Tävlingsresultat och nya hundprylar

Hej och hå!
Nu var helgen över med stormsteg och hela måndagen förbi! I söndags var det dags för rallylydnadstävling i Torsås. Elvis och jag startade sist i nybörjarklassen och fick vänta länge. Jag blev väldigt nervös med försökte kontrollera det så gott jag kunde. Elvis var väldigt sansad, han gick fint på uppvärmningen och allt kändes okej. Inne på banvandringen försökte jag memorera vägen så gott jag kunde. Svängarna och själva vägen genom banan var lite rörig, men annars var det en väldigt roligt lagd bana med många trevliga skyltar.

När det väl var dags för start gick det dock inte som vi tänkt oss. De första skyltarna var Elvis ofokuserad och lite slö, sen fick han syn på någonting i buskarna snett framför oss. då piggnade han till, men ville verkligen inte kolla på mig och vad jag gjorde. Det blev ett väldigt jobb bara att få honom med mig runt banan, även om han väldigt plikttroget gjorde "ungefär" det som skulle göras. Det blev bara sneda sitt och ligg, ståendet tog ett par upprepningar och svängarna blev trånga och med stor ansträngning. När vi sen passerade domaren och Elvis såg och hörde honom klev Elvis utanför banan med några tassar och vi blev diskade. Nä, inget bra resultat för oss där, men jag avslutade med de sista skultarna -bort från både domare och det som prasslat i buskarna och då blev det helt okej. Sedan blev det lite lek och godis innan vi fick våra papper och åkte hemåt. Det kan inte alltid gå perfekt, och jag kände mig på något sätt nöjd bara med att ha kommit iväg och klarat av nervositeten, samt att Elvis faktiskt gjorde det han skulle trots så mycket frestelser. Att vi blev diskade gör det samma, vi kan tävla fler gånger och kommer stanna kvar i nybrörjarklassen länge till!

Elvis och jag har äntligen köpt halsbandet och kopplet som vi (jag) längtat efter! Helt fantastiskt fint och skönt att hålla i! Nu tänkte jag att vi skulle ha det enbart på träningar och tävlingar då det är "allvar". Som ett slags tecken på att vi ska jobba.

Snart dags för jobbet och Elvis ska få lufsa ut och runda innan jag åker. Ha det fint och ta hand om er!

Fortsättningsskyltar, ljud-panik och veterinärbesök

Oj, oj, oj, nu händer det mycket här!
Denna veckan har varit full av aktiviteter trots den tunga värmen. Igår skrev jag ut rallylydnads skyltarna till fortsättnings klassen. Det är mycket jobb som behöver göras där, men vi är ju fortfarande i nybörjarklassen och ska nog inte därifrån än på ett tag även om vi skulle bli godkända på de nästa två tävlingarna. Igår jobbade vi lite på 8:ans frestelse och hade nötlever i små burkar på banan. Vi övade också svängarna med sitt både före och efter, och de fungerade förvånansvärt bra. De stora problemen är temposkyltarna och Elvis brist på koncentration längre stunder. Det var ändå helt okej början med de nya skyltarna igår.

Vi var sedan en promenad runt båda sjöarna framåt kvällen. Promenaden började trevligt, men när vi kom halvvägs runt växjösjön började det låta som dova smällare och Elvis fick panik. Han började hyperventilera, försökte fly och var okontaktbar i ungefär en kvart. Trots min frustration, ilska och den stora sorg som detta innebär, så försökte jag hålla mig lugn och sitta stilla. Jag åt ett äpple, pratade i telefonen och "vilade". Efter en kvart började Elvis söka kontakt igen trots att smällandet inte upphört, men har var långt ifrån okej. Svansen mellan benen och tungan långt ute. Efter en halvtimme började han ta emot falukorven vi hade med oss och jag kastade ut den i gräset. Periodvis var han lite lugnare, med bitvis försökte han fortfarande fly. Jag hade så gärna slängt mig runt hans hals och gråtit som ett barn, men jag vet att det bara gjort skada. Så jag att och lät glad och neutral, kastade korv och försökte låta bli att släpas runt i gräset när Elvis sprang iväg.

Efter en timme gick vi bortåt, jag fick ta till nosgrimman som låg i väskan för att inte åka kana efter honom. Inte förrän Elin kom bort till oss från tåget började han vifta lite på svansen, för att sedan krypa ihop igen. Rädslan höll i sig hela vägen till campus, och vad det var som smällde runt vattnet vet jag inte. Var det vattnet mot bryggan? Tågstationen? Jag har ingen aning! Från att ha kunnat ligga och sova precis vart som helst till att fly i panik vid minsta lilla smäll. tack så hemskt mycket Växjö kommun.

Till råga på alla så avslutades allsången i måndags med fyrverkeri under sista låten. Det var LJUST ute, ingen såg fyrverkerierna, men smällarna skrämde iväg hälften av människorna, samt hundar och hundägare. Den stackars valp som låg bredvid oss får kanske men för livet. men vad gör väl det när några få personen så gärna vill höra smällar och se en liten glimt av ljus på himmelen. Växjö kommun borde skämmas. men som de säger när man skriver och klagar "De har alltid gjort såhär, och det har funkat bra"

Idag var vi också hos veterinären för att Elvis haft fortsatt ont i magen. Nu ska han gå på skonkost en längre period, samt få miniform vi måltiderna. Problemet med kisseriet ska vi ta i tu med när magen lugnat sig. Har en suverän veterinär nu, som är kanonbra med både Elvis och mig och verkligen tar problemet på allvar.


Av allt som finns i Växjö så är det inte mycket som är för Elvis och mig (eller Elin heller för den delen)
Det är skitit överallt och fullt med krossat glas.
Det är fyrverkerier vid minsta tillställning.
Det är ingen som kan ta tips eller kritik.
Brukshundklubben verkar ha ett märkligt synsätt och har dessutom fullbokade kurser redan innan de meddelat att de ska bli av.

Det enda som vi verkligen gillar här är skogen kring Teleborg, underbara hundpensionatet där Elvis trivs och blir omhändertagen, samt mattes jobb som gör att vi får pengar=)

Nu bör det av till jobbet, på söndag är det kanske tävling igen, bara Elvis inte har ont i magen!

Tävling

Efter vår lilla semester var jag trött, väldigt trött. Kanske var det bra eftersom jag varken hade tid eller ork att vara nervös inför tävlingen dagen efter.
Natten innan var inte alls bra. Elvis hade ont i magen igen och jag var ute flera gånger med honom på natten, gav mat och olja. Suck! Trodde inte vi skulle kunna ta oss iväg till tävlingen alls, men på morgonen var han pigg och glad igen så vi bestämde oss för att åka. Hade han verkar dålig eller börjat få ont igen, hade vi helt enkelt fått åka hem!

Tävlingsdagen började med registrering, banvandring och sedan värma upp. Vi hade med två av de skyltarna som vi inte alls ville ha med. "Ett, två, tre steg framåt" och "sitt ,stå". Trots detta kändes det helt okej. Jag hade verkligen matat in i mitt huvud att vi bara skulle göra vårt bästa och ha roligt. Inte bli frustrerad, inte göra om eller klaga, bara prata glatt och försöka göra alla skyltar.

Den taktiken fungerade jättebra. Till min förvåning gjorde Elvis till och med ståeendet utan mitt hjälpsteg. Kanonbra! Det slutade med 22:a plats och 85 poäng, det är ju helt fantastiskt! En kanondag med trevligt sällskap av Elsa och hennes två vovvar, och uppehåll från regn fram tills dess att prisutdelningen var klar. Bra timing=)

Idag har Elvis fått ett bad och sedan har vi bara vilat oss. För det ska man ju göra ibland det också!

Mini-semester

För en hund är det kanske inte alltid underbart att följa med på semester, dock älskar Elvis att åka bil, så jag antar att detta var en ultimat resa för honom efter som den mestadels spenderades längs med vägarna i bilen. Vi skulle till Dalhalla och se underbara Norah Jones och Elvis fick hänga med, övernatta i campingstuga och sen åka hem igen.

För några timmar sen kom vi hem efter MÅNGA mil i bilen. På vägen upp fick vi sova i bilen några timmar, och när vi kom fram till Rättvik var vi iväg på några utflykter ute i skogen så Elvis fick bada, ute vid piren på promenad och uppe på Vida blick fast då fick Elvis stanna i bilen).

Tänkte inte skriva någon lång roman om vår semester eftersom både huvud och kropp är helt slut just nu. Imorgon är det dags för tävling och mina nerver är redan nu helt sluta av alla tankar. Hur ska det gå?! Elsa och jag tränade i tisdags och då gick det ändå helt okej, jag måste bara hålla mig glad och positiv, och inte bli frustrerad om Elvis tappar fokus. Varför, varför, varför måste jag då alltid bli så nervös!!?

Ha det fint och håll tummarna för oss imorgon!

Snart är det dax...

Elvis och jag ska snart iväg och tävla. Det blir vår första officiella tävling i rallylydnad och matte är hur nervös som helst. Känns omöjligt att tävla när nerverna inte fungerar ens på tanken av att tävla. Elvis och jag tränar på att gå hela banor, men det är så frustrerande att de fungerar kanonbra ena dagen och inte alls andra. Varför måste det vara så?!

Elvis var iväg i Rössmåla i helgen medan jag jobbade och kom hem igen igår. Marabou har varit hemma hos Elin under helgen, och det har varit skönt att ha hund här även om jag som alltid saknar ihjäl mig efter Elvis. I går var både Elvis och jag helt slut efter helgen, men idag skulle vi ge oss ut och testa de nya skylthållarna som pappa gjort. Det var jättefint när jag kikade ut genom fönstret, sol och vindstilla. Satte upp banan och försökte att tänka ut hur det skulle gå till på tävling. Precis när Elvis reser sig och vi ska börja träningen så börjar det blåsa. Alla skyltar som bara satt med en klädnypa blåste av!

Efter ytterligare ett försök att sätta fast skyltarna, med lite fler klämmor och lite häftmassa sätter vi igång och hinner några skyltar innan någon börjar smälla från huset bredvid oss. Lät som mattpiskor eller liknande. Elvis blev i alla fall jätteoroligt och började dra öronen bakåt, gå en bit ifrån mig och krypa mot backen. Helt hopplöst. Jag blev så ledsen och frustrerad att jag fick sätta mig ner och djupandas några minuter. Efter detta klickade jag åt ljudet några gånger och gav godis, vi tog några skyltar, men det fungerade inte alls och jag insåg att det bara var att ta upp skyltar och gå in igen. Kanske är det inte meningen att vi ska kunna träna och tävla Elvis och jag... Känns som om hela världen är emot oss ibland, med både sjukdomar, väder, oljud och tidsbrist... Nu går vi och lägger oss istället, ser på film och myser...

Tar upp träningen imorgon istället och hoppas att det för en gångs skull kan få fungera...

Vardag igen

Nu har jag hunnit jobba två dagar efter helgen och är lite ledig. Då blir det vardag igen, vilket känns väldigt skönt just nu. Elvis och jag har inte riktigt orka ta tag i träning varken i rallylydnad eller något annat, utan mest fokuserat på att vara ute och gå, äta och vila, och umgås. vardagen håller inte i sig så länge eftersom Elvis ska iväg till Elsa redan i helgen igen. Detta för att Elin ska passa Marabou här hemma, och det blir lite mycket att ha båda hundarna här när jag jobbar. Elvis behöver ju stimuleras och aktiveras, medan Marabou behöver lite lugn efter bröllopshelg, resor fram och tillbaka och vistelse i Rössmåla.

Elvis har det då både roligare och bättre hos Elsa, än här hemma. Matte ska jobba hela helgen, och känner sig redan rätt så trött av tanken, även om jobbet som vanligt fungerar bra och är väldigt trivsamt.

Igår var vi ute en runda i skogen, Elin, Elvis och jag. Elvis verkar gå bra med bakbenen och verkar rätt pigg med tanke på allt som varit senaste veckan. Han fick både gå i koppel och springa lite lös. Hans mage verkar ha mått mycket bättre efter ris och hundmat blandat med olja, med lite tätare intervaller under dagen. Skönt!

Idag har vi varit på en längre promenad och både övat lite kontakt och busat lite. Vi såg en fågel på ängen vid hästhagarna, som Elvis säkert ville ha tagit med sig hem. Jag smög fram medan Elvis fick stanna, och så tog jag lite kort. Elvis såg först inte fågeln, men när vi passerat och matte trodde det var helt lugnt, så blev Elvis plötsligt stel i hela kroppen, stirrade på fågeln och började springa. Matte hojtar till och Elvis vänder! Det ögonblicket var faktiskt helt fantastiskt. Min vackra fågelhund lyssnade och kom in till mig trots att denna stora fågel var bara tio meter ifrån honom. Underbart!

Väl inne igen har vi vilat oss och ätit lunch. Snart ska vi träna lite på boxen och imorgon förmiddag ska vi hämta hit Marabou. Då håller vi tummarna för att det inte blir någon åska, att campus håller sig lugnt och att det blir lite träningsväder imorgon så vi kan köra lite skyltar ute på gräset!

Otursförföljd hund...

Jaha. Det var ju tänkt att uppdateringarna skulle vara lite tätare, men denna helgen har inte varit lätt för varken Elvis eller matte. På natten till torsdagen började Elvis plötsligt gnälla och skrika på kvällen. Marabou och jag var i sovrummet, men Elvis fann ingen ro, utan vankade av och an i hallen. Han behöver väl ut, tänkte jag och slängde på mig kläder för att gå ut. Han kissade, nosade lite och vi gick in. Tio minuter senare upprepas samma procedur igen -på med kläder, ut och kissa lite och sen in. När vi gått ut för fjärde gången för kvällen var jag övertygad om att det var urinvägsinfektion och jag gav honom en Rimadyl och lite c-vitamin och gick och la mig. Under natten fick jag sedan gå ut varannan timme med en mycket orolig hund, och tidigt på morgonen ringde jag veterinären och fick komma in.

Suck, vad det är tungt när en hund blir sjuk. Det är som om själen smular sönder som en trasig kaka och alla tankar bara blir suddiga och oklara. Inne hos veterinären lämnade jag ett urinprov som Elvis varit duktig och fixat på morgonen. Vi fick komma in och Elvis skulle ta blodprov, vilket inte var så enkelt eftersom blodkärlen rullade undan och djursjukvårdaren var ny på att sticka. De klämde och Elvis reagerade när de tryckte på mage och urinblåsa. Röntgen och sedan beskedet att han skulle vara kvar där över dagen och natten. Suck!

Med en klump åker matte hem med kopplet i handen, men utan hund. Finns det något värre?! Sedan kom paniken inför helgen. Vi skulle åka tidigt Fredag morgon till Agebo, ha bröllop för min syster dagen efter, lämna Marabou och Elvis hos Elsa fredag morgon, vara iväg hela helgen utan hundar. Det blev till att planera om, ringa en massa samtal, fixa en massa packning, ringa lite till, kolla med veterinären, uppdatera sig om hur Elvis mådde, ta hand om Marabou, få lite sömn (men det var ju näst in till omöjligt) och sen ringa runt lite till. Vilken lättnad att få reda på av Elsa att hon kunde hämta Elvis på fredagen, har sällan varit så lättad som när det löste sig. Veterinären ringde senare under torsdagen och berättade att de hittat gräs i Elvis mage samt att han hade väldigt mycket gas i magen. Detta var orsaken till smärtan som de beskrev som en slags koliksmärta. Elvis blev bättre efter att de fått igång hans mage och fått ut gräset. Vilken lättnad!

Nu är i alla fall helgen snart förbi, bröllopet var fint och helgen har fungerat bra även om hundarna varit i tankarna lite då och då. Det hade gått fint för Marabou hos Elsa och Elvis mår nu bättre men ska gå på lite specialkost ett tag framöver. Matte ska bli mer noggrann med att ge mat lite tätare, och vi ska börja ha i olja i maten igen. Lättnaden över att det inte var njurarna så som vi först trodde är stor och nu väntar några vilodagar innan vi börjar med vårt vanliga liv igen.

Nu ska vi tvätta lite kläder, slappa framför tv:n och sen är det dags att sova. Imorgon väntar jobb och vardag, vilket faktisk känns ganska skönt efter dessa dagar av oro, stress och planering!

Ont om tid och idéer

Jaha, nu har ännu en vecka passerat, hjälp vad fort veckorna springer på! Jag har jobbat större delen av veckan och känt mig rätt så trött och omotiverad när jag väl varit hemma. Elvis har varit hemma och "vaktat" lägenheten, eller ja, han har nog mest sovit skulle jag tro. Vi har tagit en del längre promenader runt campus och i skogen. På onsdagen tränade vi lite rallylydnad, fast utan skyltar. Ståeendet börjar bli riktigt snyggt nu, och när det väl funkar så håller Elvis koncentrationen genom rätt ånga moment innan han tappar fokus. Vi lägger ner mycket tid på att få till en långvarig kontakt genom att gå fot vissa sträckor på promenaderna och träna svängar och sidorörelser.

I fredags blev det en promenad i skogen. Matte tänkte träna lite på ängen, men Elvis var så trött och flåsig av värmen att det inte fungerade alls. Jag börjar lära mig att det inte är någon idé att träna om han är sån, för det enda som händer då är att jag blir frustrerad och han tycker jag är tråkig och tjatig. Jag har också så svårt att komma på vad vi ska hitta på om dagarna. Det ska gärna vara något som kan göra både Elvis och mig lite trötta, men samtidigt inte kräver sån koncentration att det blir fel om både Elvis och jag är lite sega och slöa av värmen. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra mera, men som inte tiden räcker till för. Spårning och uppletande kräver lite tid och planering och plats att vara på, att bygga bana till rallylydnaden tar en stund och kräver än så länge att det ska vara vindstilla och folktomt på gräsplanen! Suck!

Idag var vi i alla fall hos hästen och Elvis fick springa lös en liten runda. Han verkade tycka det var mysigt att komma bort från campus och nosa runt i skogen lite, trots regn och åskvärme. Det var väldigt jobbigt för honom att gå genom hästhagen ut till rid-rundan. Häxan som är en unghäst ville gärna jaga honom och jag erkänner att även jag blev nervös av att hon sprang runt oss för att försöka komma åt Elvis. Elvis blev jätterädd och ville bara ut från hagen fortare än blixten! På hemvägen släppte jag därför av Elvis vid bilen direkt och red sedan själv runt till hagen.

Nu har vi varit ute på en kvällspromenad med en ny bekantskap för Elvis. En omplaceringshund som fått ett hem hos en bekant från campushundar. Elvis skötte sig bra även om han undrade lite varför han blev utskälld det första som hände. Resten av promenaden gick fint och det blir förhoppningsvis fler promenader framöver.

Snart slutar Elin jobbet och imorgon är vi lediga båda två. Då blir det kanske promenad, en bit mat och lite allsång i Växjö om vädret tillåter.

Ha det fint och ta hand om er!