När dagarna går långsamt

Vissa veckor och vissa dagar går otroligt långsamt. Jag har tråkigt, är lite förkyld och sitter och petar med examensarbete som börjar bli väldigt tradigt att läsa igenom om och om igen, även om det börjar bli färdigt och är känns helt okej.

I torsdags och fredags var Elvis och jag i Agebo och sov över där. Elvis tyckte nog det var rätt kul med lite omväxling i vardagen och han var väldigt lycklig över att få sova i sängen hos matte. Vi passade på att träffa Marabou och mamma och pappa när jag ändå skulle till universitetet för handledning.

Helgen bestod av töväder, vilket gjorde det nästan omöjligt att vara ute. Jag var iväg en sväng och red, vilket var fantastiskt roligt eftersom jag och Askur börjar komma väldigt bra överens. Han är verkligen envis och väldigt speciell, men kan också gå hur fint som helst när han själv vill! Elvis fick inte följa med ut och rida, dels var det med fler hästar som kanske inte är så hundvana, sen var det extremt halt bitvis och väldigt tungt att springa i snön över åkrarna där vi rider.

Elvis börjar få upp sin kondition och få riktigt bra muskler nu, och det är kanonkul. Vädret är väl inte direkt till vår fördel nu eftersom det är halt och jag är orolig att Elvis ska halka eller ännu värre, sträcka sig om han fastar i snödrivorna av blötsnö som ligger längs våra promenadsträckor. De senaste dagarna har mest bestått av kortare promenader runt skogen bakom vårt hus, och lite längre koppelpromenader. Vi försöker hitta på saker inomhus också för att tiden ska gå, men det blir inte riktigt samma sak. Elvis får sin lunch i godisbollen som han knuffar omkring och retar katterna med. En annan hobby som Elvis skaffa sig är att hämta saker som är mattes och lägga dem hos henne (ifall hon skulle behöva dem liksom). Tillslut sitter man i soffan med tjocka vantar, tofflor, strumpor och lite andra småsaker och funderar på om det är värt att lägga tillbaka dem eller inte. Eftersom detta behov av att hämta saker verkar så stort övade jag Elvis idag på att hämta saker på kommando istället. Det var apportbocken, en sked, ett hundhalsband och en liten handduk. Det gick faktiskt riktigt bra, men skeden var svårast och den ville han gärna knuffa fram till mig så han slapp bära den. Alla sakerna kom till rätt ställe två gånger, sedan fick han öva att bara hålla sakerna en stund, vilket också gick fint!

Nu vilar Elvis i sin bur, och väntar på kvällsmat och promenad. Matte kokar äppelmos, dricker te och försöker komma vidare med examensarbetet. Ytterligare jobbintervjuer är gjorda, och frustrationen växer över att alla är sååå intresserade, men inte kan ge svar. Väntar och väntar, och är aningen panikslagen över att det snart är januari och då finns inget csn som räddar oss, jag bara måste, måste få en tjänst!
Ha det fint och håll tummarna för en vit jul, en lugn vecka och för en anställning till flitiga matte!