Vissa dagar, vissa hundägare...

Det har varit en seg vecka på något sätt, efter att påsken var över blev det väldigt segt och tråkigt att återgå till vardagen. Jag hade ingen bil, så att jobba var svårt, och även om jag anmälde mig att vikariera så var det inga stora förhoppningar om att faktiskt få napp.
Jag och Elvis fick försöka hitta på något istället, även om jag fortfarande tar det lugnt med honom.
I tisdags blev det bara lite kortare promenader, men igår var Elvis och jag förbi hundträffen en sväng och sa hej.
Elvis verkar ha börjat säga ifrån när hundarna börjar busa för hårt, och det är ju bra tycker jag. Man undrar ju om det beror på att han har ont i benet, eller om han bara förknippar det med att det gjorde ont sist han fick den där riktiga smällen när bollen skulle kastas.
Jag har inte tagit tag i att ringa massör eller så än, tänker att det är svårt att planera innan jag vet hur nästa vecka ser ut.
Idag har Elvis och jag varit ute på promenad. Jag lät honom springa lös, för jag tänkte att det är bättre för benet än att han drar eller hoppar runt i kopplet. han har en del överskottsenergi, så koppelgången bli lidande och det är inte kul att bara ha en massa konflikter på promenaden på grund av det.

Det var en fin runda i alla fall, solen kom fram lite och Elvis verkade glad och pigg även om han fortfarande vinklar benet lite och inte sträcker ut det helt när han springer. På hemvägen träffar vi några stycken som varit på ängen för att busa med hundarna. En av ägarna tog in sin hund väldigt snyggt och lätt, kopplade den och passerade oss, den andra hunden var en valp som sprang rakt fram till oss (tur att Elvis är så snäll). Ägaren försökte inte ens ropa på valpen, utan stod och såg på. Den tredje hunden var en vuxen, rätt stor hund. Den gick fram till Elvis och skulle hälsa, vi som bara ville komma hem efter vår promenad!

Hunden och Elvis hälsade, länge. Ägaren sa inget på en lång stund. Sedan ropande han på hunden och började gå?! Hunden följde med i tre steg och gick sen tillbaks till mig och Elvis. Vi lät dem passera en bit, jag satte Elvis ner och väntade, och väntade och väntade. Ägaren gick och gick. Hunden gick dock inte. Han ropade, hunden tog tre steg till och stannade sen. Inte förrän efter några hundra meter förstår ägaren att han kanske måste KOLLA så att hunden faktiskt går med honom! Jag blir så irriterad. Hunden var snäll och gjorde inget, men man kan faktiskt inte gå ifrån sin hund och tro att alla tycker det är kul att stanna och hälsa. Speciellt inte när ägaren knappt kan säga hej, fråga om de kan hälsa eller be om ursäkt om hunden springer fram! Han hade absolut inte behövt koppla den, men han hade kunnat ta hunden med sig och i alla fall varit lite trevlig när hans hund bara springer fram sådär.

Även om Elvis är världens snällaste, så ber jag alltid om ursäkt om han skulle springa fram till någon utan att jag sagt att han får.

Hundägare måste faktiskt ta ansvar för sina hundar om vi vill kunna fortsätta ha dem lösa, det gäller faktiskt alla, inte enbart de som har stökiga eller osäkra hundar!