Ja, efter någon dags uppehåll kommer här lite mer av Elvis och mina äventyr. I torsdags så blev det promenad och mys innan matte tog sig iväg på spinning. Elvis var trött sen ridturen och verkade lycklig över att bara få nosa runt i skogen lite utan en massa krav. Det är skönt att ha en hund som man känner sig säker på när man är ute. Elvis och jag mötte en häst, två hundar med ägare och två joggare och varje gång så kom han till mig och gick bredvid mig utan större protester. Underbart!
Problemet med att ge sig ut är att vi nästan alltid går förbi hästhagarna med elstängsel. Det är inte lika kul. Elvis går så försiktigt och kommer då och då fram till mig och undrar om det är okej att gå. Minnet av att han skulle sätta sig och uträtta sina behov, då någon glömt att stänga av/hänga upp eltråden sitter hårt i hans huvud. Det ska han inte göra om!
I sådana tillfällen vill jag så gärna kunna berätta för honom hur det fungerar, men eltråd. hur det kommer sig att den låg där och var elak mot honom utan att han gjort något fel. Jag vet att det inte går. Vi passerar förbi och varje gång tänker jag att jag i alla fall ska bete mig precis som vanligt. Troligtvis lyckas jag inte. En hunds minne och rädslor sitter kvar, och oftast tack vara att vi minns och är rädda för att det ska bli värre.
Fredagen blev en riktig hit och dit dag för både hund och människa här hemma. Först skulle jag ut på ett möte i stan och fick inte riktigt tid att gå en bra morgonpromenad med Elvis. Senare tog vi oss i alla fall en tur runt naturreservatet, innan Elin och jag gav oss iväg till marknaden i stan. Väl hemma blev det lite vila och kvällen avslutades med att den yviga och lite tilltrasslade setterpälsen borstades och fick lite balsam på sig. Elvis verkade nöjd med kvällen, tills hans huvud fick en ny briljant idé. Han började mitt i kvällsmyset att dra fram kissen (mjukisdjuret inte de levande katterna) för att leka någon slags apportlek med sig själv inne vid tv:n. Hur gulligt och roligt det än hade varit så fick det faktiskt vara stopp efter någon minut. Och både Elvis och kissen fick gå och lägga sig.
Huvudet på en hund kan också vara fyllt av tokigheter och idéer som inte riktigt stämmer. Idag när vi gick runt sjön trodde Elvis att en reklamplansch i busskuren föreställande en idrottande kille var verklig. Elvis frös till i en undrande position och stod som förhäxad i några nästan en minut. varför rörde inte killen på sig? Han bara stod där i busskuren och glodde på oss, så fräckt! Vi var tvungna att gå fram och ta på denna affisch innan Elvis kunde andas ut. Lustigt det där, hur hundens tankar verkar fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar