering om besöket hos sjukgymnasten. Elvis och jag var uppe tidigt för att komma iväg i tid. Det var en ny väg för oss att köra, så jag var lite nervös över att inte hitta!

Vi kom fram i tid och fick träffa sjukgymnasten som började med att kolla hur Elvis gick. Sedan fick han och jag komma in på rummet och där berättade jag lite om Elvis och om han borrelia, den tidigare skadan och medicineringen han går på nu. Elvis blev undersökt med värmekamera och sedan börja de hon mäta hans muskler, känna igenom benen och nacken och sedan ryggen.

Det positiva var att hon inte alls märkte av hans dåliga höfter och hon sa att haslederna var helt okej. Dock har han en rejäl låsning i ländryggen och problemen sitter rätt långt ner i musklerna så det var jobbigt för Elvis att ligga stilla då han behandlades. Om två veckor ska vi dit igen och fortsätta behandla honom. Redan nu kan jag se att han går smidigare, lite av stelheten i ryggen har lossnat och han verkar väldigt avslappnad här hemma nu!

Efter både en all behandling, massage och laserbehandling så fick han ligga på en vibrationsplatta och det var lite läskigt först. efter några minuter vande han sig och somnade till slut på plattan trotts att det brummade och skakade under honom.

Känns kanon att få så underbar hjälp och att se så fina resultat redan nu. Dyrt och långt att köra, men får det honom pigg igen så struntar jag faktiskt i det!

Ha det fint!

Dagarna går fort, fort...

Blir lika panikslagen varje gång jag hör någon säga att det snart är julafton. Visserligen förstår jag ju att det är sant, men det finns så mycket som ska hinnas med innan dess. Dels ska Examensarbetet bli klart, och det går ju rejält framåt med den, men intervjuerna måste fortfarande göras vilket blir det jobbigaste och mest tidskrävande tror jag. Elvis tycker det är lite tråkigt att bara ligga och se på när jag skriver, funderar, suckar, slår upp i böcker och sedan skriver igen, men sånt är livet.

Imorgon ska Elvis iväg till sjukgymnasten och jag hoppas verkligen det ska gå bra och att vi får användbara tips på hur vi ska göra här hemma också. Vi har hållit igång promenaderna varje dag ca 30-40 minuter och gått en 10 minuters promenad varje morgon och kväll. Elvis verkar bitvis få bättre flås och kondition, men samtidigt verkar ha ha ont vissa kvällar, har kluckar om höftleder och i ryggen. På flera sätt kan jag se att han rör sig smidigare och verkar gladare och mer koncentrerad, men sen kommer det också bakslag då han läckt en massa urin under natten, inte finner ro att vila på kvällen och ibland snubblar han till ute så jag tror han ska gå omkull. Det är verkligen ingen rak väg upp utan går i stora vågor upp och ner. Känslomässigt är det väldigt jobbigt, samtidigt som vi kommit in i en rutin nu, med hasledsskydd, blöja och mediciner. Sånt som man aldrig skulle vilja behöva men som ändå varit avgörande för oss nu!

De senaste dagarna har det blivit mest koppelpromenader eftersom skogen varit så lerig och blöt. Vi möter hästar och andra hundar och människor som hälsar glatt. Det känns härligt. Däremot saknar jag hundvärlden och de hundmänniskor som jag hade i Växjö. Här känns hunderiet och ofta även hästägandet som ett företagande, där man driver mot någon slags produkt eller vinst som verkar helt orelevant för mig. Jag upplever att det finns människor som verkar sätta den tanken om ett specifikt mål framför det underbara med djuren -nämligen kontakten med andra som är intresserad av precis samma sak som du! Jag saknar den personliga kontakten och det avslappnade samtalet som kunde handla om vad som helst bara det var hundrelaterat!

Om allt går bra hos sjukgymnasten imorgon så hoppas jag att han ska kunna hänga med till hästen på onsdag. Kanske blir det inte direkt någon runda i skogen eftersom jag tänkte lära känna Askur lite först och rida på ängen. men då kan de i alla fall hälsa på varandra, Elvis kan få springa lite lös och kanske kan vi avsluta med en kort runda så Elvis får lite motion med.

Nu ska jag fortsätta med skrivandet och kanske också hinna slappa lite i soffan och göra ingenting... Det är ju trots allt söndag!

Här bor vi nu...

Ja, det börja väl smälta in nu, att vi inte längre har kvar någon lägenhet i Växjö och att vi ska skapa ett liv här. Det är så mycket på gång hela tiden att jag inte riktigt hinner med att tänka och ta in allt. Jag skriver på examensarbetet och försöker styra upp studierna så allt blir klart i tid. Jag söker jobb och bokar in möten och besök både där och där, ena dagen veterinär och sjukgymnast till Elvis, andra dagen möte med handledare och anställningsintervju.

Idag har vi varit ute och gått med en ny bekant och Elvis fick träffa en ny hund vilket så klart alltid är roligt. Elvis har haft lite träningsvärk de senaste dagarna och igår kväll verkade det som om det var höften som spökade. Idag verkar han dock pigg och vi fortsätter försöka oss på den ökande motionen i hopp om att han ska bygga muskler och få mer ork.

Vi har hela familjen kommit rätt bra i ordning här nu och börjar få koll på alla grejer igen efter att allt legat i lådor i en enda stor röra. Katterna verkar rätt okej med lägenheten och Alfons är lycklig över att vi har en uteplats som nu gjorts kattvänlig där han kan sitta och kolla på fåglar och flygplan. Milla däremot är så där påfrestande kaxig inne, men sekunden som hon kommer ut blir hon nervös och skakar som ett asplöv! I morse var vi i alla fall ute allihopa på balkongen och åt frukost i solen (Ja det var faktiskt sol). Mysigt och väldigt bra sätt att starta dagen på!

Igår var jag hos hästen som jag ska rida och det kändes jättebra. Det är en väldigt speciell och egen valack som inte alls påminde om Snottra, men jag gillade honom ändå. Det är mycket häst att lära känna och kommer nog ta ett tag, men jag fick i alla fall till tölten en bit igår och han verkade inte allt för trött på mig när jag åkte där ifrån. Förhoppningsvis kan Elvis hänga med om några veckor och i alla fall hälsa på hästen och skritta en sväng.

Nu ska vi spendera resten av dagen och kvällen med lite tråkigt dataarbete och lite förberedelse inför intervju imorgon, sedan blir det kaffe och mys i soffan, Elvis ska få pälsen borstad och sen blir det någon promenad innan läggdags också. Hoppas på att kunna skapa fler kontakter i Halmstad närmsta tiden och att framtiden ska kännas lite klarare när jag fått koll på jobb och ser ett avslut på studierna...

Ha det fint och ta hand om er och era hundar!!

Motionsökning för både matte och hund

Nu går vi in i en ny period Elvis och jag. Efter att det äntligen går framåt med hans sjukdom och minskningen av mediciner, så börjar vi nu att röra på oss mer för att se om han kan bygga upp lite muskler och kondition igen.
Första veckan varvar vi med 30-40 minuters promenader i rask takt och ser hur det tar sig uttryck på Elvis gång och flåsandet.

Idag var vi ute en dryg halvtimme både i koppel och i skogen. Elvis blir trött när han springer, men det känns verkligen som om han snubblar mindre i alla fall. Jag hoppas att vi kan bygga upp konditionen och att det ska göra så att hans allmänna ork blir bättre och så att hans andning blir lugnare.

Nästa vecka är det dags att börja med sjukgymnastiken. Det ska bli spännande och lite nervöst, men veterinären har sagt att hon verkligen gör under med hundar som haft problem en längre tid. När vi varit där några gånger och det kanske är dags att gå vidare, så hoppas jag kunna börja på hundsimmet så att han får röra sig i vatten. Dels för att han älskar att simma, och dels för att det är väldigt skonsamt att träna i vatten!

På onsdag ska matte träffa hästen hon kanske ska hjälpa till med nu i nya orten. Elvis kommer att få följa med om allt fungerar bra och han får upp sin kondition. Det ser jag verkligen fram emot. Att springa med hästen blir naturligt för honom eftersom han då slipper långsamma koppel promenader där han måste ta ministeg för att inte dra. Det är också kanon om jag kan rida i lite terräng i skogen så att han får lyfta på benen ordentligt.

Matte skriver nu på sitt examensarbete och Elvis kommer bli bortskämd som har någon hemma hos sig hela tiden. Dock ska jag på anställningsintervju på fredag och kanske, kanske kan jag jobba någon dag i veckan fram tills jag tar examen, vilket hade varit underbart för ekonomin! När det väl blir dags att jobba på heltid (förhoppningsvis) så ska vi fixa hundvakt/dagis till Elvis de dagar då det blir för lång tid ensam hemma. Det finns hundrastare här också som vi hört av oss till och som verkar kanon, så vi får väl se hur vi gör med det...

Närmsta veckan fortsätter vi med promenaderna och kanske tränar vi lite rallylydnad någon dag om vädret håller sig okej. Hoppas ni har det fint! För er som hittar hit, men inte kan anmäla er till nya facebook gruppen "Hundhimlen i Halmstad" så vill jag bara säga att facebook just nu verkar ha problem med sidorna, du kan alltså kanske inte lägga till dig i gruppen. Men hör av dig här eller leta reda på mig på facebook, så löser det sig!

Adjö Växjö...

Det har varit en tuff tid för mig och Elvis och därför har uppdateringarna här blivit desto färre. Nu har vi sagt adjö till Växjö och lägenheten där. Det var med blandade känslor som jag lämnade den tomma lägenheten och åkte till Halmstad. Trots det som varit tufft och riktigt trist i Växjö så har det också funnits positiva saker där för oss. Det var där som jag blev frisk för första gången och började ett mer vuxet liv. Det var där Elvis och jag började träna rallylydnad på riktigt, vi skaffade oss hundvänner och var på utställningar. Vi lärde känna nya hästar och var ute på nya stigar. Vi växte ihop och skapade oss ett nytt hem efter allt som varit tidigare. Vi fick en ny familj och blev fler i lägenheten. Vi förlorade också en familjemedlem och fick bearbeta förlusten av finaste Månsan som fick leva i tretton år innan hon somnade in.

I torsdags var Elvis och jag hos veterinären igen. Han tyckte inte att knölen var något att direkt oroa sig för, även om matte ändå är lite bekymrad. Knölen växer fortfarande och blir hårdare, och jag kommer nog fråga om den igen nästa gång vi är där. Det positiva med besöket var att ultraljudet över urinblåsa och prostata visade sig se helt normalt ut. Inga tjocka väggar eller förstorad prostata, inga onormala tecken i urinblåsa. Bra! Nu ska Elvis börja på sjukgymnastik och så får vi se vad det kan göra för hans gång och snubbligheten, samt om hans muskler i ryggen kan bli bra igen. Jag letar kiropraktor för fullt, men hittar ingen i närheten av oss. Den närmsta som verkar vettig gör besök i Göteborg, vilket trots allt är en bit iväg!

Vi börjar nu minska på kortisonet och kapslarna med medicinen för immunförsvaret har han tagit den sista av. Nu minskar vi kortisonet långsamt och hoppas det fungerar bättre än sist vi skulle sluta med det. Elvis sover fortfarande med skyddet på nätterna och läckandet av urin varierar mycket utan att jag finner någon orsak eller något samband med vad vi gör på dagarna. Det är väldigt frustrerande, men han far i alla fall inte illa av det själv utan verkar helt okej med skyddet på nätterna.

Idag var vi ute i skogen för att gå en sväng. Det var lerigt och väldigt blött, men skönt att vara på plats och lära känna den nya miljön. Ska försöka ta fler bilder och visa lägenheten, Elvis nya stora bur och familjen här hemma. Det kommer finnas mer tid för sånt nu, när jag slipper pendlingen, slutstädning och en massa orosmoment som funnits senaste månaderna. En stor sten föll från hjärtat när jag kommit in i nya lägenheten och insåg att jag bor här nu. En stor med hela familjen. Underbart. Blir Elvis bara friskare och piggare nu är jag världens lyckligaste!

Det finns människor som lever utan hund...

Jag har aldrig riktigt förstått hur det går till. Att leva utan hund. Att inte ha någon som vill gå ut på promenad, någon att träna med och sätta mål att uppnå tillsammans med. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara. Hur jag skulle kunna lära mig att gå promenad själv, att sova utan att någon suckar i ett hörn och vänder upp magen mot taket och spretar ut tassar och ben i luften. Hur skulle jag vara om han inte finns hos mig, vad skulle jag göra när allt bara blir tungt och jobbigt och svart... Jag vet att det finns andra runt om kring som är "mina" personer. Som stöttar och älskar mig, men det blir aldrig samma sak, aldrig på samma sätt. Det blir aldrig så. Länge har jag bävat för att Marabou ska gå ur tiden och lämna ett stort tomrum i mitt hjärta. Han som genom min svåraste tid lyssnade så snällt på varje ord jag sa. Som följde med mig på den där farliga branten där jag ett tag stod och funderade på om jag skulle orka leva. Han var vaken med mig på nätterna och tröstade mig på kvällarna. Han har på många sätt varit min hjälte och min styrka, och han har lärt mig allt som jag idag kan om hundar och hundspråk och träning. Han är ännu pigg och igång, finaste Marabou.

Nu finns istället en annan oro som inte försvinner. Elvis. Vissa dagar är han sig själv, nästan. Han busar och gör rackartyg, han skuttar och skäller, äter och dricker, sover och myser. I morse hade han nästan inte läckt någon urin alls, han var pigg och såg glad ut, kissade normalt och kunde gå på promenad som vanligt. Dagen innan dess var han en annan hund. Han orkade inte riktigt ut och gå. Han läckte så mycket att han nu använder en slags "blöja" på nätterna, och ute fick han försöka kissa nästan 10 gånger innan det tillslut blev en riktig stråle. Plötsligt utan anledning lägger han sig ner och flåsar som om han sprungit en mil. Hjärtat slår så det syns genom både hud och päls. Vid hjärtat, bröstkorgen, bakom armbågen har jag nu hittat knölar. Föst bara en som var lite större och så idag en till. De är mjuka och känns som muskelknutor fyllda med gelé. De sitter inte enbart löst i huden, men är inte fast i någon vävnad innanför direkt heller. Vad de är vet jag ännu inte. Men han mår inta bra. Jag mår inte bra. Ingen i världen borde må bra nu...

Han är bara sex år och har fått gå igenom så otroligt mycket. Många kanske tänker att han bara skulle få somna in, att han bara är en hund och att han mår bättre av att slippa lida. Och det är just det. Om han hade riktigt ont, inte åt eller drack, om han aldrig var pigg mer så skulle jag inte tveka fast det är ett sånt hemsk beslut. Men nu är det inte så. Ibland är han min Elvis. Som hoppas bland löven, visar upp sina leksaker, försöker sno min mat och blaskar vatten i hela lägenheten. ibland bara ber han om att få träna, eller busa och just då är han hur pigg som helst.

På torsdag ska jag till veterinären igen. Jag får köra hela vägen från Agebo, men helt ärligt så skiter jag i hur långt det är. Jag vill bara att han ska bli frisk. För vad vore jag utan hund, vad vore jag utan honom. Jag vet att jag måste ta reda på det en dag. En dag finns han inte till och då måste jag gå vidare, kanske med en ny hund och en ny utmaning, en ny vän. Men jag är inte redo för det än. Håll tummarna för oss, för att vi reder ut detta. För att han får några bra år av sitt liv då han slipper vara sjuk. Det finns människor som lever utan hund, men jag tror aldrig jag kan bli en av dem...