Adjö Växjö...

Det har varit en tuff tid för mig och Elvis och därför har uppdateringarna här blivit desto färre. Nu har vi sagt adjö till Växjö och lägenheten där. Det var med blandade känslor som jag lämnade den tomma lägenheten och åkte till Halmstad. Trots det som varit tufft och riktigt trist i Växjö så har det också funnits positiva saker där för oss. Det var där som jag blev frisk för första gången och började ett mer vuxet liv. Det var där Elvis och jag började träna rallylydnad på riktigt, vi skaffade oss hundvänner och var på utställningar. Vi lärde känna nya hästar och var ute på nya stigar. Vi växte ihop och skapade oss ett nytt hem efter allt som varit tidigare. Vi fick en ny familj och blev fler i lägenheten. Vi förlorade också en familjemedlem och fick bearbeta förlusten av finaste Månsan som fick leva i tretton år innan hon somnade in.

I torsdags var Elvis och jag hos veterinären igen. Han tyckte inte att knölen var något att direkt oroa sig för, även om matte ändå är lite bekymrad. Knölen växer fortfarande och blir hårdare, och jag kommer nog fråga om den igen nästa gång vi är där. Det positiva med besöket var att ultraljudet över urinblåsa och prostata visade sig se helt normalt ut. Inga tjocka väggar eller förstorad prostata, inga onormala tecken i urinblåsa. Bra! Nu ska Elvis börja på sjukgymnastik och så får vi se vad det kan göra för hans gång och snubbligheten, samt om hans muskler i ryggen kan bli bra igen. Jag letar kiropraktor för fullt, men hittar ingen i närheten av oss. Den närmsta som verkar vettig gör besök i Göteborg, vilket trots allt är en bit iväg!

Vi börjar nu minska på kortisonet och kapslarna med medicinen för immunförsvaret har han tagit den sista av. Nu minskar vi kortisonet långsamt och hoppas det fungerar bättre än sist vi skulle sluta med det. Elvis sover fortfarande med skyddet på nätterna och läckandet av urin varierar mycket utan att jag finner någon orsak eller något samband med vad vi gör på dagarna. Det är väldigt frustrerande, men han far i alla fall inte illa av det själv utan verkar helt okej med skyddet på nätterna.

Idag var vi ute i skogen för att gå en sväng. Det var lerigt och väldigt blött, men skönt att vara på plats och lära känna den nya miljön. Ska försöka ta fler bilder och visa lägenheten, Elvis nya stora bur och familjen här hemma. Det kommer finnas mer tid för sånt nu, när jag slipper pendlingen, slutstädning och en massa orosmoment som funnits senaste månaderna. En stor sten föll från hjärtat när jag kommit in i nya lägenheten och insåg att jag bor här nu. En stor med hela familjen. Underbart. Blir Elvis bara friskare och piggare nu är jag världens lyckligaste!