Efter allt som hänt...

Nu är han borta. Fina, underbara Marabou.
Det har varit en tuff vecka. Dels har jag jobbat mycket, fixat för föräldrasamtal och haft lönesamtal med chefen. Bråkat lite om lärarlegitimation och anställning och samtidigt försökt räcka till här hemma. Vara rädd om lilla magen och äta och sova bra. Det är inte alltid lätt. Ofta känns det som Elvis kommer i kläm och jag får dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag gråter över Marabou och över små dumma saker helt utan betydelse. Dåligt samvete över minskade aktiviteter och över att jag lägger min tid på annat än honom fast jag ju helst av allt skulle vilja ha energi att bara promenera, busa, spåra och träna.

Elvis tar väl det hela med ro som vanligt. Han verkar undra lite varför jag gråter och kommer gärna fram och sätter sig på mina fötter just då. Han vill så gärna trösta, men det är inte alltid det hjälper. Jag vet att han inte heller stannar för alltid och det gör mig också ledsen. Vi har i alla fall återupptagit kvällspromenaderna, så det är ju alltid något. Det blir bara en kvart runt något kvarter eller så, men det får mig ändå att känna att jag gör något bra för honom och för mig. Det får mig att tänka på kvällspromenaderna med mormor och Chiko för längesedan. Då vi alltid gick i mörkret, samma runda, sent på kvällen (tyckte man då i alla fall). Sen fick man honungsvatten och en apelsin som man skulle dela med Chiko. Det var verkligen tider det!

Jag har börjat minska på ridningen också eftersom jag haft lite ont i magen och troligtvis haft en urinvägsinfektion som kroppen själv tagit hand om enligt barnmorskan. Som tur är behöver jag inte ha något dåligt samvete över att Askur inte rör på sig. Julia som hade hand om honom innan har nämligen flyttat hit igen och kan rida någon dag i veckan så det känns lugnt.

Idag har Elvis fått vara ute en liten stund i skogen precis utanför. Sedan öppnade jag upp till balkongen och där han han stått och spanat in vad alla grannarna sysslar med medan jag lagat mat och fixat upp högtalare på väggen. Snart ska jag fixa hans päls och så ska vi vila en stund. Vi hoppas på att Elin vill med till Askur imorgon så kan vi turas om att rida och gå med Elvis. Det hade varit mysigt!

Ha det fint och ta hand om er!