Elvis och (alla) katterna

Eftersom det idag inte hänt något roligt här hemma, förutom en liten promenad i skogen och lite god samt besök av Max, så tänkte jag istället berätta lite om Elvis och hans uppväxt tillsammans med våra katter.
När Elvis kom till oss sommaren 2006 så fanns min före detta sambo med i bilden, samt hans katt som heter Turbo. Detta var Elvis första kontakt med katter förutom de katter som fans hos Christine som är uppfödare på kennel Novalies. I vår lägenhet fanns då också min älskade Månsan som tyvärr gick bort för några år sen. Hon var världens snällaste och Elvis verkade tycka det var oerhört konstigt när hon inte längre fanns hos oss. Turbo flyttade samtidigt som jag och mitt ex bröt upp, och då var det bara Månsan kvar, jag ville så gärna ha en kompis till henne, men det fick inte vara någon som var för busig och pigg eftersom hon varit sjuk på grund av allergi några år och behövde lugn och ro ibland.

Det var när jag letade efter vuxen katt som jag kom i kontakt med kattkommando syd, men samtidigt hittade jag också en annons om en perser/main coon blandras som behövde nytt hem. Han var väldigt speciell eftersom han var heldöv, och i annonsen stod också att jag kunde ha honom på prov för att se om det fungerade. Detta kunde jag bara inte ignorera utan jag åkte ner till Karlshamn för att kika, hem med mig kom en mycket orolig med väldig vacker hankatt som i tre dygn skrek oavbrutet och gömde sig under badkaret för att slippa sin nya familj. Sakta smälte han dock för mitt fjäskande och blev en helt underbar kamrat till både Månsan och Elvis. När vi flyttade till Växjö var han redo för nya utmaningar och fick lära sig att gå i koppel, åka bil och hälsa på hos mina föräldrar. När Månsan blivit frisk och vi hittat rätt foder och behandling så fick jag chans att ta en katthona med fyra ungar från kattkommando syd.

Ungarna kom till mig från en familj som inte förstod att en honkatt som går ute kunde bli dräktig (!?). Kattungarna döpte jag till Sixten, Yota, Aina och Adina. Detta blev ett spännande äventyr för oss alla. Från att kattungarna och mamman som hett Loka bara var inne i en hage i sovrummet, till att de lärde sig hoppa upp på Alfons hylla (hjälp vad jobbigt för Alfons) och skrämma livet ur matte genom att krypa upp i sängen och under täcket när matte sov! Efter 12 veckor var det därför rätt skönt att låta dem flytta till sina nya hem (som var helt underbara!). Elvis tyckte nog det var rätt skönt också, även om han kattkompis Adina som varit "hans bäbis" också försvann! Loka fick också ett fint nytt hem nere i Skåne hos en familj med både hund, trädgård och barn, perfekt!

Dagen Månsan gick bort glömmer jag aldrig. Hon fick en stroke eller liknande och förlorade funktionen i sina bakben. Vi gjorde ett försök hos veterinären men insåg att hon led för mycket för att kämpa vidare. Hon fick somna in i min famn och sov så hårt redan vid första sprutan att hon aldrig märkte att vi var inne hos veterinären. Hon finns alltid kvar i mitt hjärta.

När Elin flyttade till mig och vårt förhållande kändes stabilt och bra så ville jag gärna att Elin skulle få känna känslan av att ha ett eget djur, och vara med från början av djurets liv. Det var så vi började leta efter kattunge och fann Milla som fyller två år till våren. Att ha kattunge var både roligt och ibland helt hopplöst. Elvis var inte lika engagerad som förra gången vi hade kattungar, kanske hade han blivit trött på det då och ville lämna jobbet till oss. Nu är vi alla en liten familj i alla fall, Jag och Elin, Elvis, Milla och Alfons.

Ute i höstvädret

Idag var det riddax igen!
Elvis var trött på morgonen och tyckte jag var rätt jobbig som kom upp och skulle fixa frukost, tända lampor och slå på tv:n.
Idag tog jag faktiskt med kameran till stallet, så visar några höstbilder av ridturen och islandshästen Snotra.


Elvis skötte sig fint idag, nu har han börjat fatta att det gäller samma sak med denna hästen som med tidigare hästar vi varit ute med. Skönt! Efter vi kom hem så har Elvis ätit frukost och ligger nu och sover, fortfarande i pyjamasen som han fick på sig när vi kommit tillbaka till stallet!

Innan vi skulle hem hann han hälsa på Lina som är en korthårig collie som ägs av de som jag rider hos. Elvis är nog lite småkär i Lina, men verkade lite generad över att hon fick se honom i den röda dräkten, usch!

Det blir nog en lugn dag förutom morgonens utflykt. Nu regnar det igen och matte passar på att göra lite nytta (och spela spel) medan hösten gör sitt intåg.

Ta hand om er och era fyrfota vänner!

Leta!

Igår vad det söndag och dags för hundträff igen. Innan hundträffen så tänkte matte köra lite uppletande och tog med sin hund och leksak ut i skogen. Bra tänkt, men inte så väldigt intressant tyckte Elvis.
Jag gick glatt ut för att lägga leksaken lite lätt synlig första gången, som så många gånger innan (för detta kan han ju!). Sedan gick jag tillbaka för att skicka iväg Elvis som verkade ivrig att komma iväg. Leta! Settern springer mellan buskar, träd och höst löv med nosen i luften. Yes han letar! MEN inte efter det som jag hade gömt antagligen. Efter någon minut blir jag frustrerad och går otroligt nära leksaken där den ligger. han tar glatt upp den och springer ett varv. Vi gör ett försök till. Samma sak igen. Efter tre försök ger jag upp och tränar lite lydnad innan vi går hem för att vila en timme innan campushundar har sin träff. Undrar ännu vad han letade efter egentligen, kanske efter en löptik eller en lekkamrat, eller också letade han bara efter ett sätt att få komma hem och fortsätta sovmorgonen lite till...

I huvudet på en hund

Ja, efter någon dags uppehåll kommer här lite mer av Elvis och mina äventyr. I torsdags så blev det promenad och mys innan matte tog sig iväg på spinning. Elvis var trött sen ridturen och verkade lycklig över att bara få nosa runt i skogen lite utan en massa krav. Det är skönt att ha en hund som man känner sig säker på när man är ute. Elvis och jag mötte en häst, två hundar med ägare och två joggare och varje gång så kom han till mig och gick bredvid mig utan större protester. Underbart!

Problemet med att ge sig ut är att vi nästan alltid går förbi hästhagarna med elstängsel. Det är inte lika kul. Elvis går så försiktigt och kommer då och då fram till mig och undrar om det är okej att gå. Minnet av att han skulle sätta sig och uträtta sina behov, då någon glömt att stänga av/hänga upp eltråden sitter hårt i hans huvud. Det ska han inte göra om!

I sådana tillfällen vill jag så gärna kunna berätta för honom hur det fungerar, men eltråd. hur det kommer sig att den låg där och var elak mot honom utan att han gjort något fel. Jag vet att det inte går. Vi passerar förbi och varje gång tänker jag att jag i alla fall ska bete mig precis som vanligt. Troligtvis lyckas jag inte. En hunds minne och rädslor sitter kvar, och oftast tack vara att vi minns och är rädda för att det ska bli värre.

Fredagen blev en riktig hit och dit dag för både hund och människa här hemma. Först skulle jag ut på ett möte i stan och fick inte riktigt tid att gå en bra morgonpromenad med Elvis. Senare tog vi oss i alla fall en tur runt naturreservatet, innan Elin och jag gav oss iväg till marknaden i stan. Väl hemma blev det lite vila och kvällen avslutades med att den yviga och lite tilltrasslade setterpälsen borstades och fick lite balsam på sig. Elvis verkade nöjd med kvällen, tills hans huvud fick en ny briljant idé. Han började mitt i kvällsmyset att dra fram kissen (mjukisdjuret inte de levande katterna) för att leka någon slags apportlek med sig själv inne vid tv:n. Hur gulligt och roligt det än hade varit så fick det faktiskt vara stopp efter någon minut. Och både Elvis och kissen fick gå och lägga sig.

Huvudet på en hund kan också vara fyllt av tokigheter och idéer som inte riktigt stämmer. Idag när vi gick runt sjön trodde Elvis att en reklamplansch i busskuren föreställande en idrottande kille var verklig. Elvis frös till i en undrande position och stod som förhäxad i några nästan en minut. varför rörde inte killen på sig? Han bara stod där i busskuren och glodde på oss, så fräckt! Vi var tvungna att gå fram och ta på denna affisch innan Elvis kunde andas ut. Lustigt det där, hur hundens tankar verkar fungerar!

Bra dagar och dåliga dagar

Jag har en hund,
som verkar vara helt olika från dag till dag.
Ni som läst mina inlägg, vet att jag skrev om hästen förra veckan,
om hur Elvis inte uppfört sig,
han skällde, kunde inte gå ordentligt bredvid hästen,
eller låta mig sitta upp och sitta av.
Idag var det precis tvärtom!
Elvis satt ner när jag satt upp på Snotra,
och sen gick han snällt och kollade på henne och var hon var med sina hovar,
i koppel,
medan jag nöjt kunde koncentrera min på ridningen och hästen.
Konstigt det där...?

Nöjd och glad känner jag mig i alla fall med min fina kille, som nu ligger och sover hårt bredvid mig. Jag är också stolt över att jag tog mig upp i morse och tog mig iväg.
Har inte mått bra allas senaste dagarna.
Ont i kroppen och känner mig hängig,
men en tur i skogen gjorde susen.
Eftersom jag såklart glömde kameran även idag så blir det en gammal bild som får symbolisera dagens äventyr.

Nu ska matte iväg på teater och Elvis får vila ut hemma, men soffan ifred=)

Lata dagar i regnet...

Elvis sover, jag hör bara några små rörelser från hans koja när han springer i drömmen.
Igår regnade det och matte skulle ha lektion i drama på kvällen. Förmiddagen gick åt till att ta sig upp, laga mat, fixa lite i lägenheten och köra hem Marabou till mamma och pappa igen.
Elvis verkade inte ha något emot att slöa på morgonen, det regnade ju trots allt och han fick ju följa med i bilen för att lämna brossan.
Senare när vi kom hem väntade lotta och Max för att äta sin lunch hos oss. Max busade runt lite och Elvis tjurade lite över att få vara i sin koja, men inte så bra med innomhus-bus i en lägenhet som denna! Kvällen blev en lyckokväll för Elvis eftersom Elin gav honom mat från fel skopa och det blev därför nästa en dubbelportion mot vad han brukar få. Elvis gav inga protester. Mumms!
Idag har varit en seg dag likaså. Vädret är lite fram och tillbaka och matte har varit på stan med Elin och köpt vinterskor. Elvis har dock fått en egen kudde som han kan ha inne hos sig, vilket gjorde honom snopen, men glad! Det blir en lite längre promenad framåt kvällen, men den mesta ev energin sparar vi tills imorgon bitti. Då blir det ridning igen om inte vädret jäklas allt för mycket!

Idag blir det nog inte mer sagt, eller gjort. Vissa höstdagar är bara väldigt sega och lugna, till och med med en tokig setter i familjen!

En vanlig hundträffsöndag

Idag var det dags för hundträff igen. Eftersom Marabou inte gillar att träffa andra hundar så fick han snällt stanna kvar i lägenheten medan Elvis och jag gav oss iväg. Idag var vi en rätt lagom stor grupp som träffades för att busa. Grabbarna fick idag med två tikar i gruppen, vilket gjorde det något lugnare. trots att det blir lite morr och några bråk, så löste det sig fint och Elvis verkade inte ens reagera. Som vanligt går Elvis sin egen väg och bestämmer själv när han ska busa och när han ska gå och beta gräs eller lägga sig och vila. Dock är han väldigt bra på att komma till mig och liksom "checka läget" vilket känns bra!
Idag fick han också en beundrare i form av en Berner senner hane, som verkade lite förvirrad över Elvis lukt som kastrerad hane. Bitvis lekte de väldigt bra, fast då och då fick Elvis säga ifrån eftersom han gärna inte ville ha en stor Berner senner på sig!

Nu är Elvis trött och sover nog gott någon timme. Själv ska jag laga mat och försöka övertala Marabou om att alla som går utanför fönstret inte är på väg till oss!

Ta hand om er!