En snabb uppdatering

Jaha, snart sticker jag iväg till min sista dag på jobbet för sommaren. lite vemodigt, men samtidigt skönt. Nästa vecka blir det lite semester för mig och Elvis i Agebo tillsammans med Marabou och katterna där, och sen ska vi iväg en runda neråt Skåne också innan kurserna på universitetet kör igång igen.

Den senaste veckan har jag hunnit med en hel del, dock verkar jag inte ha hunnit skriva här!

Elvis och jag har varit ute och promenerat en del, han har fått klor klippta och päls lite fixad. Efter att ha varit hos Elsa i helgen var båda han och jag trötta på måndagen. Tisdagen var vi iväg hos hästen, red en runda i skogen och Elvis fick lufta tassarna högt över kalhyggen och nedfallna träd. Bra! I onsdags jobbade matte kväll och på morgonen blev det därför en promenad och lite träning. I går blev det ändrade planer på jobbet och ytterligare en kväll för mig, därför passade jag på att ge mig ut och springa på morgonen med Elvis bredvid. det var skönt att komma ut, och Elvis och jag var båda rätt slöa när vi väl var klara med turen.

Snart är det helg och då ska vi försöka ta igen lite träningstid och hinna mysa lite också, för det kan vara nog så viktigt. Om några veckor börjar rallylydnadsträningen ingen, vilket känns välbehövligt och ruggigt roligt! Hur et blir med flytten är ännu oklart, men så småningom ger vi oss av från Växjö, kanske framåt hösten om vi bara får en lägenhet.

Stora förändringar, som säker bli bra för hela vår lilla familj.

Blåbärsplockning

Jaha, veckan går fort och jag hinner inte riktigt med känner jag. Elvis och jag har varit ute några kvällar och plockat blåbär i skogen runt campus. Det finns verkligen massor och det är mysigt att plocka en stund som en paus i promenaden. Första kvällen kom en dam förbi oss på stigen och stannade för att kolla om det fanns mycket blåbär att plocka. Elvis fick snällt träna på att inte gå fram och hälsa trots att hon fick en påse av oss att plocka i. Riktigt bra träning för Elvis som tror att alla vill umgås med honom! Vi var också ute och sprang en runda. Det var riktigt nyttigt, i alla fall för matte som varit seg med att träna senaste tiden. Elvis sprang så fint bredvid i kopplet och verkade inte alls trött fast än jag själv var helt utmattad.

Nu har jag en hel matlåda full med blåbär i frysen, och hoppas hinna plocka mer i morgon då jag äntligen är ledig en HEL dag... tänka sig!

Elvis får vara hos Elsa på lördag och söndag för då är matte rätt tråkig och kommer mest jobba, och sedan sova de timmar hon väl är hemma. Jag tänker att det nog är roligare för Elvis att umgås med Elsa och hennes vovvar än att ligga och kolla på mig när jag sover och sedan vara ensam hemma flera timmar.

Hoppas på mer hundiga aktiviteter nästa vecka när schemat i alla fall är lite snällare mot mig än denna veckan har varit. Ha det fint!

Tävlingsresultat och nya hundprylar

Hej och hå!
Nu var helgen över med stormsteg och hela måndagen förbi! I söndags var det dags för rallylydnadstävling i Torsås. Elvis och jag startade sist i nybörjarklassen och fick vänta länge. Jag blev väldigt nervös med försökte kontrollera det så gott jag kunde. Elvis var väldigt sansad, han gick fint på uppvärmningen och allt kändes okej. Inne på banvandringen försökte jag memorera vägen så gott jag kunde. Svängarna och själva vägen genom banan var lite rörig, men annars var det en väldigt roligt lagd bana med många trevliga skyltar.

När det väl var dags för start gick det dock inte som vi tänkt oss. De första skyltarna var Elvis ofokuserad och lite slö, sen fick han syn på någonting i buskarna snett framför oss. då piggnade han till, men ville verkligen inte kolla på mig och vad jag gjorde. Det blev ett väldigt jobb bara att få honom med mig runt banan, även om han väldigt plikttroget gjorde "ungefär" det som skulle göras. Det blev bara sneda sitt och ligg, ståendet tog ett par upprepningar och svängarna blev trånga och med stor ansträngning. När vi sen passerade domaren och Elvis såg och hörde honom klev Elvis utanför banan med några tassar och vi blev diskade. Nä, inget bra resultat för oss där, men jag avslutade med de sista skultarna -bort från både domare och det som prasslat i buskarna och då blev det helt okej. Sedan blev det lite lek och godis innan vi fick våra papper och åkte hemåt. Det kan inte alltid gå perfekt, och jag kände mig på något sätt nöjd bara med att ha kommit iväg och klarat av nervositeten, samt att Elvis faktiskt gjorde det han skulle trots så mycket frestelser. Att vi blev diskade gör det samma, vi kan tävla fler gånger och kommer stanna kvar i nybrörjarklassen länge till!

Elvis och jag har äntligen köpt halsbandet och kopplet som vi (jag) längtat efter! Helt fantastiskt fint och skönt att hålla i! Nu tänkte jag att vi skulle ha det enbart på träningar och tävlingar då det är "allvar". Som ett slags tecken på att vi ska jobba.

Snart dags för jobbet och Elvis ska få lufsa ut och runda innan jag åker. Ha det fint och ta hand om er!

Fortsättningsskyltar, ljud-panik och veterinärbesök

Oj, oj, oj, nu händer det mycket här!
Denna veckan har varit full av aktiviteter trots den tunga värmen. Igår skrev jag ut rallylydnads skyltarna till fortsättnings klassen. Det är mycket jobb som behöver göras där, men vi är ju fortfarande i nybörjarklassen och ska nog inte därifrån än på ett tag även om vi skulle bli godkända på de nästa två tävlingarna. Igår jobbade vi lite på 8:ans frestelse och hade nötlever i små burkar på banan. Vi övade också svängarna med sitt både före och efter, och de fungerade förvånansvärt bra. De stora problemen är temposkyltarna och Elvis brist på koncentration längre stunder. Det var ändå helt okej början med de nya skyltarna igår.

Vi var sedan en promenad runt båda sjöarna framåt kvällen. Promenaden började trevligt, men när vi kom halvvägs runt växjösjön började det låta som dova smällare och Elvis fick panik. Han började hyperventilera, försökte fly och var okontaktbar i ungefär en kvart. Trots min frustration, ilska och den stora sorg som detta innebär, så försökte jag hålla mig lugn och sitta stilla. Jag åt ett äpple, pratade i telefonen och "vilade". Efter en kvart började Elvis söka kontakt igen trots att smällandet inte upphört, men har var långt ifrån okej. Svansen mellan benen och tungan långt ute. Efter en halvtimme började han ta emot falukorven vi hade med oss och jag kastade ut den i gräset. Periodvis var han lite lugnare, med bitvis försökte han fortfarande fly. Jag hade så gärna slängt mig runt hans hals och gråtit som ett barn, men jag vet att det bara gjort skada. Så jag att och lät glad och neutral, kastade korv och försökte låta bli att släpas runt i gräset när Elvis sprang iväg.

Efter en timme gick vi bortåt, jag fick ta till nosgrimman som låg i väskan för att inte åka kana efter honom. Inte förrän Elin kom bort till oss från tåget började han vifta lite på svansen, för att sedan krypa ihop igen. Rädslan höll i sig hela vägen till campus, och vad det var som smällde runt vattnet vet jag inte. Var det vattnet mot bryggan? Tågstationen? Jag har ingen aning! Från att ha kunnat ligga och sova precis vart som helst till att fly i panik vid minsta lilla smäll. tack så hemskt mycket Växjö kommun.

Till råga på alla så avslutades allsången i måndags med fyrverkeri under sista låten. Det var LJUST ute, ingen såg fyrverkerierna, men smällarna skrämde iväg hälften av människorna, samt hundar och hundägare. Den stackars valp som låg bredvid oss får kanske men för livet. men vad gör väl det när några få personen så gärna vill höra smällar och se en liten glimt av ljus på himmelen. Växjö kommun borde skämmas. men som de säger när man skriver och klagar "De har alltid gjort såhär, och det har funkat bra"

Idag var vi också hos veterinären för att Elvis haft fortsatt ont i magen. Nu ska han gå på skonkost en längre period, samt få miniform vi måltiderna. Problemet med kisseriet ska vi ta i tu med när magen lugnat sig. Har en suverän veterinär nu, som är kanonbra med både Elvis och mig och verkligen tar problemet på allvar.


Av allt som finns i Växjö så är det inte mycket som är för Elvis och mig (eller Elin heller för den delen)
Det är skitit överallt och fullt med krossat glas.
Det är fyrverkerier vid minsta tillställning.
Det är ingen som kan ta tips eller kritik.
Brukshundklubben verkar ha ett märkligt synsätt och har dessutom fullbokade kurser redan innan de meddelat att de ska bli av.

Det enda som vi verkligen gillar här är skogen kring Teleborg, underbara hundpensionatet där Elvis trivs och blir omhändertagen, samt mattes jobb som gör att vi får pengar=)

Nu bör det av till jobbet, på söndag är det kanske tävling igen, bara Elvis inte har ont i magen!

Tävling

Efter vår lilla semester var jag trött, väldigt trött. Kanske var det bra eftersom jag varken hade tid eller ork att vara nervös inför tävlingen dagen efter.
Natten innan var inte alls bra. Elvis hade ont i magen igen och jag var ute flera gånger med honom på natten, gav mat och olja. Suck! Trodde inte vi skulle kunna ta oss iväg till tävlingen alls, men på morgonen var han pigg och glad igen så vi bestämde oss för att åka. Hade han verkar dålig eller börjat få ont igen, hade vi helt enkelt fått åka hem!

Tävlingsdagen började med registrering, banvandring och sedan värma upp. Vi hade med två av de skyltarna som vi inte alls ville ha med. "Ett, två, tre steg framåt" och "sitt ,stå". Trots detta kändes det helt okej. Jag hade verkligen matat in i mitt huvud att vi bara skulle göra vårt bästa och ha roligt. Inte bli frustrerad, inte göra om eller klaga, bara prata glatt och försöka göra alla skyltar.

Den taktiken fungerade jättebra. Till min förvåning gjorde Elvis till och med ståeendet utan mitt hjälpsteg. Kanonbra! Det slutade med 22:a plats och 85 poäng, det är ju helt fantastiskt! En kanondag med trevligt sällskap av Elsa och hennes två vovvar, och uppehåll från regn fram tills dess att prisutdelningen var klar. Bra timing=)

Idag har Elvis fått ett bad och sedan har vi bara vilat oss. För det ska man ju göra ibland det också!

Mini-semester

För en hund är det kanske inte alltid underbart att följa med på semester, dock älskar Elvis att åka bil, så jag antar att detta var en ultimat resa för honom efter som den mestadels spenderades längs med vägarna i bilen. Vi skulle till Dalhalla och se underbara Norah Jones och Elvis fick hänga med, övernatta i campingstuga och sen åka hem igen.

För några timmar sen kom vi hem efter MÅNGA mil i bilen. På vägen upp fick vi sova i bilen några timmar, och när vi kom fram till Rättvik var vi iväg på några utflykter ute i skogen så Elvis fick bada, ute vid piren på promenad och uppe på Vida blick fast då fick Elvis stanna i bilen).

Tänkte inte skriva någon lång roman om vår semester eftersom både huvud och kropp är helt slut just nu. Imorgon är det dags för tävling och mina nerver är redan nu helt sluta av alla tankar. Hur ska det gå?! Elsa och jag tränade i tisdags och då gick det ändå helt okej, jag måste bara hålla mig glad och positiv, och inte bli frustrerad om Elvis tappar fokus. Varför, varför, varför måste jag då alltid bli så nervös!!?

Ha det fint och håll tummarna för oss imorgon!

Snart är det dax...

Elvis och jag ska snart iväg och tävla. Det blir vår första officiella tävling i rallylydnad och matte är hur nervös som helst. Känns omöjligt att tävla när nerverna inte fungerar ens på tanken av att tävla. Elvis och jag tränar på att gå hela banor, men det är så frustrerande att de fungerar kanonbra ena dagen och inte alls andra. Varför måste det vara så?!

Elvis var iväg i Rössmåla i helgen medan jag jobbade och kom hem igen igår. Marabou har varit hemma hos Elin under helgen, och det har varit skönt att ha hund här även om jag som alltid saknar ihjäl mig efter Elvis. I går var både Elvis och jag helt slut efter helgen, men idag skulle vi ge oss ut och testa de nya skylthållarna som pappa gjort. Det var jättefint när jag kikade ut genom fönstret, sol och vindstilla. Satte upp banan och försökte att tänka ut hur det skulle gå till på tävling. Precis när Elvis reser sig och vi ska börja träningen så börjar det blåsa. Alla skyltar som bara satt med en klädnypa blåste av!

Efter ytterligare ett försök att sätta fast skyltarna, med lite fler klämmor och lite häftmassa sätter vi igång och hinner några skyltar innan någon börjar smälla från huset bredvid oss. Lät som mattpiskor eller liknande. Elvis blev i alla fall jätteoroligt och började dra öronen bakåt, gå en bit ifrån mig och krypa mot backen. Helt hopplöst. Jag blev så ledsen och frustrerad att jag fick sätta mig ner och djupandas några minuter. Efter detta klickade jag åt ljudet några gånger och gav godis, vi tog några skyltar, men det fungerade inte alls och jag insåg att det bara var att ta upp skyltar och gå in igen. Kanske är det inte meningen att vi ska kunna träna och tävla Elvis och jag... Känns som om hela världen är emot oss ibland, med både sjukdomar, väder, oljud och tidsbrist... Nu går vi och lägger oss istället, ser på film och myser...

Tar upp träningen imorgon istället och hoppas att det för en gångs skull kan få fungera...