Agebo, rallylydnad och annat mys

Nu befinner jag mig i Agebo för att passa huset och djuren när mamma och pappa är på semester. I söndags när jag kom hit hann jag inte med så mycket vettigt utan det blev lite mat och fika, lite promenad och sen dags att lägga sig. Igår var jag ute med båda hundarnja i skogen och idag också. Det blev mest helt vanliga promenader men rätt skönt det också ibland. Idag har jag tränat rallylydnad med båda hundarna. Jag bygde upp en hel bana, vilket var möjligt tack vara de nya konorna som jag köpt. Elvis fick böja träningen. han var först ofokuserad och lite trött, men det blev bättre efter lite belöningar och lite pepp från matte. marabou var så koncentrerad ute på banan så jag trodde han skulle spricka. Om han inte varit så osäker bland andra hundar hade jag lätt kunnat komma långt med honom i rallylydnaden. Inte en gång under banan tar han blicken från mig och för utom några kommunikations-missar så gjorde han banan felfritt. han är så fin min gammelvovve!

Elvis fick ett försök till. Jag fick knuffa på honom och nästan brottas lite med honom för att få upp honom i varv, men efter detta så gjorde även han hela banan, med bara ett belöningsstopp, jättefint! Nu står jag i valet och kvalet om jag ska tävla på lördag. Tidsplanen skulle funka även om vi ska vidare till Malmö sen, men mina nerver är inte riktigt med på att tävla. Jag antar att vi får se hur det känns på fredagen när vi packat klart för utflykten till Malmö också.

Nu ikväll har vi vilat oss och jag har städat lite här i huset, rensat lite bland mina gamla saker och lagat lite mat. jag passade också på att borsta Marabou, vilket var välbehövligt som bara den. Fick loss päls till en hund till, otroligt hur mycket päls, hela golvet var fullt!

Imorgon ska matte också fixa frisyren, sen blir det till att motionera både mig själv och vovvarna, kanske träna lite mer rallylydnad och sen kommer mamma och pappa hem igen. Det är nästan sorgligt att åka här ifrån. Jag triv så bra i huset, med att ha lite att pyssla med, spela piano och kunna sitta på altanen och äta. Hundarna är som syskon igen när de väl fått umgås tätt ihop någon dag. Slickar på varandra, busar och kivas, nästan synd att de ska bo på olika håll. Fast Marabou har det bäst här, det vet jag ju!

Ha det fint och ta hand om er, så hörs vi snart igen!