Jag har själv varit sjuk och haft feber till och från i flera dagar. Elvis har tyckt att jag varit hur tråkig som helst och han verkar ha undrat om vi någonsin ska hitta på något kul igen. Jag har haft dåligt samvete över allt. Över att inte kunna plugga eller gå på föreläsningar som jag ska, över missade seminarium och över att jag varken gått längre promenader med Elvis eller kunnat ge katterna någon uppmärksamhet. Suck!
Idag så var det dag för Elvis att träffa nya veterinären som vi bokat en tid hos. Jag var väl förberedd med både journal från Växjö djurklinik och med medicinen vi fått från dem samt en massa frågor. Mycket av detta försvann min stress att hitta till kliniken i tid eftersom det var vägarbeten precis överallt! Dock gick det väldigt bra hos veterinären. Han bara skrattade åt journalen och frågade mig faktiskt för en gångs skull vad jag trodde och tyckte. Jag sa rakt ut att jag tycker han borde behandlas för sin borrelia och att han kanske hade problem med sköldkörteln samt att det kanske inte finns en lösning och ett problem utan kanske flera. Han höll med mig och det kändes så skönt att någon lyssnar på mig för en gångs skull. Jag känner ju faktiskt min egen hund, jag lever ju med honom hela tiden!
En ny tanke som jag fick idag var också att han kanske inte har ont i magen? Han kanske har ont i ryggen eller någon nerv på grund av borrelian, och detta framkallar hans oro och skapar också en orolig mage. Veterinären och jag var båda två överens om att han aldrig haft förstoppning så som det står i journalen. Han har också tagit samma blodprov nästan varje gång vi varit på Växjö djursjukhus... Varför vet jag inte, eftersom de proverna alltid varit bra.
Planer är nu såhär. Elvis börjar bli behandlad för borrelian, som skulle kunna vara orsaken till många av krämporna som Elvis har. Tillsammans med antibiotikan får han också kortison och medicin för urinläckaget så att han kan vara med oss i familjen mer. Om tio dagar så ska vi höras igen och se om några av problemen förändrats, blivit bättre/sämre och efter det ska vi kolla vidare på mage, smärta och övriga problem. Han hittade även två punkter i ryggen där Elvis hade riktigt ont och det hade nog veterinären i Växjö också kunnat komma på om de vidrört min hund under någon av alla de besök vi gjort hos dem! Jag låter lite sur och bitter, men ja, det är jag också. Jag har lagt så många tusenlappar på deras tjänster, som bara lett till tillfälliga lösningar eller flera besök hos dem. Så dåligt!
Nu ska vi krya på oss både Elvis och jag. Jag är nog nästan feberfri, och har en tenta på fredag som jag bara måste försöka plugga till. Elvis får äta de nya medicinerna och så hoppas jag med all min kraft att jag kan få tillbaka min trevliga, pigga och friska hund, som ju finns där under ytan. Att bara kunna se honom springa med mig bredvid hästen igen, eller hänga med på långpromenad utan att snubbla och halta framåt slutet av rundar vore helt fantastiskt. Och jag börjar tro att det kan vara möjligt. Sex år är ju egentligen ingen ålder på en setter!
Ha det fint alla hundälskare, stå på er i veterinärvården. Ni känner er hund bättre än någon annan, glöm inte det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar