Att ta sig fram i skogen!

Idag var vi hos hästen igen Elvis och jag.
Det var underbart att vara ute i skogen igen, även om jag var något förkyld.
När vi kom fram var Elvis lycklig, Lina kom dessutom ut och hälsade på oss,
och de kunde busa en stund.
Sen tog Elvis en paus och bestämde sig för att äta lite hästbajs.
Yes, vad mysigt... Nä, matte kopplar honom och sätter honom i en spilta.

Medan jag gör i ordning Snottra sitter han och huttrar lite och jag skyndar så gott jag kan.

ute i skogen springer Elvis glatt fram och tillbaka. Han hinner säkert springa dubbelt så långt som jag och Snottra, det imponerar verkligen att han orkar.
Snottra och jag lunkade fram medan jag försökte hålla oss varma. Mycket av skogen hade röjts nu efter all blåst och det var avsågade träd lite här och var. Då och då hoppar en blöt och glad hund fram ur en buske, följer oss en bit för att sedan sticka in i skogen igen.

I slutat av rundan så stöter vi på ett hinder i form av en massa träd som ligger rakt över vägen. Det blir ett himla pyssel innan vi lyckas sicksacka oss förbi. Snottra och jag alltså.
Är man setter så går man bara mellan alla grenar och ut på andra sidan. där stod han sedan frågandes när vi kom fram till vägen igen, tio minuter senare!

När vi kom tillbaka får Elvis hoppa in i bilen. Han får äta sin frukost och får på sig sitt fina ländtäcke. En mysig förmiddag som faktiskt gav extra energi till det där trååkiga pluggandet som väntar hemma.