Fortsättningsskyltar, ljud-panik och veterinärbesök

Oj, oj, oj, nu händer det mycket här!
Denna veckan har varit full av aktiviteter trots den tunga värmen. Igår skrev jag ut rallylydnads skyltarna till fortsättnings klassen. Det är mycket jobb som behöver göras där, men vi är ju fortfarande i nybörjarklassen och ska nog inte därifrån än på ett tag även om vi skulle bli godkända på de nästa två tävlingarna. Igår jobbade vi lite på 8:ans frestelse och hade nötlever i små burkar på banan. Vi övade också svängarna med sitt både före och efter, och de fungerade förvånansvärt bra. De stora problemen är temposkyltarna och Elvis brist på koncentration längre stunder. Det var ändå helt okej början med de nya skyltarna igår.

Vi var sedan en promenad runt båda sjöarna framåt kvällen. Promenaden började trevligt, men när vi kom halvvägs runt växjösjön började det låta som dova smällare och Elvis fick panik. Han började hyperventilera, försökte fly och var okontaktbar i ungefär en kvart. Trots min frustration, ilska och den stora sorg som detta innebär, så försökte jag hålla mig lugn och sitta stilla. Jag åt ett äpple, pratade i telefonen och "vilade". Efter en kvart började Elvis söka kontakt igen trots att smällandet inte upphört, men har var långt ifrån okej. Svansen mellan benen och tungan långt ute. Efter en halvtimme började han ta emot falukorven vi hade med oss och jag kastade ut den i gräset. Periodvis var han lite lugnare, med bitvis försökte han fortfarande fly. Jag hade så gärna slängt mig runt hans hals och gråtit som ett barn, men jag vet att det bara gjort skada. Så jag att och lät glad och neutral, kastade korv och försökte låta bli att släpas runt i gräset när Elvis sprang iväg.

Efter en timme gick vi bortåt, jag fick ta till nosgrimman som låg i väskan för att inte åka kana efter honom. Inte förrän Elin kom bort till oss från tåget började han vifta lite på svansen, för att sedan krypa ihop igen. Rädslan höll i sig hela vägen till campus, och vad det var som smällde runt vattnet vet jag inte. Var det vattnet mot bryggan? Tågstationen? Jag har ingen aning! Från att ha kunnat ligga och sova precis vart som helst till att fly i panik vid minsta lilla smäll. tack så hemskt mycket Växjö kommun.

Till råga på alla så avslutades allsången i måndags med fyrverkeri under sista låten. Det var LJUST ute, ingen såg fyrverkerierna, men smällarna skrämde iväg hälften av människorna, samt hundar och hundägare. Den stackars valp som låg bredvid oss får kanske men för livet. men vad gör väl det när några få personen så gärna vill höra smällar och se en liten glimt av ljus på himmelen. Växjö kommun borde skämmas. men som de säger när man skriver och klagar "De har alltid gjort såhär, och det har funkat bra"

Idag var vi också hos veterinären för att Elvis haft fortsatt ont i magen. Nu ska han gå på skonkost en längre period, samt få miniform vi måltiderna. Problemet med kisseriet ska vi ta i tu med när magen lugnat sig. Har en suverän veterinär nu, som är kanonbra med både Elvis och mig och verkligen tar problemet på allvar.


Av allt som finns i Växjö så är det inte mycket som är för Elvis och mig (eller Elin heller för den delen)
Det är skitit överallt och fullt med krossat glas.
Det är fyrverkerier vid minsta tillställning.
Det är ingen som kan ta tips eller kritik.
Brukshundklubben verkar ha ett märkligt synsätt och har dessutom fullbokade kurser redan innan de meddelat att de ska bli av.

Det enda som vi verkligen gillar här är skogen kring Teleborg, underbara hundpensionatet där Elvis trivs och blir omhändertagen, samt mattes jobb som gör att vi får pengar=)

Nu bör det av till jobbet, på söndag är det kanske tävling igen, bara Elvis inte har ont i magen!