Leksaker

Idag är det minst sagt grått!
Matte har sån huvudvärk att hon vill sjunka genom jorden.
Vi har bara tränat lite Rallylydnad och varit på en promenad i skogen,
mer har vi inte kunnat göra.
Däremot har jag länge funderat på det där med leksaker och hundar och tänkte skriva några rader om detta.

Elvis har en favoritleksak som heter "Kissen".
Kissen är ingen hundleksak utan ett gosedjur med lite stabilare stoppning än vanliga gosedjur. Kissen ligger alltid framme här hemma, i Elvis hörna eller lite slemmig ute på golvet.
Sedan har Elvis leksaker som han leker med ute. Favoriten av dessa är bollen. Bollen är ingen tennisboll eller så, utan en stor och tung boll av gummi som inte går att bita sönder. Bollen får ofta vara med på hundträffarna och används de dagar då Elvis behöver springa och matte inte kan springa med honom. En annan uteleksak är trasan, som är en helt vanlig fleecefilt som matte klippt isär och gjort lite knutar på. Denna används på utställningar för att få igång honom och tillsammans med andra hundkompisar så att de båda kan dra i varsin ände.

Leksaker i hundvärlden kan användas på flera sätt, och många kanske inte tänker på hur viktigt det är HUR de används.

Exempelvis kan jag säga att många använder leksaker som tidsfördriv enbart för hunden. Hunden får en leksak som den leker med själv. Då blir leksaken bara hundens och det kan antingen bli svårt att ta den ifrån hunden, eller så kan hunden förlora intresset för leksaken eftersom du inte alls engagerar dig och visar att det är en LEKsak.
Leksaker som används vid träning bör inte användas till vardags. Det finns säkert andra åsikter om detta, men jag kan tycka att det är bra att en leksak som ska användas med träning får lite spänning och mystik runt sig. "Oj, nu får jag leka med just den saken, då måste jag anstränga mig". Jag själv har ett luddigt litet ben som Elvis bara har när vi tränar och det funkar faktiskt utmärkt.

Sen finns det också aktivitetsleksaker. Dessa har jag oftast inte så mycket till övers för. Jag anser att de flesta av aktiveringsleksakerna som finns är sånt som vi själva kan göra med enklare medel och på så sätt inte behöver köpa dessa dyra träskivor med godisgömmor eller liknande. Den aktiveringsleksak som vi dock använder är en vanlig godisboll av enklare variant. Bara en stor boll som är ihålig med två hål där godis kan ramla ut! För övrigt så kan man göra aktiveringslekar enkelt själv genom att gömma godis i lägenheten, lägga godis under en filt, låta hunden öppna paket med godis i (ex toalettrullar) eller varför inte gömma godis under vanliga glassburkar och låta hunden vända dem!


Nu ska jag försöka ta itu med lite pappersarbete inför min nästa vecka på förskolan. Undertiden fyller jag Elvis godisboll och roar mig med att se hur han lyckas få ut godisbitar och äta upp dem (innan katten gör det!)

Ha det fint!

Rallylydnad

Idag blev det en tidigt uppdatering av bloggen. Kanske är detta mest för att jag glömde uppdatera igår. Gårdagens aktivitet blev rallylydnadsträning ute bakom huset och några Ganska lagom med tanke på att vi idag ska iväg till hästen.
Rallylydnad är en sport som jag tror passar mig och Elvis väldigt bra. Vi får prata med varandra hela tiden och jag kan visa honom när han börjar tappa koncentrationen. Just nu letar jag efter en föreläsning eller liknande så att jag kan lära mig mer om regler och olika moment. Elvis tar den nya träningsgrenen med ro, även om han verkar tycka att det är roligt och blir väldigt lycklig när vi tar fram skyltar och koner för att ge oss ut och träna.

Just nu så övar vi mycket på skyltarna som innebär att han ska sitta framför mig och sen gå in igen bredvid mig på olika sätt. Sen kämpar vi med skylten där vi ska gå ett steg (han ska sätta sig) sen två steg (han ska sätta sig) och sen tre steg (han ska sätta sig) och sen vidare i banan. Elvis blir så lycklig varje gång vi börjar gå att han springer typ tre steg innan han märker att jag stannat, då hoppar han glatt tillbaka och sätter sig (visserligen jättesnyggt, men ändå). Oavsett vad som händer så ska jag verkligen försöka att starta i nybörjarklassen i nästa år, för jag har en förmåga att bara träna och träna, men aldrig våga starta i någon tävling!

Nähä, nu är klockan halv åtta och vi ska strax åka... har inte sovit så mycket i natt, så jag hoppas att hästarna också är lite trötta och vill lufsa runt lite i skogen med oss!

Ha det fint alla fina människor och hundar!

Mycket att berätta!

Oj, oj, oj vad det händer saker vissa helger!
Denna helgen har vi varit i Agebo för att fira fars dag och passa på att spår lite med hundarna, umgås med min mamma och pappa och såklart fina Marabou!
Jag hade släpat med mig både blod och tre klövar som jag fått av Jessi och Lotta (tusen tack!).
Fört ut att spåra var Marabou, som satte nosen hårt i backen och endast avvek en gång därifrån, troligtvis för att jag gått ut från skogen lite för nära bodspåret! Sedan hittade han tillslut den gigantiska älgklöven, gissa om han var lycklig!

Elvis fick två spår. Ett av dem var lite längre med bara en vinkel, och ett var kortare med lite svårare terräng. Första spåret tog han på ett (för honom) rätt bra sätt. han satte nosen i backen, men sicksackade över spåret och vädrade i luften ibland ändå, för att sedan ta ner nosen igen. Andra spåret orkade han inte vänta på att hitta bloddoften, utan gjorde ett typiskt Elvisspårande -och som vanligt om man chansar och spåret inte är allt för långt, så fyndar man tillslut ändå! Roligt i alla fall att kunna göra något mer aktivt med honom än vad som varit möjligt senaste veckan.

Ikväll när vi återkommit hem har vi besök av hundarna från Öster. Lea och Max sover här i natt och är hos oss imorgon då matte och matte är ute på marsvinsutställning (lycka till!!). Finbesök är alltid välkommet även om det blev lite kaos när jag märkte att vi hade slut på kattmat och fick lämna alla fem djuren hemma för att åka och handla. Sen var det dags att ge alla mat, och det kan vara nog så stökigt. Två ska ha färskfoder, och så måste man hitta burkar som de kan äta ur. Elvis ska ha sin mat, lite av den andra "fina" maten och så sin olja. Katterna ska ha en skopa var och äta på rätt ställe och ur rätt skål. Gärna utan att ha jamat oss till vansinne... nu är allt i alla fall färdigt så lång, kanske skulle vi människor också äta något...

Hundarna fick varsitt ben, vilket jag var dum nog att tro skulle göra läget lugnt och lite lördagsmysigt. Tyvärr fungerade det inte riktigt som jag ville. Elvis ligger lugn i sin koja och tuggar på ett pressat ben han redan "påbörjat" Lea är också mycket nöjd med märgbenet som hon fick. Det är bara Max som verkar lite missnöjd. Antagligen så var det så att Leas ben var MYCKET bättre än det som han fick. Ack så dumt det kan vara...

Städa bort lite päls

Idag har vi tagit det rätt lugnt.
Matte var uppe tidigt för att ha seminarium på universitetet,
Elvis sov i soffan tills jag fick väcka honom för att berätta att det var mat dags.
Efter en runda ute runt hörnet för att kissa så gick han in igen för att somna om.
Igår var vi hos hästen.
Det blev en rätt rejäl runda, både en sväng med lite mera fart och en avslutande skrittrunda för att bara kunna njuta lite av att det var fint väder, mysig och lugnt i skogen och alla tre var på bra humör!
Eftersom dagen efter ridningen alltid följs av en dag då Elvis är rätt så seg i både kropp och huvud så blev det inga större aktiviteter idag. Vi gick en sväng i skogen och genom naturreservatet, tränade att gå lite fot och sitta ordentligt bredvid mig också, samt gjorde lite inkallningar som vanligt.

Idag har jag också städat ur lite av pälsen här hemma. Elin har dammsugit och jag dammat i fönster, fixat växterna och dammat persienner. Förhoppningsvis hinner jag också med ena bokhyllan ikväll också. Jag har dessutom rakat Alfons (katten) trots hans protester, och nu ligger han och njuter av att han är fri från all päls som är i vägen när han ska busa, äta och dricka! Elvis fick också friseras lite, men inte med rakapparaten. Jag tog uttunningssaxen och tog alla fanor runt om på honom. Varför bära på en massa päls hela vinterhalvåret när man inte behöver. Genom att klippa ner honom lite slipper vi få in alla skogen skatter efter promenaderna och kanske lite mindre snö när den sen kommer.

Det är tröttsamt att plugga, städa och hålla koll på allt annat som borde göras... Man skulle varit hund istället...

Hur man aktiverar en hund

Skrivet av en trött och lite oinspirerad matte.
I söndags var det hundträff, vi hade tagit med Lea och Max, annars kom bara en glad flatte som blev glad av att springa lite med de andra tre.
Igår var en lång och mycket seg dag för både hund och människor (och katter) här hemma.
Matte hade föreläsning, plugg och mer plugg och Elvis fick vila största delen av dagen, vilken han inte verkade ha något emot.

Idag tog vi oss ut en runda i skogen i alla fall. Det gäller att passa på de få ljusa timmar som finns på dygnet!

Sitter nu och funderar på hur jag lättast skulle kunna aktivera den glada settern under tiden som jag ska skriva uppgift på uppgift i skolan. Godisbollen kan fungera ibland, men den tar slut fort och fastnar under bordet och kommer in i köket (där Elvis inte får vara) hela tiden. Leksaker blir för mycket spring och ljud, och ben kan han ju inte sysselsätta sig med hela tiden.

Önskar så att det kunde finnas med möjligheter att träna lite på kvällarna, men mörkret gör att det är svårt att kunna göra något vettigt, och gå på campus på kvällarna känns otryggt både för mig och Elvis. Glas överallt, trasiga gatlyktor och skräp. Tråkigt att det ska vara så!

Nu återstår då två alternativ -antingen får Elvis helt enkelt lära sig att läsa och lösa korsord som alla andra, eller så får han med (liksom alla vi andra) stå ut med att hösten och de närmsta veckorna bara kommer vara lite extra tråkiga!

Imorgon blir det i alla fall en runda till hästen! Yes!
Ha det fint alla hundvänner=)

Vad har vi missat?

Utställningsdag.
Jag visste att det inte skulle gå bra för oss,
Elvis är inte fin,
han är operfekt och okorrekt.
Jag är så glad att han inte vet om det.
Idag var vårt sämsta resultat någonsin.
Jag håller god min för honom, för att han är min och för att jag älskar honom.
Inuti mig bubblar jag av känslor, som jag inte kan visa där.
Inte för alla dem.

Jag har inget hat mot uppfödare, eller utställare.
Jag tycker aldrig illa om dem som vinner, eller de som vi tävlar mot.
Jag förväntar mig inga mirakel.
Men jag har en frustration över hur vi tänker kring våra vackraste hundar.

Uppfödare har naturligtvis fler hundar,
det kan jag förstå.
Jag vet om att de som ställer för att få meriter, kunna avla och ta cert måste ha nya, fina hundar som de kan ställa. Jag är inte korkad, jag förstår det..
Jag kan dock bli så arg på hur kort tid en hund får vara ung, och intressant,
och jag blir så förvirrad över det faktum att Elvis nu ses som "gammal".

I bilen hem bröt jag ihop.
Det blev bara för mycket.
Tanken på att jag bara har Elvis, och att utställningarna är mitt störta intresse.
Jag kan inte bara byta mot en yngre hund, jag har inga hundar på lager,
och jag vägrar se Elvis som "klar" med det han ska få uppleva i sitt liv.
Kritiken vi fick stämmer bra. Hundarna som gick vidare var jättevackra, så det är inte det som gör mig arg, och framförallt ledsen.
Det är bara det att vi inte längre är välkomna.
För första gången någonsin kände jag idag att vi inte var välkomna i ringen.
Jag kände det som att Elvis likaväl kunde fått ett brunt band och inte blivit dömd alls.

Vad händer med alla hundar som är mellan fyra och sju år? Som tydligen inte är med i öppenklass, och inte heller är välkommen till veteranklass?

Sen känns det också som en orättvisa riktad mot mig, som någon verkar ha bestämt att just jag ska ha. Marabou som skulle bli min första riktiga tävlingshund råkade illa ut när han var valp och blev sen dess helt förstörd. Bara för att några bruksmänniskor skulle testa lite skotträning utan att förvarna. Sen kom min vackra Elvis och allt skulle bli så roligt -trodde jag. Ingen agilitytävling på grund av höfterna, så fort vi började öppenklass så ser domaren hans steg och han får gå ut med ett blått band (vilket var helt okej ändå), sen blir Elvis sjuk igen, får opereras två gånger, får förstörd päls, ett år till vila och rehabilitering och nu är han plötsligt både "gammal" okorrekt och inte välkommen.

Vi missade hans liv. Så känns det. Kanske är det därför jag gråter nu.
Jag ville aldrig ha en Champion, eller stå överst på en pall i SM. Jag ville bara hinna med att uppleva hans vackra hundliv med allt som det kunde bli.

Och nu har vi missat det.

Dags att sätta fart...

Såhär trött och glad kan man vara efter att man sprungit med häst i skogen!




Idag var vi hos hästen igen.
Det blev ingen lång runda idag, men ändå en lång raksträcka där Elvis och snotra fick springa ikapp. Elvis är snabbare än hästen, det är faktiskt rätt häftigt att se!
Nu ligger den trötta vovven och sover, matte pluggar, spelar på datorn och dricker kaffe.
Imorgon ska vi sätta fart med allt som ska göras inför utställningen. Har ett nytt balsam, eller vad de nu ville kalla det som vist ska kunna utföra mirakel. imrgon blir det alltså tvättning av hundpäls, föna och torka och borsta, klippa lite jämna kansker på öron och ta klorna en gång till.

Sen ska det då packas.
Usch, inte min grej. Känns som man alltid glömmer något.
Måste ha med borstar spray och kam, sen är det filtar till mig och till Elvis, fika, mat och godis till mig och Elvis, det är vatten och skål och väska där allt ska få plats! Sen ska man ha koll på alla papper.

När man kommer till utställningen ska man ju nämligen, med väska, superpigg och glad hund ändå kunna passera veterinärbesiktning, inträde, köpa katalog och visa både nummerlapp och vaccinationsintyg. Alltså -en hand till glad setter i koppel, en rygg till väskan, en hand till vaccinationsintyg, en hand till plånbok och en hand till den köpta katalogen... Eller vänta, har jag fyra händer? Och vad händer när hunden i kopplet vill hälsa på andra hundar i andra koppel, samtidigt som jag och mina fyra händer viker ihop intyg, köper katalog och letar efter rätt ring...

Suck! detta tåls att tänka på. En sak vet jag i alla fall, det ska bli roligt att ha en riktig hundhelg med min finaste vovve och en massa andra hundälskande folk!