Jaha, nu har Elvis och jag precis kommit hem från en rallylydnadsträning, trötta båda två!
Idag har vi fortsatt med den externa belöningen och ståendet. Vi kom fram till att targeten inte funkade när vi skulle öva stå, så nu har jag istället börjat med att öva backning, och ska på så sätt (förhoppningsvis) få honom att resa sig från sitt genom att kliva bakåt, inte framåt. Elvis och jag kom också fram till en annan sak idag; Rallylydnaden för oss två skulle vara mycket bättre om det inte stod skyltar i vägen där vi ska gå! Varje gång vi kör utan en "bana" eller utan skylt framför eller vid sidan av oss, så går det jättebra, sen kommer vi fram till en bana och någonting händer. Elvis tappar fokus och motivation till att göra något alls, matte blir då frustrerad och lyckas varken komma ihåg vad vi ska göra för moment eller hur hon ska prata med Elvis. Så fort vi ska gå en bana kommer den "hemska tråkigheten" fram, VARFÖR bli det så?! Jag är så ledsen över detta, när det för övrigt är så roligt både att träna och vara på tävling. Det bara låser sig vid skyltarna och jag vet om att det är mitt fel. Jag vill att det ska bli bra, att det ska se snyggt ut. Jag glömmer bort att vara roliga och trevliga matte och blir den där hundföraren som tycker hunden "ska kunna detta nu" och bara göra det. Och sån kommer aldrig Elvis bli. Marabou hade verkligen kunnat bli en sådan hund, men inte Elvis. Han vill att det ska vara kul, hela tiden, annars är det ingen som helst mening för honom att existera. Och det är ju bland annat just det som gör att jag älskar honom.
Trots detta försöker jag muntra upp mig med att resten av träningen gick fint. Han backade faktiskt flera gånger, han fixar den externa belöningen trots hundar och människor!
Imorgon kommer Marabou hit på kvällen och ska vara här några dagar. Vi ska hinna med att fixa hans päls lite, träna lite och hälsa på hos Elsa. Hoppas att campus blir lugnt och att det inte blir åska. Är mysigt med Marabou här, känns nästan som när vi bodde ihop, han och jag och Elvis. vi var ju en familj då, och jag kan fortfarande sakna det ibland. Jag vet att han har det bättre i Agebo och att det vore själviskt av mig att ha honom här oftare, men det har ändå varit han och jag i så många år att det kan kännas tomt utan honom än idag.
Nu måste jag lägga mig. Elvis har redan somnat, Alfons snarkar och Milla har redan haft sitt kvällsryck och busat klart för dagen. imorgon blir det jobb, lite träning med skyltar förhoppningsvis och sen hämta Bosse på kvällen. Nu ska jag försöka somna med mantrat "det är roligt med skyltar, det är roligt med skyltar" i huvudet. Suck vad jobbig jag är... Vad skulle det spela för roll om vi gör fel och busar till det lite vid skyltarna när vi tränar!? Nää Malin, nu får du skärpa dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar