Otursförföljd hund...

Jaha. Det var ju tänkt att uppdateringarna skulle vara lite tätare, men denna helgen har inte varit lätt för varken Elvis eller matte. På natten till torsdagen började Elvis plötsligt gnälla och skrika på kvällen. Marabou och jag var i sovrummet, men Elvis fann ingen ro, utan vankade av och an i hallen. Han behöver väl ut, tänkte jag och slängde på mig kläder för att gå ut. Han kissade, nosade lite och vi gick in. Tio minuter senare upprepas samma procedur igen -på med kläder, ut och kissa lite och sen in. När vi gått ut för fjärde gången för kvällen var jag övertygad om att det var urinvägsinfektion och jag gav honom en Rimadyl och lite c-vitamin och gick och la mig. Under natten fick jag sedan gå ut varannan timme med en mycket orolig hund, och tidigt på morgonen ringde jag veterinären och fick komma in.

Suck, vad det är tungt när en hund blir sjuk. Det är som om själen smular sönder som en trasig kaka och alla tankar bara blir suddiga och oklara. Inne hos veterinären lämnade jag ett urinprov som Elvis varit duktig och fixat på morgonen. Vi fick komma in och Elvis skulle ta blodprov, vilket inte var så enkelt eftersom blodkärlen rullade undan och djursjukvårdaren var ny på att sticka. De klämde och Elvis reagerade när de tryckte på mage och urinblåsa. Röntgen och sedan beskedet att han skulle vara kvar där över dagen och natten. Suck!

Med en klump åker matte hem med kopplet i handen, men utan hund. Finns det något värre?! Sedan kom paniken inför helgen. Vi skulle åka tidigt Fredag morgon till Agebo, ha bröllop för min syster dagen efter, lämna Marabou och Elvis hos Elsa fredag morgon, vara iväg hela helgen utan hundar. Det blev till att planera om, ringa en massa samtal, fixa en massa packning, ringa lite till, kolla med veterinären, uppdatera sig om hur Elvis mådde, ta hand om Marabou, få lite sömn (men det var ju näst in till omöjligt) och sen ringa runt lite till. Vilken lättnad att få reda på av Elsa att hon kunde hämta Elvis på fredagen, har sällan varit så lättad som när det löste sig. Veterinären ringde senare under torsdagen och berättade att de hittat gräs i Elvis mage samt att han hade väldigt mycket gas i magen. Detta var orsaken till smärtan som de beskrev som en slags koliksmärta. Elvis blev bättre efter att de fått igång hans mage och fått ut gräset. Vilken lättnad!

Nu är i alla fall helgen snart förbi, bröllopet var fint och helgen har fungerat bra även om hundarna varit i tankarna lite då och då. Det hade gått fint för Marabou hos Elsa och Elvis mår nu bättre men ska gå på lite specialkost ett tag framöver. Matte ska bli mer noggrann med att ge mat lite tätare, och vi ska börja ha i olja i maten igen. Lättnaden över att det inte var njurarna så som vi först trodde är stor och nu väntar några vilodagar innan vi börjar med vårt vanliga liv igen.

Nu ska vi tvätta lite kläder, slappa framför tv:n och sen är det dags att sova. Imorgon väntar jobb och vardag, vilket faktisk känns ganska skönt efter dessa dagar av oro, stress och planering!