Nu är det snart över...

Så har jag tänkt sedan den 30 december, att det snart ska vara över. Nu är det nog faktiskt sant att det är över för denna gången. Fyrverkerierna, rädslan och irritationen som förstör allas humör och alla aktiviteter här hemma.

Dagen innan nyår hördes smällar, hela nyårsafton fram tills två på natten och hela dagen efter hördes det också över hela området. Nyårsdagen vara jag så arg, ledsen och frustrerad att jag ringde polisen. Det verkar ha gjort viss nytta eftersom de körde runt området och visade sig lite, så folk kanske tänkte till en smula. Vi var också gång på gång ute vid skolan för att säga till folk. de flesta ungdomar under runt 16 år. Lyckat...Suck! En väldigt glad pappa stod också ute med sin son för att smälla lite. Pappan verkade ha väldigt roligt, men pojken såg ut som om han bara ville gå hem igen...

Det som gör mig mest frustrerad är inte att folk inte förstår hur dåligt våra djur mår, eller att de inte kan fatta att man kan vara rädd för fyrverkerierna. Det mest frustrerande är att detta är (trots alla lagar) något som verkar vara diskuterbart. Det är dagen efter nyårsafton, lagen säger att man inte får använda fyrverkerier då, ändå står det vuxna människor utanför skolan och säger att "det är bara några småraketer" eller "Vi kunde inte skjuta upp våra fyrverkerier igår". Jaha, det är så det är med lagar. Om jag åker fast för fortkörning ska jag då kunna säga "jag hade lite bråttom idag bara" eller om jag stjäl något från en affär ska jag då kunna säga "Det var bara det här lilla så det är väl okej?" Hel ärligt, är det så vi vill att Sverige ska fungera?!

Jag orkar inte ens diskutera alla dödliga gifter som fyrverkerierna innehåller, eller det faktum att folk skjuter av sig fingrar och bränner av sig hud bara för att få se lite ljus sprida sig på himlen. Jag skulle gärna vilja upplysa er om att det för några månader sedan var ett stort meteoritregn (jag tror det kallas så) som vi kunde se från jorden. Där kunde man cirka 50 stjärnfall i timmen, vilket var helt fantastiskt. Jag var hemma i Agebo då och kunde ligga i min säng och blicka ut genom fönstret. Hur många andra såg detta fantastiska? Det var på riktigt.

En diskussion till som jag gärna vill ta död på är den om att så många hundar springer bort vid nyår för att folk tar med dem ut vis tolvslaget. Varför i helvete skulle man göra det? Det går till och med trådar om att folk hade ute sina hundar lösa vid tolvslaget?! Jag medger att det säkert finns någon enstaka idiot som gjorde detta, men det flesta hundägare som blev av med sina hundar försökte att gå ut med dem innan tolvslaget, eller rättare sagt, det försökte hitta en minut då det inte smällde så att deras hundar kunde ut och kissa. Vi försökte själva i tre dagars tid att parera in Elvis kissrundor mellan smällarna, men det är inte helt enkelt. Även när det är tyst så är en panikslagen och livrädd hund inte så lätt att rasta. Fortfarande drar Elvis morgnar och kvällar då det är lite mörkt ute, han kryper ihop när han hör minsta ljud och vill gärna springa in direkt när han är klar. Så det handlar inte bara om att det ska vara tyst ute, det tar tid för djuren att komma ur sin rädsla. När folk hör om rädda hundar verkar de få bilden av en hund som är lite försiktig och kanske piper lite, att ha en riktigt rädd och panikslagen hund är något annat. Även om det är okunskap som leder till dessa diskussioner, blir jag så irriterad över att de inte kan vara kritiska till sitt eget tänkande och fundera över användandet av fyrverkerier, hur är det egentligen?

Idag har vi i alla fall kunnat gå en riktig promenad Elvis och jag. Elin ville också hänga med, så vi passade på att gå rundan i skogen där det finns markerade vandringsleder. Det var väldigt skönt att komma ut igen och även om Elvis var lite mer ljudkänslig än vanligt så märks det att han långsamt börjar återgå till sitt normala jag. Vi gick runt ett varv i skogen, kollade på alla små informationsskyltar och Elvis nosade och skuttade. Han hade nog verkligen behov av att sträcka eftersom han varit tvungen att vara i sin bur mycket under tiden som det smällde vid nyår. Nu har han fått vila, blivit borstad och varit ute en snabb runda. Imorgon ska matte prata med sin nya chef och sen blir det dags att planera för jobb och för Elvis rastning när jag jobbar. Ett nytt spännande kapitel och förhoppningsvis ett lugnare och tryggare år än 2012 som väntar!