Igår var det ridning. Hästarna var pigga, men det var lite halt.
Elvis var hysteriskt glad. han skäller och skäller och skäller,
matte vill bara slita av sitt hår, men försöker hålla lugnet. När jag sitter upp är det bara att acceptera att det måste vara en kopplad hund bredvid, annars blir det för högljutt och ingen ro till varken häst, matte eller de andra runt omkring. Efter ett tag när Elvis gått i koppel några hundra meter kan jag koppla loss och då springer han på som vanligt. Det jobbigaste är nog trots allt att det sedan inte går att stanna med hästarna för att justera stigbyglar, rätta till sitsen eller vänta in en annan häst utan att Elvis varvar upp igen och skäller och skäller och skäller och skäller och skäller.... Ja ni fattar...
Sekunden som matte irriterat sitter av för att poängtera att "Elvis bör vara tyst annars kan han inte följa med mer" så sätter han sig tyst och slickar sig om munnen. Som om han verkligen VET att han inte ska skälla. Men han kan verkligen VERKLIGEN inte hålla sig. Antar att det bara är till att öva och öva...
Elvis fick sig en lite åthutning av en chäfer som vi passerade med. Elvis gick fot bredvid hästen så fint, medan ägaren till shäfern höll i den vid sidan av vägen. dock luktade det väldigt gott och Elvis stannar till för att nosa när vi precis kommit förbi dem. Matte ropar en gång, men Elvis försöker gå så lååångsamt som möjligt så han ska hinna nosa. Då blir det för mycket för chäferhunden som sliter sig och gör ett utfall mot Elvis som chockat försöker hälsa på denna hund... Besviken springer han till mig igen och jag bara suckar.
En bra konsekvens för Elvis att alla hundar inte älskar honom. Därför är det kanske bra att lyssna på matte när hon ropar!
Bifogar lite fler fjällbilder i bloggen. Elvis hade i fjällen ett eget sovrum som han fick vara i mestadels av tiden då matte var och åkte skidor. Sägen fick vi täcka över med Elvis täcke så att han inte skulle håra ner madrassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar