Elvis och (alla) katterna

Eftersom det idag inte hänt något roligt här hemma, förutom en liten promenad i skogen och lite god samt besök av Max, så tänkte jag istället berätta lite om Elvis och hans uppväxt tillsammans med våra katter.
När Elvis kom till oss sommaren 2006 så fanns min före detta sambo med i bilden, samt hans katt som heter Turbo. Detta var Elvis första kontakt med katter förutom de katter som fans hos Christine som är uppfödare på kennel Novalies. I vår lägenhet fanns då också min älskade Månsan som tyvärr gick bort för några år sen. Hon var världens snällaste och Elvis verkade tycka det var oerhört konstigt när hon inte längre fanns hos oss. Turbo flyttade samtidigt som jag och mitt ex bröt upp, och då var det bara Månsan kvar, jag ville så gärna ha en kompis till henne, men det fick inte vara någon som var för busig och pigg eftersom hon varit sjuk på grund av allergi några år och behövde lugn och ro ibland.

Det var när jag letade efter vuxen katt som jag kom i kontakt med kattkommando syd, men samtidigt hittade jag också en annons om en perser/main coon blandras som behövde nytt hem. Han var väldigt speciell eftersom han var heldöv, och i annonsen stod också att jag kunde ha honom på prov för att se om det fungerade. Detta kunde jag bara inte ignorera utan jag åkte ner till Karlshamn för att kika, hem med mig kom en mycket orolig med väldig vacker hankatt som i tre dygn skrek oavbrutet och gömde sig under badkaret för att slippa sin nya familj. Sakta smälte han dock för mitt fjäskande och blev en helt underbar kamrat till både Månsan och Elvis. När vi flyttade till Växjö var han redo för nya utmaningar och fick lära sig att gå i koppel, åka bil och hälsa på hos mina föräldrar. När Månsan blivit frisk och vi hittat rätt foder och behandling så fick jag chans att ta en katthona med fyra ungar från kattkommando syd.

Ungarna kom till mig från en familj som inte förstod att en honkatt som går ute kunde bli dräktig (!?). Kattungarna döpte jag till Sixten, Yota, Aina och Adina. Detta blev ett spännande äventyr för oss alla. Från att kattungarna och mamman som hett Loka bara var inne i en hage i sovrummet, till att de lärde sig hoppa upp på Alfons hylla (hjälp vad jobbigt för Alfons) och skrämma livet ur matte genom att krypa upp i sängen och under täcket när matte sov! Efter 12 veckor var det därför rätt skönt att låta dem flytta till sina nya hem (som var helt underbara!). Elvis tyckte nog det var rätt skönt också, även om han kattkompis Adina som varit "hans bäbis" också försvann! Loka fick också ett fint nytt hem nere i Skåne hos en familj med både hund, trädgård och barn, perfekt!

Dagen Månsan gick bort glömmer jag aldrig. Hon fick en stroke eller liknande och förlorade funktionen i sina bakben. Vi gjorde ett försök hos veterinären men insåg att hon led för mycket för att kämpa vidare. Hon fick somna in i min famn och sov så hårt redan vid första sprutan att hon aldrig märkte att vi var inne hos veterinären. Hon finns alltid kvar i mitt hjärta.

När Elin flyttade till mig och vårt förhållande kändes stabilt och bra så ville jag gärna att Elin skulle få känna känslan av att ha ett eget djur, och vara med från början av djurets liv. Det var så vi började leta efter kattunge och fann Milla som fyller två år till våren. Att ha kattunge var både roligt och ibland helt hopplöst. Elvis var inte lika engagerad som förra gången vi hade kattungar, kanske hade han blivit trött på det då och ville lämna jobbet till oss. Nu är vi alla en liten familj i alla fall, Jag och Elin, Elvis, Milla och Alfons.