Ridning med "paus?"

Idag har Elvis och jag varit hos hästen igen.
Elsa och hennes hund Lina följde med, och vi hade med oss kaffe för att kunna pausa på väger runt rundan.
Elvis var lycklig att komma ut, men började morgonen ute vid stallet med att sniffa och dregla konstigt och jag blev plötsligt lite nervös, eftersom jag gett honom lite mat tidigt på morgonen och det brukar jag inte göra. Settrar och andra hundar med djup bröstkorg får lätt tarmomvridning och därför brukar jag aldrig ge mat innan han ska springa. Men nu hade jag gett mat vid halv sju och vi red iväg vid lite i tio?!

Elvis piggnade till snabbt och pep ikapp med Lina när vi skulle iväg. Människor är för slöa ibland alltså!

när vi gett oss iväg och kommit en bit, möts vi av ett träd som faller ner precis bredvid oss. Visar sig att någon står och sågar ner träd en bit in i skogen. Hästarna flög iväg några steg, men lugnade sig strax. Elvis ryckte först till och sprang en bit, men ställde sig sen för att kolla vad det var som hände. Rätt modigt att inte behålla rädslan mer än några sekunder, för att sen kolla vad det var som lät!

När vi skulle pausa var Elvis trött. Inte trött på att springa, utan trött på att vi jobbiga människor är så slöa och jobbiga. Mitt i den roliga rundan, fylld med lera, vattenpölar och skog att skutta runt i, så ska vi pausa!
Elvis skäller tydligt ut oss när vi sitter av och lättar på sadeljordarna. Tillslut får han på sig koppel och jag får sätta honom bredvid mig för att han verkligen hämtar andan, vilket han ju också behöver ibland.

När vi fortsatte satte han och Lina fart igen, och höll fullt tempo hela vägen hem. Då hade vi varit ute i två timmar. När vi väl var framme vid stallet, visade han så småningom att han var trött, JÄTTETRÖTT! Han orkade knappt gå fram till bilen, och sov stenhårt hela vägen hem! Nu är han dock pigg igen. Några timmars sömn är allt en setter behöver verkar det som, för gav jag mig ut nu så skulle han gladeligen ta en lika lång runda igen... Tänk... Sån energi och kondition skulle man ha!!