Nu är det helg igen. Matte har mycket att göra på jobbet och det är lite rörigt att få ihop det med allt man vill göra på fritiden. Vissa saker bara måste ju göras, andra saker prioriteras bort om och om igen. Denna helgen gav jag mig på att försöka putsa fönster, men gav upp med en gång. Det går bara inte att putsa fönster utan stege där vi bor, ingen idé att ta bara insidan, när det är utsidan som är smutsigast. Nä, vi måste hitta någon som kan fixa detta åt oss för en billig peng. Elvis och jag gav oss iväg till stranden istället. Det var lite smygpremiär för Vilshärads strand eftersom hundar inte får vara där igen förrän 15 september. Dock var det redan massa hundar där så vi struntade faktiskt i det.
Det var mysigt att gå på stranden igen. Vädret är varmt och nästan klibbigt, men vid vattnet fläktade det skönt. Elvis jagade vågorna och grävde i sanden som en tok. Lite fina bilder blev det också och matte fick möjlighet att tänka och slappna av lite efter en riktigt dålig dag idag och en väldigt stressig och jobbig dag igår.
I veckan har vi annars gjort mycket av de vanliga aktiviteterna. I måndags kom Felicia hit och vi planerade in vilka dagar som hon ska gå ut med Elvis. Nu kommer matte jobba lite mer de närmsta veckorna, så kan vara skönt att Elvis får lite aktivering av någon annan än mig. I tisdags blev det en sväng till hästen. Vi tog det ganska lugnt, men travade och töltade en längre sträcka så både Elvis och Askur fick springa av sig lite. I Onsdags var vi ute och gick med väskan runt kvarteret, ska försöka göra det var 3:e dag ungefär så att han håller igång sina muskler. I torsdags gick vi i skogen vid hembygdsgården, vi stannade halvvägs och åt lite frukt, vilket var mycket uppskattat av Elvis. Igår blev det bara en liten promenad här i närheten tillsammans med Elin, sen blev det ben och mys här hemma.
I veckan hoppas jag hinna ringa till veterinären och kolla när man kan boka en tid och vad de tror vi kan göra för att kolla Elvis hälsa. Efter att vi varit hos veterinären ska jag boka tid hos sjukgymnasten med, så att han verkligen får en bra genomgång nu när han trots allt hållit sig pigg och kry en längre tid. han är ju trots allt sju år och har haft mycket hälsobekymmer.
Ville bara avsluta med att skriva att min älskade Marabou kanske inte har långt kvar. Jag kämpar med tankarna på att han snart inte kommer finnas mer, men kan inte föreställa mig en värld där han inte existerar. Trots att vi bott ifrån varandra så länge så är han i hjärtat verkligen min bästa vän. Han som tog hand om mig och lyssnade på mig när det kändes som om ingen annan gjorde det. Utan honom hade jag nog aldrig kommit ut ur mitt rum de där åren då jag bara mådde dåligt. Han motiverade mig, älskade och tröstade mig och han ville alltid vara med mig, hur besvärlig och trasig jag än var. Jag vet att han är gammal, att han inte ska behöva ha ont, att jag måste släppa taget när det väl är dags, men just nu skriker hjärtat bara att han ska finnas för alltid. Jag hoppas så innerligt att han kan följa med och hälsa på oss i helgen. Jag är så rädd att jag inte ska hinna säga hej då, att något ska hända så plötsligt att jag inte kan säga att jag älskar honom innan han försvinner. En hund kan betyda så mycket för en människa, mer än ord kan någonsin beskriva. Glöm inte det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar