Min vovve och jag

Nu är det tidigt på morgonen och jag ska snart iväg och jobba.
Idag blir det förskola med väldigt små barn, och det var längesen som jag var på en småbarnsavdelning. Det ska bli riktigt kul!
Elvis ligger och sover än. Han är nog verkligen trött efter två dagar av träning och ridning.

På onsdagen var det träning med rallylydnadsgänget. Elvis var på fantastiskt humör och fast jag var lite trött så kände jag mig sugen på att sticka iväg och träna. Efter att Elvis börjat med medicinen så har han blivit så cool och fokuserad. Det är som att träna en helt annan hund bitvis. Börjar fundera på om det är cortisonet som gör att han inte har ont någonstans där han brukar, eller om det är antibiotikan som faktiskt fungerat mot borrelian och gjort honom bättre. Till min stora glädje har han i alla fall blivit lugnare och stabilare. Han kan ta egna initiativ igen och kan fokusera på mig när vi tränar. Igår när han sprang med hästen kunde han till och med sitta stilla och vänta bredvid hästen och gå bredvid mig och ta godis från min hand. Det händer nästan aldrig annars.

Veterinären ringde och frågade hur det gick. Vi ska höras igen på tisdag kväll och bestämma vidare. Många problem har faktiskt löst sig, men jag är orolig för att vi, när vi nu börjar minska cortisonet ska märka att det blir sämre igen. I så fall finns tankar om att han har skadat en disk i ryggen när han föll ungefär ett halvår sen på hundträffen. Oron finns också att det är höfterna som blir sämre och sämre, och att det då inte finns så mycket att göra för att han ska bli helt frisk igen! Vi ska också ta ett sköldkörtelprov eftersom det är vanligt för rasen att ha problem med den.

Vad som än händer och även om han måste äta lite medicin för att vara frisk, så får vi anpassa oss efter det. Huvudsaken är att han mår bra. Den dagen han har för ont och blir för dålig för att gå ut på promenader, mysa och hänga med på utflykter, den dagen kommer han att få försvinna bort. För jag är väl medveten om att det inte är något liv för et setter, inte en så ung setter som finaste Elvis.

Just nu är jag bara så lycklig för att jag fått min hund tillbaka. Han är helt enkelt bäst, vad skulle jag göra utan honom?!

Hund och Halmstad

Nu är det ny vecka igen.
Helgen har hela familjen spenderat i nya lägenheten, och det har varit jättebra!
Elvis och jag har utforskat lite nya rundor och sett en himla massa hästar. Vet inte om jag nämnt att det finns stall i närheten? Idag märkte jag att det inte bara finns ett eller två stall, vi är Omringade Av Stall!! Det är mysigt och väldigt vackert att gå förbi hästgård på hästgård och känna stalldoft och höra hovar mot vägen. Söker en ny häst att få rida och hjälpa till med här i närheten och det känns ju positivt att redan nu sett så mycket fina hästar och hejat på många ägare också.

På hundsidan är det lite mer tomt. Jag har startat en facebook grupp som jag hoppas ska ta fart som heter "hundhimlen i halmstad" där jag hoppas kunna knyta lite kontakter, för det är inte lätt att hitta hundfolk som är intresserade och aktiva på ett nytt ställe, och jag har ingen lust att betala 1500kr och gå en kurs bara för att träffa folk!

Elvis har börjat med alla mediciner nu och verkar faktiskt bli piggare. Jag tycker att han snubblar mindre och han har inte haft ont någon natt sedan han började med antibiotikan. Det är dock mycket att hålla koll på. Medicintider tre gånger om dagen, täta måltider med "pulver för magen" i, och utgångar ofta. Sen måste jag hålla koll på om han kissar och hur mycket så det varken blir stopp eller börjar läcka igen!

Nu i veckan ska veterinären höra av sig och så ska vi prata om hur vi ska gå vidare. Just nu känns det väldigt positivt, Elvis är mer sig själv och verkar också mycket mer rofylld.

Nu blir det mat och plugg resten av dagen. Mycket som ska hinnas med och fixas denna vecka, och på lördag går ännu ett flyttlass, sedan är gamla lägenheten nästan tom!

Ha det fint!

Att komma ihåg att inte glömma....

Ja, vissa dagar är det lätt att glömma saker som ska göras, speciellt när det är mycket som ska göras och fixas. Har suttit och skrivit ner vilka dagar Elvis ska ha vilken medicin och vilka tider, bara det är rätt krångligt! Jag försöker också att komma ihåg allt jag läser inför tentan imorgon, men är osäker på om något över huvud taget har fastnat. Försöker packa saker som Elin vill ha till sig i lägenheten och försöker också komma ihåg att äta och sova och sånt som man visst också måste göra.

Häromdagen försökte jag packa ner lite av Elvis gosedjur. Han är alldeles för bortskämd och har hur många som helst. Att packa ner dem gick dock inte så bra. Jag la ner en i lådan, han plockade upp den. jag la ner nästa, han kom och hämtade den också. Tillslut låg både Elvis, kissen, kossan och vovven i soffan. Min plan fungerade inte och jag förmådde mig inte till att protestera. Han låg i flera timmar och nafsade, kastade och sniffade på sina djur. man kan inte annat än att fnissa.

Igår var Elvis och jag ute och gick en sväng i skogen och sedan runt reservatet. Han sköter sig så bra lös nu att jag nästan inte kan tro det. Det är verkligen en underbar känsla att kunna ha sin hund lös och bara kunna hojta till när någon kommer och man vill ha in honom till sidan. Jag tror verkligen att knepet ligger i att belöna vid rätt tillfälle och hålla sig positiv. Det handlar också om att kunna bryta sin hunds oönskade aktiviteter och byta ut det mot något önskbart istället. Detta tror jag många glömmer. Hunden får upp ett spår och springer iväg, man hojtar och ryter, skriker på hunden och bygger upp en irritation. När hunden väl kommer emot dig är du fortfarande arg och låter inte alls trevlig att komma till? Elvis och jag har jobbat mycket på att få detta rätt senaste året. Dels för att vi har behövt öva vårt samarbete och vår kontakt, men också för att det blivit allt viktigare att kunna ha honom lös, vid träningar och tävlingar, vid hästen och på hundträffar. Jag har tänkt såhär:
Elvis är för långt bort och jag vill att han ska reflektera över detta själv. Jag stannar och inväntar att han "letar" efter mig. Så fort han vänder sig om så han jag varit jättelycklig och han har kommit till mig! Har Elvis försvunnit efter ett spår har jag sagt nej, en gång men ordentligt. Sedan har jag visat honom något han får göra som utbyte. Typ leta godis på marken, eller busa med någon leksak eller bara få lite bus och gos. Jag ser verkligen klara framsteg bara genom dessa små, små aktiviteter på promenaden.

Kommer aldrig glömma när Anders Hallgren sa på sin föreläsning att vissa hundar tycker det är roligare att gräva eller rulla i lera än att gå en promenad med matte, och det kan ju inte kännas bra... att ha lägre värde än lera och jord för sin hund!? Tänk efter själva, om ni går en promenad med er bästa kompis, och hon bara pratar i telefonen, går helt tyst utan att se på dig eller prata med dig. Om hon går långsamt och suckar eller har på musik i öronen. Nä, inte kul att promenera med henne!!

Ha roligt på era promenader. Gör av med lite energi och gör promenaden positiv. Så kan ni nöjda och glada däcka i soffan när ni kommer hem!

Veterinär besök och väldigt stilla dagar

Nu har det varit några riktigt tunga dagar här hemma.
Jag har själv varit sjuk och haft feber till och från i flera dagar. Elvis har tyckt att jag varit hur tråkig som helst och han verkar ha undrat om vi någonsin ska hitta på något kul igen. Jag har haft dåligt samvete över allt. Över att inte kunna plugga eller gå på föreläsningar som jag ska, över missade seminarium och över att jag varken gått längre promenader med Elvis eller kunnat ge katterna någon uppmärksamhet. Suck!

Idag så var det dag för Elvis att träffa nya veterinären som vi bokat en tid hos. Jag var väl förberedd med både journal från Växjö djurklinik och med medicinen vi fått från dem samt en massa frågor. Mycket av detta försvann min stress att hitta till kliniken i tid eftersom det var vägarbeten precis överallt! Dock gick det väldigt bra hos veterinären. Han bara skrattade åt journalen och frågade mig faktiskt för en gångs skull vad jag trodde och tyckte. Jag sa rakt ut att jag tycker han borde behandlas för sin borrelia och att han kanske hade problem med sköldkörteln samt att det kanske inte finns en lösning och ett problem utan kanske flera. Han höll med mig och det kändes så skönt att någon lyssnar på mig för en gångs skull. Jag känner ju faktiskt min egen hund, jag lever ju med honom hela tiden!

En ny tanke som jag fick idag var också att han kanske inte har ont i magen? Han kanske har ont i ryggen eller någon nerv på grund av borrelian, och detta framkallar hans oro och skapar också en orolig mage. Veterinären och jag var båda två överens om att han aldrig haft förstoppning så som det står i journalen. Han har också tagit samma blodprov nästan varje gång vi varit på Växjö djursjukhus... Varför vet jag inte, eftersom de proverna alltid varit bra.

Planer är nu såhär. Elvis börjar bli behandlad för borrelian, som skulle kunna vara orsaken till många av krämporna som Elvis har. Tillsammans med antibiotikan får han också kortison och medicin för urinläckaget så att han kan vara med oss i familjen mer. Om tio dagar så ska vi höras igen och se om några av problemen förändrats, blivit bättre/sämre och efter det ska vi kolla vidare på mage, smärta och övriga problem. Han hittade även två punkter i ryggen där Elvis hade riktigt ont och det hade nog veterinären i Växjö också kunnat komma på om de vidrört min hund under någon av alla de besök vi gjort hos dem! Jag låter lite sur och bitter, men ja, det är jag också. Jag har lagt så många tusenlappar på deras tjänster, som bara lett till tillfälliga lösningar eller flera besök hos dem. Så dåligt!

Nu ska vi krya på oss både Elvis och jag. Jag är nog nästan feberfri, och har en tenta på fredag som jag bara måste försöka plugga till. Elvis får äta de nya medicinerna och så hoppas jag med all min kraft att jag kan få tillbaka min trevliga, pigga och friska hund, som ju finns där under ytan. Att bara kunna se honom springa med mig bredvid hästen igen, eller hänga med på långpromenad utan att snubbla och halta framåt slutet av rundar vore helt fantastiskt. Och jag börjar tro att det kan vara möjligt. Sex år är ju egentligen ingen ålder på en setter!

Ha det fint alla hundälskare, stå på er i veterinärvården. Ni känner er hund bättre än någon annan, glöm inte det!

Elvis första besök i nya lägenheten

Nu är vi hemma från Halmstad Elvis och jag.
Det har varit en stressig helg, men samtidigt jättekul. Elvis fick se lägenheten för första gången och testa sin nya bur, som är helt gigantiskt stor! Han verkade gilla lägenheten, men var försiktig när han skulle kliva ut på balkongen. Vädret var dåligt så vi utforskade inte området runtom så mycket, men det finns i alla fall ett stall precis bakom vårt hus med travhästar och stora fält, och en skog lite längre bort.

Elin och jag var iväg på IKEA och spenderade lite tid med att skruva möbler. Elvis verkade nöjd ändå även om han inte direkt kunde vara med hela tiden. När vi väl fått i ordning lite mer så kan han vara i hela lägenheten utan att kliva på alla små grejer som ligger överallt.

Denna veckan har matte en massa plugg och skrivning, kompletteringar och läsande. Vi ska nog ändå få in lite rallylydnad och lite annat skoj i veckan. På tisdag ska Elvis till nya veterinären, så håll tummarna för att det ska gå bra och att vi kan komma närmre en lösning på alla hans hälsoproblem! När jag talade med dem i telefonen lät de överraskade när jag sa att han inte fått någon borreliabehandling, så kanske är det nästa steg.

Ha det fint!

stressigt värre...

Fy vad det är mycket just nu.
Jag gör mitt bästa för att hinna med allt, men det är faktiskt inte lätt! Jag borde just nu sitta och plugga inför demokratitentan, men jag har inte kommit så lång ännu. Jag har i alla fall hunnit med att rida och att fixa i ordning lite här hemma. Elvis fick tyvärr inte hänga med till hästen eftersom han haft lite problem med benen och magen igen. Idag tog jag slutligen beslutet att ringa till en (för oss) ny veterinär, och fick en tid i Älmhult på tisdag. Det ger mig ingenting att fortsätta gå till Växjö djursjukhus, när de ändå inte verkar kunna koppla ihop flera symptom med varandra. Jag vill verkligen att det ska ordna sig med Elvis nu innan vi flyttar, så att flytten och nya lägenheten ska bli positiv för honom. Annars finns oron för att han bara ska tycka att det är ett ställe där han är utestängd i hallen, har ont och får vara stilla när vi andra ger oss ut. Inte rättvist, han förtjänar så mycket mer!

Nu ligger Elvis i alla fall bredvid mig i soffan för att mysa lite, och kanske blir det lättare att plugga med en stor och varm setter att gosa med! Katterna tycker det är lite märkligt att Elin inte är hemma, att jag sover ute på soffan och att det är en himla röra i sovrummet med alla lådor och en massa skräp. Milla "hänger" med oss vid tv:n och Alfons ligger i sin skål och sover.

I helgen flyttade vi det första lasset till Halmstad och Elvis och Marabou var kvar här hemma. Efter det har det som sagt varit lite kaos här, eftersom sängen är i halmstad tillsammans med familjens organisationsmänniska. Utan Elin blir det på tio minuter stökigt, oorganiserat och förvirrat. I början av veckan hann jag inte med så mycket annat än att plugga, äta och sova. Elvis och jag tog lite promenader i skogen, men bitvis går han så vingligt att jag bara mår dålig och funderar på om han verkligen skulle röra sig alls! I går var vi i alla fall iväg en stund och tränade rallylydnad. Det gick riktigt bra och fick både Elvis och mig att fokusera på oss, istället för hans krämpor och mitt pluggande. Jag var osäker på om vi skulle ta oss iväg eftersom Elvis mage varit dålig några dagar, men igår kväll verkade den faktiskt bättre och idag har han inte verkat påverkad alls. Han ska få vila idag och sen imorgon får han nog hänga med en sväng till nya lägenheten för att kolla in det. ska bli kul att se hur han reagerar.

Nää... nu MÅSTE jag verkligen plugga. Hur ska denna tentan gå egentligen? Bara en vecka kvar och jag har inte läst ett enda ord... Får nog be någon om hjälp...Hmm... undrar vad Elvis tycker om den demokratiska processen i förskolan?!...

Lite träning, lite vila och lite funderingar

Snart är jag på väg till veckans sista seminarium. Imorgon blir det kanske lite jobb och till helgen går ett första litet flyttlass så att Elin kan sova i nya lägenheten. Igår var Elvis och jag iväg en runda och tränade rallylydnad. Det gick helt okej, även om Elvis var väldigt energisk och studsade runt en hel del. Själva träningen var inte det viktigaste just igår, det var väldigt kul att komma iväg och tänka på något annat att flyttstök, Elvis krämpor och pluggandet.

Med veterinär och medicin går det trögt. Jag har beställt hem Elvis journal så att jag ska kunna se vad som är gjort de senaste åren på veterinärkliniken. Jag börjar bli fundersam på de prover de tagit, om de någonsin kollad Elvis sköldkörtel eftersom sjukdomar i sköldkörteln visst är väldigt vanliga på Irländsk setter. Har det aldrig kollats vill jag gärna ta ett prov och se om det kan visa något, för Elvis är faktiskt inte helt frisk, oavsett hur pigg han kan verka när han är ute och tränar eller promenerar.

Inne är han bitvis en helt normal och trevlig hund, men ibland blir han också en nervös hund med ticks, smärtor problem med mage och urinering, ögon, tassar och ben. Att han är hungrig hela tiden och kan äta hur mycket som helst utan att öka i vikt, samt att han dricker nästan konstant känns inte heller bra. Något måste det ju vara. Medicinen som vi fick nu var det också krångel med. Veterinären har skrivit att han ska ta 1,5 tablett tre gånger om dagen, fast för en vuxen människa är det bara en tablett 2 gånger om dagen? Tabletten fick inte delas heller, så apoteket fick ringa till veterinären utan resultat. När jag väl fick hem medicinen så insåg jag att den inte ska tas om man haft besvär med förstorad prostata (ja) och har några problem med sköldkörteln vilken jag ju anar hos Elvis. Så nej, jag har inte gett honom någon medicin än, utan inväntar journal och kanske vidare utredning.

Jag har också bokat in en tid med djurkommunikatör hos Vi2hundcenter så att han kanske ska kunna förmedla något till mig om hur han mår både psykiskt och fysiskt. Det var en så otroligt positiv upplevelse när Marabou fick träffa en kommunikatör, så nu känner jag mig väldigt spänd på hur detta ska gå. Och det är en hel månad kvar!

Dags att ge sig iväg och starta dagen. Idag blir det vila för Elvis, lite promenader kanske och så skulle vi behöva fixa pälsen på både honom och katten Alfons.

Ha det fint!

Stök och lådor...

Jaha, nu var det dags att planera flytten och (ännu värre) genomföra den!
Hur roligt det än blir med nya väggar och rum att möblera, så är det inte kul att behöva packa ner sitt liv i lådor, fixa släp och bära tunga möbler som man aldrig skaffat om man tänk på att man skulle bära dem till släp och uppför branta trappor. Katterna njuter i alla fall av livet i en låda, eftersom...Ja, våra katter har en stor förkärlek till lådor. Så fort en tom och nyligen ihopsatt låda kommer fram, så hoppar en katt i.

Elvis tycker nog inte det är riktigt lika roligt. Matte är faktiskt lite orolig för honom eftersom han aldrig verkar bli helt frisk. Veterinären som jag tillslut fick tag i härom dagen sa att vi nu ska testa medicin för Elvis urinläckage, men ska jag vara ärlig så verkade hon inte ha någon direkt koll på vad det var för medicin eller hur den funkar. Elvis ska få hem ett recept på posten och så ska jag börja med en svag dos för att se om han slutar att droppa urin och kan vara helt lös i lägenheten på natten igen. Nu har han fått hallen och sin egen koja att sova i, vilket inte är ont om plats, men matte känner sig taskig som spärrar av honom från resten av lägenheten! Elvis har dessutom varit lite vinglig på promenaderna senaste dagarna, och på en av promenaderna så haltade han faktiskt till lite. Jag funderade på om det kan vara träningsvärk sedan han sprang i vågorna på semestern samt hundträffen och våra joggingturer, men jag vet inte.

En stor frustration breder ut mig när jag tänker på att Elvis sällan är helt frisk och pigg mer än några veckor i taget. Det känns orättvist och hemskt att inte veta om han faktiskt mår bra eller inte. Dessutom känner jag en enorm besvikelse över att veterinärerna inte kan hjälpa mig att hitta en förklaring till varför Elvis drabbas hela tiden, och att symptomen är så spretiga. De behandlar en sak i taget, och ENDAST den saken. Det är något väldigt märkligt med veterinärers sätt att ha detta tunnelseende som inte kan ta in något annat av djurets liv, bara magsmärtorna, eller bara urinproblemet, eller bara ögoninflammationen.

Elvis har varit sjuk fram och tillbaka hela sitt liv, det började med den där konstiga "växtvärken", sedan opererade han mandlarna för att han inte kunde svälja, sen var ögonen i omgångar, tassarna i omgångar, urinvägsinfektion gånger 1000 innan de tillslut insåg att prostatan var förstorad och inflammerad, sen opererade Elvis magen och sen var det sträckning, hälta, mage igen, och igen och sedan nu urinläckaget. Det borde kännas märkligt för en veterinär att Elvis är där jämt, för olika orsaker. Dessutom har jag sagt till dem att hans mamma hade cancer i njurarna, samt att Elvis har haft positiva blodprover för borrelia, som inte blev behandlad eftersom det visade väldigt få antikroppar och de trodde då att det var en "gammal" infektion av borrelia. Jag är också orolig för att chocken som Elvis fick när det smälldes fyrverkerier på valborg påverkat hans hälsa. Han är så otroligt mycket mer känslig för ljud och synintryck nu, hans känns ofta på helspänn och oroar sig för festerna utanför. Innan så brydde han sig inte om någonting sånt, vare sig ljud eller synintryck fick honom att ens se sig omkring. Kanske är det så att han har mycket stresshormoner i kroppen som inte försvinner. Långvarig stress kan ju leda till alla möjliga sjukdomar och symptom?!

Nu får Elvis i alla fall vila lite. Det blir kanske något besök på hundträffarna, det blir lite rallylydnadsträning och lite promenader, sen får vi se vad vi ska hitta på. I nya lägenheten får Elvis en stor egen hörna i hallen, samt en plats bredvid balkongen vid soffan och tv:n. Dessutom blir det dubbelt med utrymme så att alla kan umgås och busa utan att trängas. Elvis uppskattar verkligen inte nedpackningen, alla lådor och allt som måste fixas innan flytten, men jag är faktiskt övertygad om att han kommer älska nya lägenheten, nya promenadrundor och ett LUNGT bostadsområde utan fyllefester, krossat glas och vuxna människor som tror att de precis fyllt 16 år. Nu är matte grymt trött på campus, på Växjö och på den trånga lägenheten. Nu vill vi vidare!