Bus och vaccinering

Idag stannade matte hemma,
fast hon hade anmält sig som ledig till jobb.
Det är inte så kul att jobba om man ständigt måste snyta sig, och inte bra att smitta ner alla andra om man ska ut och jobba.
Elvis fick gå ut och kissa på morgonen och sen blev det en lugn förmiddag.
vid ett tiden gav vi oss ut för att gå en runda tänkte matte... det tänkte dock inte Elvis. När vi gick förbi hagarna sprang Elvis in för att busa, fast det inte fanns någon annan hund där. Sen fick matte stå och ropa som en tok medan Elvis såg ut som ett frågetecken, mitt på ängen, utan en antydan till att springa till matte.
Så kommer ett svart yrväder från andra sidan ängen, och Elvis blir så lycklig!
Jag var tvungen att kalla in honom och sätta honom vid sidan några sekunder innan jag sa hopp och lek och lät dem busa. bara för att lite desperat visa att jag minsann bestämde när han skulle få leka och inte. Elvis fattade nog ändå att han helt och hållet hade bestämt dagens aktivitet, och matte fick snällt stå och prata med Pysens husse medan de båda sprang och busade.

Efter att Elvis busat sig trött, så begav vi oss till bilen, Elvis och jag. Matte hade som plan att åka till veterinären och fick vaccinering när det ändå fanns tid över. Elvis var lika lycklig som vanligt över att komma in till veterinären. Massa hundar och katter, barn och vuxna och en massa dofter! Kan det bli bättre?!

Inne på veterinärrummet var det kanske inte lika glatt. Då sätter han sig nära mig och kryper ihop lite, bara för säkerhets skull. Veterinären som gav vaccinet var jättetrevlig. Hon var specialist på tänderna och kollade på Elvis tand som jag varit orolig för. Hon trodde enbart att det var tandsten och lite inflammerat tandkött, och sa till mig att fortsätta med tandborstning, torrfoder och ben, och att jag bara behövde komma in om hans tuggande verkade förändras och han börjar få ont.

Sen sa hon också att det syntes så tydligt att vi hade ett starkt band till varandra Elvis och jag. Jag blir nästan rörd när jag får höra sånt! Hon sa "Det där är verkligen mattes hund, det syns så väl att han är van att vara med dig ofta". Ja, det är han verkligen, så mycket som vi varit tillsammans han och jag. när hon gav vaccinet märkte han ingenting, och när allt var klart hade han bråttom hem.

Nu har han fått ett liten hundben och somnat i sin koja. Bra dag för både matte och Elvis, och nu blir det mat, vila och lite mys framåt kvällen!