Tävling och bus

Igår var det dags för inofficiell tävling i rallylydnad.
Elvis och jag var uppe tidig för att hinna spåra lite och minska hans överskottsenergi något. Det gick jättefint att spåra trots att vi oturligt nog lagt spår där andra också höll på att spåra. Elvis tog dock våra två spår utan att intressera sig speciellt mycket på de andra blodspåren som låg ute. På personspåret tog han två av tre pinnar samt slutet utan problem. Den pinnen han missade låg precis i en vinkel så det fixade han inte riktigt. blodspåret tog han utan större problem, fast det tog tid i mitten av spåret att nosa sig rätt.

På rallylydnadstävlingen gick första rundan inte alls bra, Elvis och jag diskade oss, men fick en chans till. Innan jag gick in andra gången försökte jag ladda upp genom att få upp hans energi utan att han skulle skutta fram. tycket jag lyckades bra. Vi fick 88 poäng på vår andra runda, vilket ledde till en 6:e plats! det är vi jättenöjda med! felen vi fick var två mindre förarfel plus att Elvis rev en kona i slalomen. Detta gjorde ingenting, jag var så nöjd över hans koncentration andra rundan att han fått riva alla utan att jag bekymrat mig. Vi fick också -3 på helhetsintrycket efter som vissa övningar saknade tempo. Detta kan vi ju jobba på, så det känns helt okej! Blir helt klart fler tävlingar i rallylydnad, även om vi nog får hålla oss till små tävlingar ett tag till, för mattes skull!

Funderade mycket på brukshundklubbarna på hemvägen. Varför är det så att man aldrig känner sig riktigt välkommen till en brukshundklubb när man kommer utifrån? Folk hälsar och presenterar sig, men sedan går det aldrig att komma in i gemenskapen. Det är kanske delvis för att många är så inne i sin egen träning och sina egna planer, men jag tror att det finns andra anledningar också. kommer man till en IMMI instruktör finns sällan den känslan av utanförskap, vi har alltid blivit delaktiga och kommit in i gänget på träningar eller träffar där. Likaså om det finns privata grupper med hund som umgås. Alla pratar med alla, oavsett om man har renrasig hund,om man tävlar eller om man bara tränar och har sällskapshund. Dessutom har ju många brukshundklubbar problem med att de har få medlemmar och inga som vill investera sin tid i klubben. Är det då inte något som de bör ändra på? Kanske skulle de vara mer öppna, ta in fler idéer och tankar utifrån. Våga samtala och diskutera mer? Och kanske framför allt -Sluta vara så fixerade vid tävlingar och poäng! Jag trivs inte längre på landets brukshundklubbar, och har egentligen aldrig riktigt gjort. Den enda klubben som jag trivts på är Emmaboda brukshundklubb, och detta tack vare att de faktiskt välkomnat in olika former av träning, inte hade fixering vid tävlingar och lät mig och Elvis vara dem vi är.

Idag har vi varit på hundträff. Elvis blev trött snabbt idag, troligtvis på grund av gårdagens äventyr. I veckan blir det inte så jättekul för honom, matte ska vara på VFU om dagarna och kommer hem rätt sent. Matte ska i alla fall försöka fixa så att vi kan rida en dag i veckan, för Elvis behöver springa och matte behöver också komma ut!

Nu blir det en lugn söndag men plugg och lite soffmys!