Veterinär besök och väldigt stilla dagar

Nu har det varit några riktigt tunga dagar här hemma.
Jag har själv varit sjuk och haft feber till och från i flera dagar. Elvis har tyckt att jag varit hur tråkig som helst och han verkar ha undrat om vi någonsin ska hitta på något kul igen. Jag har haft dåligt samvete över allt. Över att inte kunna plugga eller gå på föreläsningar som jag ska, över missade seminarium och över att jag varken gått längre promenader med Elvis eller kunnat ge katterna någon uppmärksamhet. Suck!

Idag så var det dag för Elvis att träffa nya veterinären som vi bokat en tid hos. Jag var väl förberedd med både journal från Växjö djurklinik och med medicinen vi fått från dem samt en massa frågor. Mycket av detta försvann min stress att hitta till kliniken i tid eftersom det var vägarbeten precis överallt! Dock gick det väldigt bra hos veterinären. Han bara skrattade åt journalen och frågade mig faktiskt för en gångs skull vad jag trodde och tyckte. Jag sa rakt ut att jag tycker han borde behandlas för sin borrelia och att han kanske hade problem med sköldkörteln samt att det kanske inte finns en lösning och ett problem utan kanske flera. Han höll med mig och det kändes så skönt att någon lyssnar på mig för en gångs skull. Jag känner ju faktiskt min egen hund, jag lever ju med honom hela tiden!

En ny tanke som jag fick idag var också att han kanske inte har ont i magen? Han kanske har ont i ryggen eller någon nerv på grund av borrelian, och detta framkallar hans oro och skapar också en orolig mage. Veterinären och jag var båda två överens om att han aldrig haft förstoppning så som det står i journalen. Han har också tagit samma blodprov nästan varje gång vi varit på Växjö djursjukhus... Varför vet jag inte, eftersom de proverna alltid varit bra.

Planer är nu såhär. Elvis börjar bli behandlad för borrelian, som skulle kunna vara orsaken till många av krämporna som Elvis har. Tillsammans med antibiotikan får han också kortison och medicin för urinläckaget så att han kan vara med oss i familjen mer. Om tio dagar så ska vi höras igen och se om några av problemen förändrats, blivit bättre/sämre och efter det ska vi kolla vidare på mage, smärta och övriga problem. Han hittade även två punkter i ryggen där Elvis hade riktigt ont och det hade nog veterinären i Växjö också kunnat komma på om de vidrört min hund under någon av alla de besök vi gjort hos dem! Jag låter lite sur och bitter, men ja, det är jag också. Jag har lagt så många tusenlappar på deras tjänster, som bara lett till tillfälliga lösningar eller flera besök hos dem. Så dåligt!

Nu ska vi krya på oss både Elvis och jag. Jag är nog nästan feberfri, och har en tenta på fredag som jag bara måste försöka plugga till. Elvis får äta de nya medicinerna och så hoppas jag med all min kraft att jag kan få tillbaka min trevliga, pigga och friska hund, som ju finns där under ytan. Att bara kunna se honom springa med mig bredvid hästen igen, eller hänga med på långpromenad utan att snubbla och halta framåt slutet av rundar vore helt fantastiskt. Och jag börjar tro att det kan vara möjligt. Sex år är ju egentligen ingen ålder på en setter!

Ha det fint alla hundälskare, stå på er i veterinärvården. Ni känner er hund bättre än någon annan, glöm inte det!

Elvis första besök i nya lägenheten

Nu är vi hemma från Halmstad Elvis och jag.
Det har varit en stressig helg, men samtidigt jättekul. Elvis fick se lägenheten för första gången och testa sin nya bur, som är helt gigantiskt stor! Han verkade gilla lägenheten, men var försiktig när han skulle kliva ut på balkongen. Vädret var dåligt så vi utforskade inte området runtom så mycket, men det finns i alla fall ett stall precis bakom vårt hus med travhästar och stora fält, och en skog lite längre bort.

Elin och jag var iväg på IKEA och spenderade lite tid med att skruva möbler. Elvis verkade nöjd ändå även om han inte direkt kunde vara med hela tiden. När vi väl fått i ordning lite mer så kan han vara i hela lägenheten utan att kliva på alla små grejer som ligger överallt.

Denna veckan har matte en massa plugg och skrivning, kompletteringar och läsande. Vi ska nog ändå få in lite rallylydnad och lite annat skoj i veckan. På tisdag ska Elvis till nya veterinären, så håll tummarna för att det ska gå bra och att vi kan komma närmre en lösning på alla hans hälsoproblem! När jag talade med dem i telefonen lät de överraskade när jag sa att han inte fått någon borreliabehandling, så kanske är det nästa steg.

Ha det fint!

stressigt värre...

Fy vad det är mycket just nu.
Jag gör mitt bästa för att hinna med allt, men det är faktiskt inte lätt! Jag borde just nu sitta och plugga inför demokratitentan, men jag har inte kommit så lång ännu. Jag har i alla fall hunnit med att rida och att fixa i ordning lite här hemma. Elvis fick tyvärr inte hänga med till hästen eftersom han haft lite problem med benen och magen igen. Idag tog jag slutligen beslutet att ringa till en (för oss) ny veterinär, och fick en tid i Älmhult på tisdag. Det ger mig ingenting att fortsätta gå till Växjö djursjukhus, när de ändå inte verkar kunna koppla ihop flera symptom med varandra. Jag vill verkligen att det ska ordna sig med Elvis nu innan vi flyttar, så att flytten och nya lägenheten ska bli positiv för honom. Annars finns oron för att han bara ska tycka att det är ett ställe där han är utestängd i hallen, har ont och får vara stilla när vi andra ger oss ut. Inte rättvist, han förtjänar så mycket mer!

Nu ligger Elvis i alla fall bredvid mig i soffan för att mysa lite, och kanske blir det lättare att plugga med en stor och varm setter att gosa med! Katterna tycker det är lite märkligt att Elin inte är hemma, att jag sover ute på soffan och att det är en himla röra i sovrummet med alla lådor och en massa skräp. Milla "hänger" med oss vid tv:n och Alfons ligger i sin skål och sover.

I helgen flyttade vi det första lasset till Halmstad och Elvis och Marabou var kvar här hemma. Efter det har det som sagt varit lite kaos här, eftersom sängen är i halmstad tillsammans med familjens organisationsmänniska. Utan Elin blir det på tio minuter stökigt, oorganiserat och förvirrat. I början av veckan hann jag inte med så mycket annat än att plugga, äta och sova. Elvis och jag tog lite promenader i skogen, men bitvis går han så vingligt att jag bara mår dålig och funderar på om han verkligen skulle röra sig alls! I går var vi i alla fall iväg en stund och tränade rallylydnad. Det gick riktigt bra och fick både Elvis och mig att fokusera på oss, istället för hans krämpor och mitt pluggande. Jag var osäker på om vi skulle ta oss iväg eftersom Elvis mage varit dålig några dagar, men igår kväll verkade den faktiskt bättre och idag har han inte verkat påverkad alls. Han ska få vila idag och sen imorgon får han nog hänga med en sväng till nya lägenheten för att kolla in det. ska bli kul att se hur han reagerar.

Nää... nu MÅSTE jag verkligen plugga. Hur ska denna tentan gå egentligen? Bara en vecka kvar och jag har inte läst ett enda ord... Får nog be någon om hjälp...Hmm... undrar vad Elvis tycker om den demokratiska processen i förskolan?!...

Lite träning, lite vila och lite funderingar

Snart är jag på väg till veckans sista seminarium. Imorgon blir det kanske lite jobb och till helgen går ett första litet flyttlass så att Elin kan sova i nya lägenheten. Igår var Elvis och jag iväg en runda och tränade rallylydnad. Det gick helt okej, även om Elvis var väldigt energisk och studsade runt en hel del. Själva träningen var inte det viktigaste just igår, det var väldigt kul att komma iväg och tänka på något annat att flyttstök, Elvis krämpor och pluggandet.

Med veterinär och medicin går det trögt. Jag har beställt hem Elvis journal så att jag ska kunna se vad som är gjort de senaste åren på veterinärkliniken. Jag börjar bli fundersam på de prover de tagit, om de någonsin kollad Elvis sköldkörtel eftersom sjukdomar i sköldkörteln visst är väldigt vanliga på Irländsk setter. Har det aldrig kollats vill jag gärna ta ett prov och se om det kan visa något, för Elvis är faktiskt inte helt frisk, oavsett hur pigg han kan verka när han är ute och tränar eller promenerar.

Inne är han bitvis en helt normal och trevlig hund, men ibland blir han också en nervös hund med ticks, smärtor problem med mage och urinering, ögon, tassar och ben. Att han är hungrig hela tiden och kan äta hur mycket som helst utan att öka i vikt, samt att han dricker nästan konstant känns inte heller bra. Något måste det ju vara. Medicinen som vi fick nu var det också krångel med. Veterinären har skrivit att han ska ta 1,5 tablett tre gånger om dagen, fast för en vuxen människa är det bara en tablett 2 gånger om dagen? Tabletten fick inte delas heller, så apoteket fick ringa till veterinären utan resultat. När jag väl fick hem medicinen så insåg jag att den inte ska tas om man haft besvär med förstorad prostata (ja) och har några problem med sköldkörteln vilken jag ju anar hos Elvis. Så nej, jag har inte gett honom någon medicin än, utan inväntar journal och kanske vidare utredning.

Jag har också bokat in en tid med djurkommunikatör hos Vi2hundcenter så att han kanske ska kunna förmedla något till mig om hur han mår både psykiskt och fysiskt. Det var en så otroligt positiv upplevelse när Marabou fick träffa en kommunikatör, så nu känner jag mig väldigt spänd på hur detta ska gå. Och det är en hel månad kvar!

Dags att ge sig iväg och starta dagen. Idag blir det vila för Elvis, lite promenader kanske och så skulle vi behöva fixa pälsen på både honom och katten Alfons.

Ha det fint!

Stök och lådor...

Jaha, nu var det dags att planera flytten och (ännu värre) genomföra den!
Hur roligt det än blir med nya väggar och rum att möblera, så är det inte kul att behöva packa ner sitt liv i lådor, fixa släp och bära tunga möbler som man aldrig skaffat om man tänk på att man skulle bära dem till släp och uppför branta trappor. Katterna njuter i alla fall av livet i en låda, eftersom...Ja, våra katter har en stor förkärlek till lådor. Så fort en tom och nyligen ihopsatt låda kommer fram, så hoppar en katt i.

Elvis tycker nog inte det är riktigt lika roligt. Matte är faktiskt lite orolig för honom eftersom han aldrig verkar bli helt frisk. Veterinären som jag tillslut fick tag i härom dagen sa att vi nu ska testa medicin för Elvis urinläckage, men ska jag vara ärlig så verkade hon inte ha någon direkt koll på vad det var för medicin eller hur den funkar. Elvis ska få hem ett recept på posten och så ska jag börja med en svag dos för att se om han slutar att droppa urin och kan vara helt lös i lägenheten på natten igen. Nu har han fått hallen och sin egen koja att sova i, vilket inte är ont om plats, men matte känner sig taskig som spärrar av honom från resten av lägenheten! Elvis har dessutom varit lite vinglig på promenaderna senaste dagarna, och på en av promenaderna så haltade han faktiskt till lite. Jag funderade på om det kan vara träningsvärk sedan han sprang i vågorna på semestern samt hundträffen och våra joggingturer, men jag vet inte.

En stor frustration breder ut mig när jag tänker på att Elvis sällan är helt frisk och pigg mer än några veckor i taget. Det känns orättvist och hemskt att inte veta om han faktiskt mår bra eller inte. Dessutom känner jag en enorm besvikelse över att veterinärerna inte kan hjälpa mig att hitta en förklaring till varför Elvis drabbas hela tiden, och att symptomen är så spretiga. De behandlar en sak i taget, och ENDAST den saken. Det är något väldigt märkligt med veterinärers sätt att ha detta tunnelseende som inte kan ta in något annat av djurets liv, bara magsmärtorna, eller bara urinproblemet, eller bara ögoninflammationen.

Elvis har varit sjuk fram och tillbaka hela sitt liv, det började med den där konstiga "växtvärken", sedan opererade han mandlarna för att han inte kunde svälja, sen var ögonen i omgångar, tassarna i omgångar, urinvägsinfektion gånger 1000 innan de tillslut insåg att prostatan var förstorad och inflammerad, sen opererade Elvis magen och sen var det sträckning, hälta, mage igen, och igen och sedan nu urinläckaget. Det borde kännas märkligt för en veterinär att Elvis är där jämt, för olika orsaker. Dessutom har jag sagt till dem att hans mamma hade cancer i njurarna, samt att Elvis har haft positiva blodprover för borrelia, som inte blev behandlad eftersom det visade väldigt få antikroppar och de trodde då att det var en "gammal" infektion av borrelia. Jag är också orolig för att chocken som Elvis fick när det smälldes fyrverkerier på valborg påverkat hans hälsa. Han är så otroligt mycket mer känslig för ljud och synintryck nu, hans känns ofta på helspänn och oroar sig för festerna utanför. Innan så brydde han sig inte om någonting sånt, vare sig ljud eller synintryck fick honom att ens se sig omkring. Kanske är det så att han har mycket stresshormoner i kroppen som inte försvinner. Långvarig stress kan ju leda till alla möjliga sjukdomar och symptom?!

Nu får Elvis i alla fall vila lite. Det blir kanske något besök på hundträffarna, det blir lite rallylydnadsträning och lite promenader, sen får vi se vad vi ska hitta på. I nya lägenheten får Elvis en stor egen hörna i hallen, samt en plats bredvid balkongen vid soffan och tv:n. Dessutom blir det dubbelt med utrymme så att alla kan umgås och busa utan att trängas. Elvis uppskattar verkligen inte nedpackningen, alla lådor och allt som måste fixas innan flytten, men jag är faktiskt övertygad om att han kommer älska nya lägenheten, nya promenadrundor och ett LUNGT bostadsområde utan fyllefester, krossat glas och vuxna människor som tror att de precis fyllt 16 år. Nu är matte grymt trött på campus, på Växjö och på den trånga lägenheten. Nu vill vi vidare!

Tävling, semester och så vardag igen...

Nu har det varit mycket, mycket, mycket som hänt och lite tid och möjlighet att uppdatera bloggen. Elvis och jag har hunnit med ännu en rallylydnadstävling, som inte gick alls som vi tänkt oss. Vi har varit med hela familjen på semester en vecka i en underbar stuga nere i Skåne utanför Lund. Elin och jag har sett underbara musiker och band, ätit skräpmat på Malmöfestivalen, Elvis har badat, sett storkar på nära håll, gått fina promenader och myst ute på gräsmattan hur mycket som helst. Vi har haft det så bra att vi verkligen inte ville tillbaka hem. Hem till verkligheten, plugget, lägenhetssökande och allt annat som "måste" göras och fixas.

Tävlingen förra lördagen gick verkligen inget vidare. Elvis gick som vanligt så otroligt bra innan vi skulle ut på banan, helt perfekt. Sekunden vi kommer in på banan förändras allt. han blir som en helt annan hund och jag blir som en helt annan matte! Jag fick ingen kontakt med Elvis under hela banan och jag låste mig i både mina rörelser och mina kommandon. Tillslut knäppta jag med fingrarna som en galning och började nästan gråta över att jag ens befann mig där jag gjorde. Varför, varför, varför kan det inte få fungera!?!? Känns faktiskt så hopplöst att jag funderar på att bara sluta tävla, samtidigt som det är så otroligt kul att ha ett mål att sträva mot. Det fungerar bara inte!

Sedan började i alla fall semestern. Kan inte skriva om allt dag för dag, men kan berätta att det för alla djuren var rena paradiset. En fin tomt helt inringad av staket så Elvis kunde springa runt som han ville. Katterna hade också mysigt ute i trädgården fast de fick sitta i koppel. Första dagen var en kompis med tillsammans med sin vovve Ellie, det var skojigt med lite mer hund tyckte Elvis, medan katterna var lite mer skeptiska! Elvis fick också följa med och bada flera gånger på en stor strand där han kunde springa lös i vågorna och hoppa runt efter leksaken. Sista badturen fick han också två kompisar att skutta runt med, kul! Storkarna som vi såg på nära håll var också väldigt spännande.

Nu är vi hemma igen, har försökt packa upp så gott vi kunnat, men det är tråkigt och blir bara högar med tvätt! Nu startar en ny vecka och nya bestyr, kanske med ny lägenhet väldigt snart och en sista termin för matte på universitetet innan helt andra rutiner väntar. Med skräckblandad förtjusning ser vi nu framåt hela familjen och försöker fixa en sak i taget... Eller allt på en gång om jag ska vara helt ärlig. Livet med en setter är alltid på gränsen till kaos i alla fall, så vad spelar lite extra virrvarr för roll?

Agebo, rallylydnad och annat mys

Nu befinner jag mig i Agebo för att passa huset och djuren när mamma och pappa är på semester. I söndags när jag kom hit hann jag inte med så mycket vettigt utan det blev lite mat och fika, lite promenad och sen dags att lägga sig. Igår var jag ute med båda hundarnja i skogen och idag också. Det blev mest helt vanliga promenader men rätt skönt det också ibland. Idag har jag tränat rallylydnad med båda hundarna. Jag bygde upp en hel bana, vilket var möjligt tack vara de nya konorna som jag köpt. Elvis fick böja träningen. han var först ofokuserad och lite trött, men det blev bättre efter lite belöningar och lite pepp från matte. marabou var så koncentrerad ute på banan så jag trodde han skulle spricka. Om han inte varit så osäker bland andra hundar hade jag lätt kunnat komma långt med honom i rallylydnaden. Inte en gång under banan tar han blicken från mig och för utom några kommunikations-missar så gjorde han banan felfritt. han är så fin min gammelvovve!

Elvis fick ett försök till. Jag fick knuffa på honom och nästan brottas lite med honom för att få upp honom i varv, men efter detta så gjorde även han hela banan, med bara ett belöningsstopp, jättefint! Nu står jag i valet och kvalet om jag ska tävla på lördag. Tidsplanen skulle funka även om vi ska vidare till Malmö sen, men mina nerver är inte riktigt med på att tävla. Jag antar att vi får se hur det känns på fredagen när vi packat klart för utflykten till Malmö också.

Nu ikväll har vi vilat oss och jag har städat lite här i huset, rensat lite bland mina gamla saker och lagat lite mat. jag passade också på att borsta Marabou, vilket var välbehövligt som bara den. Fick loss päls till en hund till, otroligt hur mycket päls, hela golvet var fullt!

Imorgon ska matte också fixa frisyren, sen blir det till att motionera både mig själv och vovvarna, kanske träna lite mer rallylydnad och sen kommer mamma och pappa hem igen. Det är nästan sorgligt att åka här ifrån. Jag triv så bra i huset, med att ha lite att pyssla med, spela piano och kunna sitta på altanen och äta. Hundarna är som syskon igen när de väl fått umgås tätt ihop någon dag. Slickar på varandra, busar och kivas, nästan synd att de ska bo på olika håll. Fast Marabou har det bäst här, det vet jag ju!

Ha det fint och ta hand om er, så hörs vi snart igen!