lördag 2 mars 2013

Till havs, till havs...

Nu var det helg igen och jag känner att det är dags för en liten uppdatering.
Efter att vi varit hos sjukgymnasten har Elvis lugnat ner sig något och verkat lite mindre stressad. Jag har försökt att gå promenader som normalt, men tyvärr är han mer ljudkänslig än vanlig och har börjat reagera på barn som sparkar fotboll igen, flaggan som slår när det blåser hårt och så vidare. Jag ska inte ljuga -det känns för jävligt, stressande och frustrerande för matte också. Jag försöker att inte visa det för Elvis, men så klart märker han det ändå.

I torsdags var Elin hemma under dagen och Elvis och hon var ute en sväng. När jag kom hem från jobbet stack jag och Elvis till Askur en runda. han verkade pigg och hovarna var inte varma. Vi testade att skritta på åkern och få honom att gå i form en kvart ungefär. Sen gick vi en promenad med alla fötter och hovar på marken. Jag tyckte faktiskt han såg mindre stel ut och att han tog större och stabilare steg, så jag hoppas att det håller i sig och att han är på bättringsvägen nu. Hans ägare sa att de busat en massa i hagen, så han verkar ju ha energi i alla fall. imorgon ska vi dit igen, skritta lite och sen ta en promenad.

Elvis och jag skulle ha åkt buss till mitt jobb idag och sen gått hem, den vägen som jag tänkt cykla senare i vår och sommar. Jag tänkte det vore bar att gå den vägen, så att jag hittar och kan få in lite motion på väg till och från jobbet. När jag körde Elin till sin praktik i morse såg vädret lovande ut, det var klar himmel som om solen skulle titta fram så småningom. Tio minuter senare, på väg hem igen börjar det regna, himlen sluter sig och det börjar blåsa. Inte roligt... Elvis och jag la om våra planer och matte tänkte ta en kort (observera kort!) sväng längs vandringsleden i Vilshärad. har inte ens sett havet sen jag flyttade hit, så tyckte det vore trevligt. Jag tänkte gå med Elvis och väskan en kvart och sedan gå ytterligare en kvart och åka tillbaka hem sen. Så blev det såklart inte. Vi gick längs helt fel spår, som aldrig tog slut. Vi gick och gick och gick längs stigarna, i mörk skog och bland mossiga gläntor, tillslut kom vi även upp på stranden. Ett tag var jag nervös över att vi inte ens skulle hitta tillbaka till bilen. Istället för att vara ute en halvtimme, var vi ute i nästan två timmar och gick uppåt en mil i denna blandade terräng. Inte konstigt att vi båda två var helt slut sen!



Nu blir det lite kvällsmys, popcorn och lite god mat. framåt kvällen ska jag hämta upp Elin på sin praktik, då hoppas jag att Elvis också vaknat, så kan han hänga med i bilen och sedan kvällskissa. Dagen blev inte som vi tänkt oss, vi ställde in ett äventyr och fick ett annat. Men det känns okej. Så länge det är Elvis och jag så är jag trygg och glad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar