Dagarna går fort, fort...

Blir lika panikslagen varje gång jag hör någon säga att det snart är julafton. Visserligen förstår jag ju att det är sant, men det finns så mycket som ska hinnas med innan dess. Dels ska Examensarbetet bli klart, och det går ju rejält framåt med den, men intervjuerna måste fortfarande göras vilket blir det jobbigaste och mest tidskrävande tror jag. Elvis tycker det är lite tråkigt att bara ligga och se på när jag skriver, funderar, suckar, slår upp i böcker och sedan skriver igen, men sånt är livet.

Imorgon ska Elvis iväg till sjukgymnasten och jag hoppas verkligen det ska gå bra och att vi får användbara tips på hur vi ska göra här hemma också. Vi har hållit igång promenaderna varje dag ca 30-40 minuter och gått en 10 minuters promenad varje morgon och kväll. Elvis verkar bitvis få bättre flås och kondition, men samtidigt verkar ha ha ont vissa kvällar, har kluckar om höftleder och i ryggen. På flera sätt kan jag se att han rör sig smidigare och verkar gladare och mer koncentrerad, men sen kommer det också bakslag då han läckt en massa urin under natten, inte finner ro att vila på kvällen och ibland snubblar han till ute så jag tror han ska gå omkull. Det är verkligen ingen rak väg upp utan går i stora vågor upp och ner. Känslomässigt är det väldigt jobbigt, samtidigt som vi kommit in i en rutin nu, med hasledsskydd, blöja och mediciner. Sånt som man aldrig skulle vilja behöva men som ändå varit avgörande för oss nu!

De senaste dagarna har det blivit mest koppelpromenader eftersom skogen varit så lerig och blöt. Vi möter hästar och andra hundar och människor som hälsar glatt. Det känns härligt. Däremot saknar jag hundvärlden och de hundmänniskor som jag hade i Växjö. Här känns hunderiet och ofta även hästägandet som ett företagande, där man driver mot någon slags produkt eller vinst som verkar helt orelevant för mig. Jag upplever att det finns människor som verkar sätta den tanken om ett specifikt mål framför det underbara med djuren -nämligen kontakten med andra som är intresserad av precis samma sak som du! Jag saknar den personliga kontakten och det avslappnade samtalet som kunde handla om vad som helst bara det var hundrelaterat!

Om allt går bra hos sjukgymnasten imorgon så hoppas jag att han ska kunna hänga med till hästen på onsdag. Kanske blir det inte direkt någon runda i skogen eftersom jag tänkte lära känna Askur lite först och rida på ängen. men då kan de i alla fall hälsa på varandra, Elvis kan få springa lite lös och kanske kan vi avsluta med en kort runda så Elvis får lite motion med.

Nu ska jag fortsätta med skrivandet och kanske också hinna slappa lite i soffan och göra ingenting... Det är ju trots allt söndag!