Nu är det tidigt på morgonen och jag ska snart iväg och jobba.
Idag blir det förskola med väldigt små barn, och det var längesen som jag var på en småbarnsavdelning. Det ska bli riktigt kul!
Elvis ligger och sover än. Han är nog verkligen trött efter två dagar av träning och ridning.
På onsdagen var det träning med rallylydnadsgänget. Elvis var på fantastiskt humör och fast jag var lite trött så kände jag mig sugen på att sticka iväg och träna. Efter att Elvis börjat med medicinen så har han blivit så cool och fokuserad. Det är som att träna en helt annan hund bitvis. Börjar fundera på om det är cortisonet som gör att han inte har ont någonstans där han brukar, eller om det är antibiotikan som faktiskt fungerat mot borrelian och gjort honom bättre. Till min stora glädje har han i alla fall blivit lugnare och stabilare. Han kan ta egna initiativ igen och kan fokusera på mig när vi tränar. Igår när han sprang med hästen kunde han till och med sitta stilla och vänta bredvid hästen och gå bredvid mig och ta godis från min hand. Det händer nästan aldrig annars.
Veterinären ringde och frågade hur det gick. Vi ska höras igen på tisdag kväll och bestämma vidare. Många problem har faktiskt löst sig, men jag är orolig för att vi, när vi nu börjar minska cortisonet ska märka att det blir sämre igen. I så fall finns tankar om att han har skadat en disk i ryggen när han föll ungefär ett halvår sen på hundträffen. Oron finns också att det är höfterna som blir sämre och sämre, och att det då inte finns så mycket att göra för att han ska bli helt frisk igen! Vi ska också ta ett sköldkörtelprov eftersom det är vanligt för rasen att ha problem med den.
Vad som än händer och även om han måste äta lite medicin för att vara frisk, så får vi anpassa oss efter det. Huvudsaken är att han mår bra. Den dagen han har för ont och blir för dålig för att gå ut på promenader, mysa och hänga med på utflykter, den dagen kommer han att få försvinna bort. För jag är väl medveten om att det inte är något liv för et setter, inte en så ung setter som finaste Elvis.
Just nu är jag bara så lycklig för att jag fått min hund tillbaka. Han är helt enkelt bäst, vad skulle jag göra utan honom?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar