Nu har det varit helg igen och den blev väl inte riktigt som jag planerat den. På lördagen var Elin och jag iväg hela dagen och Elvis fick vara kvar hemma. Därför blev det inte direkt någon träning eller någon lång promenad just då. I fredags var vi dock i väg och gick en promenad med Åsa och hennes dotter. Vi skulle gå en sväng för att jag skulle lära mig någon ny runda att gå med Elvis och samtidigt prata lite, jättetrevligt. Elvis var otroligt pigg och glad trots värmen, men blev lite väl trött på slutet av rundan. Tur att vi gick vid fem tiden och inte mitt på dagen!
Idag har vi varit vid hembygdsgården och promenerat Elvis och jag. Han tyckte det var skönt att få springa lite lös och jag behövde verkligen komma ut och röra mig i skogen efter att ha spenderat lördagen inne i stan. Jag blev dock väldigt irriterad på Elvis som skulle stanna och äta gräs stup i kvarten trots att jag sa ifrån! Funderade också mycket över träning och om Elvis beteende ibland. Han är så överglad att det ibland blir fel. Funderade över min egen roll som matte och fick lite dåligt samvete över att jag inte tränat riktigt på så länge, att jag inte hittat fler hundkompisar till Elvis. Ibland är det så lätt att fastna i det där negativa, i det man inte gör och inte hinner med. Det är lätt att bli irriterad över saker som man inte kan påverka -man har ju den hund man har och det måste få vara bra!
Jag har ju världens finaste hund! Han är tålig och snäll. Han kan följa med i bil och buss och på tåg. Han älskar alla människor och alla hundar. han sticker aldrig ifrån mig i skogen. han är snäll mot katter och andra smådjur, han är snäll mot hästar och jagar inte vilt. Han kan spåra och träna både lydnad och rallylydnad, men går lika gärna bara en lång promenad. De dagar då det är för varmt eller för ruggit hemma aktiveras han gärna med tricks och inomhusaktiviteter. han är alltid snäll och lätthanterlig hos veterinären och är aldrig långsint. Det är kort sagt så lätt att fastna i vad din hund inte kan, när det finns så mycket som den faktiskt kan!
Vill uppmana alla er som har hund och som läser detta att tänka efter på hur du är som matte och hur din hund är som vän och träningskompis. Visst är ni bra?! Du lämnar inte din hund ensam varje dag i tio timmar, du går ut med den när den behöver, motionerar den och ger den mat och vatten. Du ger den gos och kel och pratar med den. Du borstar pälsen och klipper klorna och tar den till veterinär när den är sjuk. Du är bra! Ibland har jag (och kanske i med) väldigt höga krav på vad som ska hinnas med och vad man "ska" göra. Då kan en promenad i skogen kännas futtig och som ingenting värt. Fråga din hund vad den tycker, den bryr sig nog inte så mycket som du tror -den vill nog bara bara med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar