Min gamla fina Elvis!

Jag vet att jag inte håller bloggen uppdaterad längre. Det beror väl mest på att det är så mycket annat som kommer i vägen, samt att vi inte tränar eller tävlar längre som innan. Elvis börjar bli gammal, med allt som det innebär. Ibland orkar han mycket, ofta orkar han inte så mycket som han vill och det känns rätt tungt. Jag har fått sluta ha med honom till hästen eftersom han blir helt slut efteråt och ofta haltar sista biten hem. För någon månad sen tog vi oss ut och spårade för att göra oss av med det sista spårsakerna i frysen. Det kändes riktigt sorgligt, som slutet av en era. Men mycket nytt händer ju också så klart. Norah och Elvis blir tightare, det enda som ställer till det är Elvis tassar som flaxar hit och dit när Norah ska klappa. Funderar på att sätta på strumpor, för hans klor gör riktigt ont och ger fula märken så Norah blir ledsen. Ute går det bättre. Elvis springer runt och Norah skrattar åt honom när han kommer i full fart så vi känner fartvinden.

För någon vecka sedan började Elvis halta och han fick vila en vecka och bara ut och kissa. Då ägnade vi oss åt att borsta och pyssla här hemma lite extra. Klippte honom också inför vintern, men tyvärr skulle han vara ,ed och klia sig och röra sig hela tiden, så nu är det lite hack i pälsen både här och där. Tror ändå han tyckte det var skönt att slippa lite päls där lera och grenar ändå bara fastnar och behöver redas ut.

Nu ska vi ut på kvällsrundan och sen är det sovdags. Ta hand om er!

Äldre

Jag uppdaterar inte så ofta längre. Jag har inte orken och ska jag vara ärlig så känner jag mig bitvis som en tråkig och ganska dålig matte. Det är svårt att hitta på saker med Elvis när energin inte riktigt finns, eller så väl behövs till annat. Vi går promenader och springer lite i skogen, men det blir inte så mycket mer. Det är en stor sorg att all träning och liknande lagts ner, men å andra sidan så vet jag att Elvis inte längre mår bra av det. Vi gör lite små tricks, vi myser och vi ser till att han har det bra. Framåt våren ska vi åka till Helsingborg och kolla igenom honom har jag tänkt. Hans knölar växer och växer samtidigt som de blir fler och fler. Jag tänker inte operera bort någon mer eftersom det bara finns fett i dem och Elvis mått så dåligt senaste gångerna han blivit sövd. Han får finnas här och nu, till den dag han får ont och börjar må för dåligt. Härom dagen tog jag med honom till Dogz och han klipptes kort. Hon som trimmade honom sa att han var darrigare än innan och inte orkade stå lika bra. Jag berättade att jag märkt samma sak när jag badade honom. Så länge man är ute och går så verkar han pigg och han tycker det är roligt, men när man står med honom för länge för att klippa klor eller päls så blir han vinglig och trött. Likaså märker man att han blir mer förvirrad, ljudkänslig och orolig. Det känns i hjärtat när man ser att han börjar bli äldre, men jag vet ju att det är så med djur och djurägande. Han kommer gå bort innan mig och troligtvis måste jag fatta ett beslut om när. Kanske inte nu, kanske inte i år, men så småningom och innan det blir för illa.

Jag väljer att fokusera på det som är bra. På att han finns nu. Jag njuter av promenader, då och då hänger han med till stallet och ibland hinner vi med lite egentid bara han och jag. Finaste Elvis. Vi ska strax gå ut en sväng, sen blir det mys här hemma. Jag har köpt nytt hundtugg som faktiskt tar en stund för honom att äta upp. På torsdag ska hela djurgänget vaccineras och till helgen finns det sedan äntligen lite tid för långpromenad!

Ta hand om er!